tisdag 29 maj 2012

Livet varar inte för evigt

Under middagen med bästa bästisen S fick jag dåliga nyheter.
Jorden slutade att snurra för en kort stund och jag backade drygt trettio år tillbaka i tiden.

När jag var sexton år och just hade flyttat till Mariehamn hade jag flera kompisar som var lite äldre, speciellt ett gäng gillar som var arton och hade körkort och bil, det var viktigt för oss tjejer ;-)

En av dom var lite mer speciell än dom andra. Galnare, roligare, snällare, tokigare, dansade gärna men skumt, skrattade med hela kroppen och ögonen hade en gen från djävulen själv. Hans gamla Ford Taunus rullade nästan dygnet runt, när den rullade. En hjälpsammare kille var svår att hitta och jag önskade så att han skulle träffa kvinnan i sitt liv.

Åren gick och han hängde med trots att han jobbade långa turer ute på sjön. Han var med när jag gifte mig, han fanns där när jag skilde mig och även efter det, även om det blev mer sporadiskt, ibland bara julkort eller ett sms.

Ikväll har jag suttit i den kalla vinden på det kalla berget och tittat ut över havet. Tänkt tillbaka, låtit varma tårar rinna och kommit ihåg glada, tokiga och ofta onyktra galenskaper som jag delat med honom.


Jag kommer aldrig mer att träffa honom. Hans hjärta gav upp. I ett annat land, ombord på hans arbetsplats, helt plötsligt. Inte femtio år fyllda men redan borta. Livet är orättvist, och bra mycket tråkigare för oss som är kvar. Vila i frid Janke.

25 kommentarer:

Gro sa...

Så leit og lese, men så fine ord du skrev om han! - og jeg er også lei meg nå - så da kan vi sitte på hver vår stad og gråte! Bamseklem til deg!

Malla sa...

usch, trist :(
kramar!

Ezter sa...

Usch ja, det händer lite då och då, att de i ens egen ålder plötsligt bara är borta. Man blir både rädd och ledsen! Extra kram till dig idag!

Osloskånskan sa...

Det verkar som om han levde livet till fullo de åren han hade. Beklagar sorgen vännen.

Sus sa...

=( Jag beklagar. Så sorgligt.

Singelmamman sa...

Åh så sorgligt. Det är tur att vi inte vet vad som väntar oss.

Madeleine sa...

Stor kram!

Vero sa...

Blir tårögd när jag läser ditt inlägg.

En kram!

Paradiset Kaos sa...

Kram!!!

Gina sa...

Så hemskt sorgligt att läsa. Du skriver så fint om honom.

Agneta sa...

Tråkigt och sorgligt. Men förhoppningsvis levde han ett rikt liv när han levde.
Kram.

Realisten sa...

Sorgligt. Så fint du skriver om honom. Kramen!

Elle sa...

Jag vet hur du känner. För ett par månader sen fick jag reda på att en ungdomskärlek avlidit innan han ens blivit 40. Fast vi inte haft kontakt sedan flera år, var jag tvungen att fälla ett par tårar. Han var så levnadsglad och rolig och fick mig att skratta så att jag nästan kissade på mig en gång.
Har hans gamla kärleksbrev liggandes på vinden, men klarar nog inte av att läsa dem nu utan att fälla en tår.
Kramar om dig...♥

Märta sa...

Så himladens sorgligt!
Det är när sådant sker man inser hur skört livet är och hur oerhört viktigt det är att ta vara på det och vara rädd om sina finaste. *varmaste kramen* <3

Anne med e sa...

moster mallas blogg sa...

Det är vänskap.........

Kärlek

Malde sa...

Vännen min. Jag tänker på dig. Har gjort det i flera dagar nu. Funderar allvarligt på att komma iväg till Åland i sommar, men vet inte när. När jag läser detta känns det viktigare att försöka komma iväg till dig.

Stora kramar <3

Maria sa...

Ångrar lite att jag tittade in här och läste detta just ikväll och du vet varför....

Men nu när jag redan har läst det vill jag ge dig en tröstande kram ♥

Helena sa...

Kramen

Susjos sa...

Åh,så fint skrivet! Beklagar såå din sorg...kram!

Gafflan sa...

Fy vad ledsamt!
Stor kram.

Viktnedgangsomfunkar sa...

Kramar och beklagar! :(

Renée sa...

Sorgligt.. Du hade dock tur som fick träffa honom i livet. Sen finns han där när din pump ber att få lägga av... Kram

Fröken Hulda sa...

Du och vi andra får vara tacksamma över att vi fått lära känna dessa fina människor som tyvärr vandrar vidare för tidigt!

Kram

Shamrock sa...

Kram