Varför ska det vara så svårt?

Jag är inte så aktiv här. Jag är tyvärr inte så aktiv hos er heller. Funderar en massa. Funderar, tjurar, tänker och suckar. Varför ska det vara så svårt?

Jag vill bara att vi i min familj ska vara friska och krya, orka med ett vardagsliv som borde vara rimligt i var och ens ålder. Jag vill att skolan ska gå bra, kräver inga blivande primusar och professorer av mina bra, bara att de klarar sig senare i livet och mår bra av det de gör.

Jag kan helt klart leva med förkylningar och annat elände, men slippa svåra och i princip obotbara sjukdomar som resulterar i runt trettio läkarbesök per år. Tröttsamt och dyrt.

Ett heltidsjobb som man vet att man har fram till pensionsåldern - om man vill - skulle peta bort en hel del oro. Att leva för tre månader i taget är ingen höjdare. Det är inte så bra för räkningshögen heller.

Vänner, som bryr sig, på lite närmare håll vore också roligt. Att få vara med på roliga saker utan att själv behöva ordna allt.

Fru Gårman  sa i fredags; "Fan vilket liv du har och i vilken fart! Och då är bara en femtedel med på bloggen!". Jag kan hålla med, men jag har inte bett om det, försöker bara hänga med och göra det bästa av det.

Tänk att få vakna i sitt eget hem utan ont i magen på morgonen, åka till ett jobb som man vet är ens eget, komma hem och sätta sig en stund. Laga middag och äta med familjen, ta en promenad och sen sätta sig i soffan för att titta på TV eller läsa en bok. Gå och lägga sig på kvällen och känna att man har ett enkelt men bra liv, är det för mycket begärt?

Misslyckad kupp

Tänkte göra en god gärning, muntra upp två fina bloggvänner i Norge, Osloskånskan och Gro, genom att skicka dom ett varsitt ½ kilos paket med det prisbelönta Åländska smöret:

Smör är ju en bristvara i Norge just nu, och eftersom vi har av vårt eget smör här på Åland (bäst i test i Allt om Mat och andra tester) fixade jag två paket och gick iväg till posten. Hade färdiga snygga paket som inte alls påminde om ett smörpaket och adresskorten färdigskrivna.

"Är det smör i paketen?", frågade posttanten.

"Eeh.....nej", svarade jag. Pokerface nr 1 här alltså, seriöst, som yngsta brukar säga.

"Jaha, men ett paket som väger 530 gram och ska till Norge, vad är det då?", frågar hon.

Nu rasade pokerfacet om vi säger så. "Spelar det nån roll om det är smör?", undrar jag då.

"Ja, förutom att du ska fylla i blankett A 14, DD62 och EU71 (typ) för sändning av livsmedel utanför landet, betala för förtullningen så är det också en stor risk att du blir misstänkt för svartabörshandel på andra sidan".

Helt plötsligt har en god tanke och gärning förvandlats till en förbjuden blanketthandling som kostar skjortan.
Så, förlåt mina norska vänner, men här sitter jag nu med ett kilo av ÅCA:as smör och måste baka saffransbullar.