söndag 25 september 2011

Jag har en plan - del 2

"Men ta lite av huden i munnen och sug allt vad du kan!"

"Nej inte slaska så där, sug bara!"

"Hårdare, som om du vore vampyr!"

"Nej, händerna kan vara stilla, inte dit, NEJ!"

"Nu är nästan örsnibben med, släpp lite nu, och släpp håret!!"

Mannen släpper mig och kastar sig på rygg, flämtar efter luft och säger: "Inte undra på att "J" är full med streptokocker om de håller på så här! God natt!"

Ja ja, Rom byggdes inte på en dag.

Fy fan vad jag avskyr sånt här!

Vi försöker febrilt flytta över hårddisken (eller vad det nu heter) från "gamla stora" datorn till en liten svart sak som ser ut som en fickplunta, därifrån ska det sen till min nya dator som jag borde ha råd att lösa ut den tredje oktober - innan det, ingen riktig mail. Men när skiten dör var fjärde minut och vi får börja om hela tiden, och så påstår den att mina foton inte kan föras över, de har inte rum!? WHAT!! Ett par tre bilder på venusberget......tsss.....

Projekt *suck*

I höstas köpte Mannen motorsågs-skogshuggarstövlar. Tror ni han använder dem?


Nope! varför det liksom när man kan använda träskor och sen ta med sig alla spån in i stugan! varför vi sågar ner trän? Jo, vårens projekt ska påbörjas nu med lite grävmaskinsarbeten:


Altanen ska bytas och byggas ut, både på den södra, och här, den västra sidan. Vi har markerat åt grävaren vad han ska gräva bort. Ser fram emot en sammanhängande altan med mer utrymme :-)

Delad natt

Somnade bra igår, lite sur över att kissorna inte kommit in. Steg upp 02.30 för att ställa altandörren på glänt (Mannen gillar inte), somnade om. Steg upp 04.30, såg att talibanen låg i soffan och sov. Ut och titta på stjärnorna (läs: vattna blåbärsriset) och lade mig sen igen. Klarvaken. Började fundera på dumma saker. På jobbet jag aldrig kommer att få, på flytten som aldrig kommer att bli av, sådana saker. På vänner och så kallade vänner. Tänkte också tillbaka på filmen vi sett tidigare på kvällen, den där barnet dör i cancer. Tänkte på mina egna, började gråta, gick inte att hejda. Tänkte på allt som man kan(?) gråta till. Somnade utmattad runt 07. Drömde i ungefär samma stil.

Vaknade/blev väckt vid halv tio. Gissa på vilken nivå humöret va? Så dumt, men händer ändå några gånger i året. Råkar ni också ut för det, eller är allt bara guld och gröna skogar?