"Ensam mamma söker"

Är det bara jag som tycker att det är ett skitprogram?
Hur tänker mammorna? Blandar in sina barn i ett skede där ingen vet om det ens blir något förhållande! Tittar i album och visar bilder på "aspiranterna" och barnen ska peka och tycka vem som ser trevlig och "pappig" ut!?
Kommer inte att kasta ett öga på årets program, den allra första säsongen räckte mer än väl. Reality TV när det är som sämst. Kan jag få tillbaka Baretta, Kojak, Columbus och gänget på söndag kvällar!

Kvällens middag + omstajlat och städat TV-rum + så glad!!

Kvällens middag blev en av våra favoriter, färsfyllda paprikor i ugnen. Vi körde på lammfärs idag då vi får tag på fin åländsk lammfärs.Vi använder också den långa, smala, lite sötare paprikan, som heter "Sweet paprika", den blir mycket god i ugnen. Till det mannens hemlagade tsatsiki, den bästa i världen!

"L" vill ha sin "röra" i tomater

Färsfyllda paprikor

4 avlånga röda paprikor, dela på längden och kärna ur. Sätt ugnen på 200 gr
1 gul lök, 2 vitlöksklyftor, finhackade, 1 msk olivilja, fräs i en stekpanna och tillsätt
500 gr lammfärs eller annan färs,stek det lätt och tillsätt
1 ½ msk malen spiskummin, 1 msk torkad basilika
2 msk ajvar relish (paprikapasta) salt, svartpeppar
Fyll paprikorna med röran och toppa med riven ost
Grädda i ugn i 15 - 20 minuter, servera med en klick turkisk yuoghurt eller tsatsiki.

När jag inte har lagat mat eller sett på Formel 1 idag, så har jag städat! Nu är allt det som är orange eller gult bortplockat till förmån för det röda. Så här ser det ut i vårt TV rum nu:

Nu ska jag ännu städa linneskåpet och skriva matlista för två veckor framåt. Måste hålla mig vaken då "J" kommer hem först efter kl 23 ikväll...

Jag vill också berätta att jag är väldigt glad :-) För en liten stund sen hittade jag ett mail från en uppskattad bloggvän, och det mailet gjorde mig så glad så det känns som om jag börjar ett nytt liv idag. Jag tror att jag kommer att läsa det ett antal gånger ikväll ännu, kanske lämnar lakanshögarna lite nu och då! *gladgladglad*

Och vinnaren är Mark Webber...och två till ;-)

Ja, i min lilla värld är Mark Webber vinnaren, även om han körde i mål som sexa idag i Italien på Monzabanan, men han leder WM serien just nu. Skitstöveln Alonso vann idag, före Button och Massa. Hamilton körde ut redan på första varvet, och det var så jävla kul synd för honom. Var Heikki Kovalainen hamnade behöver vi inte ta upp just nu, utan nu koncentrerar vi oss på dagens vinnare av Ålandspaketet!

Vinnare är Mary-Ann och Marie Tekla Maräng, grattis! Marie har stått på listan länge men Mary-Ann hojtade till igår. Maila mig era adresser så skickar jag iväg det i veckan!

Förresten, tack för alla era kommentarer i mitt förra inlägg. Era åsikter om mitt skrivande ger mig tro, hopp och faktiskt även lite kärlek :-)

Uppdatering: Visst är australiensaren Mark Webber grymt snygg!

Vad tänkte jag på, dålig planering och begravning... (varning, långt inlägg)

Fredag morgon började vi vår resa från Åbo och upp mot mina hemtrakter. Solen sken och vi var aptrötta, men det var bara att köra på. Det var roligt att träffa min yngre syster som bor i Sverigelandet, nånstans mitt inne i skogen. Jag hade nästan glömt bort hur roligt vi kan ha, hon har en underbar humor :-)

Jag började ju jobba förra veckan, och redan dag ett fick jag börja gasa med min astmamedicin redan på förmiddagen. Det har jag inte gjort på nästan fyra månader, så det kändes inte riktigt bra. Det blev bara värre under veckan, men hanterbart. Därför var det mycket dumt att åka och hälsa på en av mina morbröder på hans jobb när vi kom fram till stan där hela gänget bor. Han driver ett litet tryckeri. Pappersdamm och annat skit dom använder där gav mig en kort stund senare ett astmaanfall from hell! Jag fick ingen jävla stopp på hostandet och väsandet. Varken gaser, piller eller spiran jag släpat med mig hjälpte :-(

Även om jag insåg att jag inte skulle kunna delta i begravningen som tänkt (ingen idé att sitta inne i kapellet och hosta så att ingen annan hörde nåt och sen bli värre av alla blomdofter) så klädde jag ändå om. Innan jag åkte iväg konstaterade jag att jag inte hade svarta strumpbyxor. Snart femtonåriga "L" lånade mig ett par... Tack, tanken var god och mitt hjärnkontor hade stängt för kvällen när jag fick dom. Där satt jag alltså i en annan morbrors Tv rum med spiran i munnen och sladden runt halsen och försökte dra på mig ett par strumpyxor i storlek 36. Jag hade behövt en 46:a.

För att göra ett gott intryck på mina släktingar, en del har jag inte träffat på många år, hade jag packat ner mina "klämma in-shape up-hålla på plats" trosor. Svarta så klart. Då strumpbyxorna passade bra på benen, men inte kom längre upp än till grenen så måste jag tänka om. Alltså drog jag av mig stortrosorna och tog på mig strumpbyxorna först, så långt det gick. Över dom drog jag på mig stortrosorna, tänkte att dom skulle hålla strumpbyxorna uppe att de inte rullade ner till knäna i kapellet.

Vi åkte iväg och ute vid kapellet var vi alla rörande överens om att jag skulle hålla mig nära ytterdörren för att kunna gå ut och hosta när det var som värst. Det i sin tur betydde att jag inte kunde följa med mamma och syster för att lägga våra blommor vid kistan (förlåt mamma). Jag missade det mesta. Blommorna doftade så starkt så jag reagerade även på dom, jag gick ut och hostade med fyra minuters mellanrum, och för varje gång jag reste mig och gick ut så rullade strumpbyxorna ner en bit under stortrosorna. Trösten i allt elände är att mormor hade tyckt att det var jättekul, och hon skulle också ha tyckt att jag skulle ha åkt till restaurangen för att kolla att personalen inte fuskade med maten, istället för att sitta där och hosta ;-)

Älskade mormor, vila i frid och tack för många fina år.

Som vanligt när finska, tjocka släkten träffas så slutar det med skratt. Middagen var ok, alla kusiners barn har blivit stora och mina fyra morbröder har alla de grå tinningarnas charm. Moster gnällde inte så mycket och alla tolv kusiner med barn var där :-) En av mina kusiner hade ordnat ett bildspel med bilder på vår mormor från det vi var barn och fram till nu. Det rullade på en liten skärm på ett bord och alla kunde titta. Vi kusiner fick oss många goda skratt och många minnen väcktes till liv. Fast min syster skrattade mest när hon fick höra att mina strumpbyxor låg som en korv under "cykelslangen med punka" magen. Där stoppade trosgrenen härligheten. Hon ville att jag skulle visa! Sa jag att hon hade humor?

Väl ute på parkeringen drog jag av mig både strumpbyxor och stortrosor och åkte hem i bara kjolen. Guuud vad skönt, och ingen på färjan märkte något! 01.30 var vi hemma igen, och jag hoppas att mormor var nöjd med att hela hennes familj åkte hemåt med skratt och glada minnen för att vi alla hade träffats igen.