Män är konstiga.

Jo, men det är dom! Jag kan ju bara ta ett par exempel med mannen här hemma.

Vi ligger ute vid havet på en solvarm klippa. Badar, solar, simmar runt runt och mår allmänt bra. Vi leker nudister när vi kan, det är ju så onödigt att blöta ner badkläder om det inte finns en människa inom synhåll. Så långt är allt bra, vi är överens. Men sen när vi ska börja ta oss hemåt, eller byta badbyxor, eller klä på oss av nån annan anledning, då blir man pryd som en skolflicka i artonhundratalets England! Närmaste mänskliga varelse är runt 400 meter bort, men han smyger upp ur vattnet med handen över Petter-Niklas så att ingen ser! Badlakanet ska viras runt det sjöblöta arslet men ändå hållas ut som storseglet på en segelskuta så att man kan byta om, utan att nån ser! Herregud, det finns väl inte en vuxen människa som ser längre än 24 meter utan glasögon idag! Och vad är det att se? Jeeezez...

En annan grej. Jag gillar mannen, det gör jag, på alla sätt och vis. Speciellt mycket när vi är ensamma och slipper till, men det finns gränser. Ganska klara gränser tycker jag. Det är varmt. Runt 45 grader i solen utanför vårt fönster. 39,2 grader har vi inne i vårt sovrum just nu... Dottern åker iväg till stranden för att bada tillsammans med lite kompisar fast det är kväll, det är ju så varmt! Jag sitter inne och planerar lite packning. Svetten rinner både här och där. Det kliar och är äckligt. Konstant törstig. Trött. Varm och trött. Då säger fanskapet (mannen alltså): "Vi borde passa på och "doink-doink" nu när vi blev ensamma!" VA!! Behöver jag säga något mer...

Nu går jag ner till vattnet och kastar mig en gång till innan vi åker iväg...(och det är fler som borde kyla ner sig lite...)

Kaputt, finito...

Vi kom hem, och med en välmående Tuffs och Zorra i sällskap. Nu är dom lite lätt sura då vi lämnat dom hemma med 38 grader inomhus (dom slipper ut genom sin lucka om dom vill) och vi själva har tillbringat dagen på klipporna vid Järsö bron. Alltså, det går inte att vara på land, helvete vad hett det är! Vi har inte blivit lovade något åskväder heller så jag undrar hur länge detta håller i sig...

Väl ute vid havet så tänkte jag knäppa lite fina bilder åt er igen...men se det gick inte! Kameran har under morgonens packning och korta resa (20 min från stugan och hem) gått sönder! Kaputt, finito... Skärmen har spruckit på insidan på något konstigt sätt...man ser ingenting i alla fall... :-(   Så det blev inga bilder idag.

Mannen var i vanlig ordning kvick när det gäller tekniska "pojkleksaker", vi köper en ny åt dig, säger han! Och visst, det är ju jättesnällt, men jag vet precis vart det bär...och det är inte min grej liksom. Jag vill ha en enkel, liten och smidig kamera. Starta, tryck, färdigt! Men om mannen får bestämma så blir det sådana tekniska finesser på kameran att jag kommer inte ha lärt mig hälften av dom innan han tycker att det är dags för en ny... Under Tallinn resan ska jag få använda "L":s lilla röda goding, ska bara "öva" lite med den på båten i kväll ...

Som bäst sitter vi hemma i varsitt hörn och svettas, väntar ut varandra, vem ska gå upp på den sextio gradiga vinden och hämta ner lilla resväskan??  Inte jag i alla fall...  Nu tycker mannen att vi åker ner till Lilla Holmen och simmar en sväng...:-)

En ny, het dag...

Solen visar sig från sin allra bästa (?) sida även idag, 26 grader i skuggan redan klockan nio på morgonen....vad mysigt det kommer att vara hemma i stan. Not. Men det är dit vi måste dra oss nu, röja lite och packa inför Tallinn resan senare ikväll. Hämta "L" som blev kvar på bröllopsfesten, krypa in under dubbelsängen för att få ut kissen Tuffs som inte vill till stan. Tuffs mår dessutom inte så bra, hon "bröt" sig in i ett "plomberat" skåp där kattmaten förvaras, men hon kom inte ut, så som tidsfördriv så har hon då ätit...jättesmart med tanke på att hon blir så åksjuk... Jag tror att vi alla kommer att vara heta, sura, illamående och gnälliga om nån timme. Jag tror vi satsar på hemmaklippor och hav idag och röjer/packar i sista sekund ikväll istället ;-) Ha en fin söndag!