Till mina lår.

"Jag vill tacka för de två veckor som nu gått. Tacka för att ni orkat. Orkat gå upp och ner först tjugoåtta trappsteg upp och ner med runt 300 lådor + möbler, ärenden efter branden och annat jox. Sen orkat gå upp tre och ibland fyra våningar på nya stället, och ibland ner till källaren och sen upp igen. Jag är glad och överraskad att ni orkat. Jag är också förvånad över att ni på så kort tid blivit hårda som sten, finns inte ens en skinnslamsa att ta tag i. Även vaderna är hårda och stadiga som telefonstolpar. Jag vill också förbereda er på att det inte är riktigt slut ännu, men ni verkar ha vant er. Tack, tack, tack till er båda. Att jag nu ställer mig i duschen och gråter en sväng har ingenting med er att göra, nej, det handlar mest om att hela jag är så förbannat trött och öm, och har ont överallt så det enda jag orkar är att gråta en skvätt och sen gå och lägga mig. Men tack".

Dagen efter är slutspurtsdagen!

Frukost, litemycket prat och snart dags för avresa för mina vänner Shamrock och Knasterfaster. Tomt och ensamt blir det men jag är så oändligt tacksam för hjälpen jag fått och sällskapet på badet igår kväll då min trötta lekamen fick vila en stund. Nu slutspurt på loppisen och sen börjar det närma sig slutet - äntligen.