Bloggbesök och bloggvänner Del 6

Nu är jag på g igen:

7.
Knasterfaster

Först blev Knasterfaster och jag bloggvänner, sen brevvänner och sen träffvänner. Vi träffades första gången under Victorias och Daniels bröllop, ja inte där på kalaset, utan hemma i min soffa. Jag älskar henne, sa jag det? Knasterfaster är en kombination av ljuv, vacker älva med skrattande ögon och en "kläcka-ur-sig-vad-som-helst-när-som-helst-maskin!" Det otroligt vackra leendet kan på en sekund förvandlas till en mun som säger saker som fullständigt golvar en, och efter den första sekundens häpnad skrattar man ihjäl sig. Hon är spännande den här raringen :-) Hon är en toppenmamma till fyratre pojkar och sambo med en av bloggvärldens snyggaste karlar, vilket inte alls förvånar mig. Hon är smart och klok, så smart att hennes tidigare arbetsplats fortfarande gråter blod över att ha förlorat henne och hennes nya arbetsplats gnuggar händerna av förtjusning. Jag räknar dagarna tills jag får träffa henne igen... Sa jag att hon är snygg?

8.
Shamrock

Shamrock på venusberget. Ser ni snygga naglarna?

Shamrock träffade jag och Singelmamman förra sommaren och av en slump på Systembolaget där på Klarabergsgrejen. Det var kul, för hon försökte flörta till sig med två andra tjejer först, som hon trodde var vi, he he.... Jag kan säga med en gång att denna mörkhåriga skönhet är Mannens favorit. Han kan inte sätta fingret på vad det är, men hon har allt! Jag kan bara hålla med. Snygg, välvårdad, glad, så smart att det ibland gör ont i mig, jordnära, rolig, så kvick i tanke och mun att många inte slår henne på fingrarna där, alldeles vanlig och alldeles underbar! Hon är också generös som få och ett proffs vad gäller smink och böcker. Skulle jag ha en sekund på mig och bestämma en sak skulle min första tanke vara att hon borde bli chef på ett vettigt ställe! Jag har träffat henne flera gånger och jag räknar dagarna till nästa gång!

Tecken från Gud

Enligt Mannen var morgonens skyfall, blixtar och dunder ett tecken från Gud att det är dags för mig att packa ihop och flytta till stan. Enligt GudMannen är sommaren över, solsängen på venusberget ska vikas ihop och bäras in i bastukammaren. Jag vet inte om jag tror på varken Gud eller Mannen, men jag är ganska nöjd just nu, för i stan har vi en kanal där vi ser Formel 1. Så soffan, fotbad och loppet i Spa, Belgien. Kanske sommarens sista glas rabarbervin? Eftersom Gud sagt så.

Packa sig lite.

Det blev sent igår, men vad trevligt det var! Sen att man mitt i natten tycker att det är en jättebra idé att lämna kvar allt ute på bordet, det är inte en lika kul idé morgonen efter. Om man dessutom vaknar av att årets värsta åskoväder ligger precis över oss och blixtarna ruskar om vinglasen ute på bordet, då inser man att man borde ha haft lite mer ordning under natten. Jag ska komma ihåg det till nästa gång.

Vännen A har åkt in till stan för att åka vidare österut med färjan. Innan det hann vi med frukost och ett morgondopp i havet. Ingen fara, ovädret var intensivt men kort. Nu är venusberget inspekterat av både A och paret Haddock och har fått godkänt. Nu återstår bara det tråkiga. Packa ihop. Vi återkommer nog hit, men det blir bara på helger. Känns sorgligt, jag har haft en helt underbar sommar här i skogen vid havet.

De finns en som gillar det ännu mindre än vad jag gör. Hon har varit här sedan mitten på april och har inte en tanke på att åka till stan. Jag tror också att hon har det på känn, för vi har inte sett henne sen igår kväll. Zorra.

Vår skogspanter....