fredag 16 augusti 2013

Idag är det en stor dag. Och en av de sorgligaste dagarna i mitt liv.

Idag flyttar vackra, fina, kloka och slagfärdiga Blåöga till Sverigelandet för - till att börja med - tre års gymnasiestudier. Utan mig.

Hon är förväntansfull, nyfiken, förberedd och glad. Jag också. Glad alltså. I alla fall när hon är med. Jag ler, bär, förmanar, ger goda råd, smygpackar lite presenter och önskar henne lycka till. Min nyblivna sextonåring ska ut i världen. Alldeles för tidigt om ni frågar mig.

I det stora hela ska jag vara nöjd. Jag vet var hon ska bo, var hon ska studera och att det inte är så väldigt långt hem. Eller dit. Ända sedan hon var riktigt liten har jag varit förberedd på att det lika bra har kunnat vara en lapp på köksbordet med texten: "Hej mamma, jag har åkt till Australien för att rida in hästar, vi hörs sen, kram!" Sådan är hon, min Blåöga.

Mannen kör henne och flyttlasset idag, kommer hem med sena kvällsfärjan. Utan henne.

Jag är glad för hennes skull, det är jag. Mer än ni kan ana. Men jag är också oändligt ledsen. Och orolig. Jag har fullt sjå att inte gråta, det kommer att vara en tuff dag idag. Jag visste att jag skulle vara ledsen men jag visste inte att det skulle göra så här ont. Min lilla, lilla Blåöga, varför gick åren så fort? Speciellt de första tio och det här senaste, allra finaste året?

Ikväll i min ensamhet ska jag sitta på berget och se ut över havet som har samma färg som hennes ögon, och jag ska gråta så mycket jag vill, och jag ska önska hett att hon kommer att få det väldigt roligt, bra och spännande. För det är hon om någon värd.

14 kommentarer:

Livsnjutaren sa...

Så underbart vackert skrivet,alla känslor kommer fram! För mig som mamma känns moderskänslorna igen och jag önskar er alla lycka till, kram!!

tigerliljan sa...

Det är trist när dom åker. Fast man är glad för deras skull. *klappar om lite*

Anki sa...

<3 <3 <3

Ezter sa...

Känner precis hur du mår nu. Inte så väldigt länge sen det var så här! Men hon kommer att reda sig, värre för lilla mamman... Men du fixar det, du också! Kram på dig!

Vero sa...

Åååååhhhh...jag får ont i hjärtat och tårar i ögonen. Förstår dig. På alla vis.

Stor kram till dig!

Mammy sa...

Men fan Venus!!!
Jag gråter så det skvalar!!!! ;)
Jag vet hur det känns.

Kramar om dig <3 <3 3<

Åsa Hellberg sa...

Stackars Venus, jag hade nog satt mig på samma berg.

lindalus sa...

åh kram venus!!!! gråter en liten tår med dig...

Anette Eriksson sa...

Här bor en blivande 17 och 20-åring. För ett år sedan trodde jag de skulle bo hemma länge än. I alla fall största som har lite svårt för det där att vara "stor"
Minsta vill flytta nu, helst igår! Lite som din dotter. Många framtidsplaner och en lång "bucketlist" där hon prickar av saker hon ska göra i sitt liv!
Så träffade min stora en kille för ca ett halvår sedan och vips så är det inte många dygn hon sover hemma längre!
Fast man själv har tänk och planer framåt, när man inte ska hemmavarande barn är det svårt att föreställa sej att de faktiskt snart kommer flyga ut...
Fast mannens barn är 9 och 12 så får nog dosen av barn några år till!
Tänk vilken tur vi har med all modern teknik idag som datorer o mobiler. Vi kan hålla kontakten med våra små telningar trots att de kanske befinner sej en bit bort!
Kramar!

Karina sa...

Berörande , beskrivande och nu är jag också tårögd och har en konstig klump i halsen. Kram

Mammahäxan sa...

Kraaam! Bävar inför den dagen redan nu!

Singelmamman sa...

Gråt du. Det lättar lite.

Monica sa...

Kram, Fru Venus!
Men tänk vad självständig DU gjort denna flicka på endast 16 år.
Som vågar flytta och plugga i ett annat land!
Sträck på dig!

bosseliden sa...

Blir det för tufft får du tänka på lappen. Det kunde varit värre. Mycket bra och berörande inlägg. Kram