Är bloggvänner riktiga vänner?

Singelmamman hade ett intressant inlägg om vänner och bloggvänner. Folk i ens omgivning verkar tycka att bloggvänner inte är på riktigt, och hur vågar man träffa dom på riktigt sen? Det kan ju vara vem som helst, nån skum typ som kan göra dig illa eller lura dig på pengar! Hemska saker. Visst. Säkert. Inte alls!

I min lilla värld, nu tar jag bara det som jag känner i min lilla värld, så fastnar man först för en viss blogg. Man gillar det man läser, tycker att människan som skriver och kanske lämnar kommentarer hos dig verkar sympatisk. Med tiden märker man att man gillar samma saker, har samma humor och värderingar. Man synkar helt enkelt. Speciellt bra känns det när man "duger", blir uppskattad fast personen in den andra ändan inte vet vad du heter på riktigt, hur du ser ut, vad du har för jobb eller utbildning, om du är fattig som en kyrkråtta eller Bill Gates arvtagare. Som Shamrock sa, man lär känna bloggvännerna baklänges!

Och vad är det för fel på det? Jag har haft förmånen att träffa sju stycken av mina bloggvänner på riktigt, och jag hoppas verkligen att det blir fler! Jag har träffat tjejer i olika åldrar och det har omgående varit så lättsamt, roligt och tryggt! För vi känner ju redan varandra! Inte en sekund har jag varit rädd eller orolig. Har jag haft den känslan så har den kommit redan på det stadiet där man läst kommentarer och inlägg, och då sticker man inte fram näsan och vill träffas.

Jag har träffat vänner som har samma humor som jag, vi kan prata om musik, filmer och böcker för att vi är på samma våglängd just där. Vi kan prata barn, politik och händelser i världen för vi har samma värderingar. Varför skulle inte det vara riktiga vänner bara för att man fått kontakt via en blogg? Nä, jag är glad över de vänner jag har omkring mig "på riktigt", men jag är också otroligt glad över alla vänner jag har haft förmånen att få under detta år, ni har berikat mitt liv något så otroligt! Vad tycker ni? Är vi riktiga vänner, oavsett om vi träffats ännu eller inte?

KAKAN och Cajsas Faster

Ni är de två utvalda denna vecka! Zorra ville bara välja en denna vecka, så vi måste kasta in en pela torrfoder för att få henne på g igen :-)  Maila mig era adresser så kommer ert Ålandspaket!

Återkommer till er snart igen, har ett antal dejter med resväskan och tvättmaskinen på gång som bäst!

Favoritbutik i Stockholm!

En av mina absoluta favoritbutiker i Stockholmvär Hans Michaels på Humlegårdsgatan. Inedning när det är som bäst! Ta er dit vid tillfälle, njut av bilderna tills dess.

Ja, nu är det bara Lottovinsten som saknas.....

En kväll med Singelmamman, Shamrock och mannen :-)

Shamrock väntade på oss i hotelllobbyn igår kväll, så kul att se henne igen :-) Vi började på tapasbaren runt hörnet för ett glas vin. Köpte sen ett åkband i för att kunna åka tunnelbana mot restaurangen. Ingen Singelmamma där inte, nä, hon var på massagemingel(!?) men dök upp sen i taxi, glad och viftandes med armarna, ha ha! Så underbart att träffa henne igen! Vi hade redan beställt mat så det var bara för henne att haka på :-)

Nu var tanken att vi skulle visa den goda och rikliga maten på Sahara Söder, men vi.....ja, pratade bort det mesta :-) Här är i alla fall en del av de nio förrätter vi fick, men vi har redan ätit det mesta och bildkvalitén är så där...

Sen fick vi tre olika grillspett tillsammans med en så god sås, mmm... Maten och desserten var jättegod, men jag känner mig blåst på vinet som ingick i menyn, det var inte det prisbelönta och goda vin vi fått tidigare (egentligen var det ett riktigt tunt skitvin), men det tog också slut...

På väg till tunnelbanan, på hemvägen, blev vi törstiga igen. Vi stannade till på restaurangen/baren SHAMROCK :-) och tog en varsin drink/glas vin

Där satt vi och babblade nån timme. Det slog mig då varför vi blivit vänner även utanför bloggvärlden. Vi var intresserade av samma saker, läste samma böcker, skrattade om samma saker och har samma värderingar. Två helt underbara kvinnor! Sen blev det tunnelbana hem och sängen. Sååå trötta!