En speciell dag.

Det var en fredag. Lite nervöst. Flickorna hade just gått iväg på skoldisco och jag satt kvar vid köksbordet och resterna av vår lilla räk/kräftskiva. Det fanns både räkor, ost och vin kvar. Det var bra, för jag skulle få besök. Första gångs besök. Hem till mig.

Jag såg honom genom fönstret, han kom på cykel. Dörren var öppen så han gick direkt upp. Han hade jeans och en himmelsblå bomullströja. Mörk och snygga glasögon. Ögonen hade samma färg som som det blågröna havet i Grekland på grunt vatten. Leendet var lite snett och ironiskt, det såg jag då redan. Jag tog inte i hand, jag kramade om honom. Ville känna lite på honom liksom.

Han satte sig hemtamt vid köksbordet, räckte mig en flaska vitt vin och högg in på räkorna. Inget hummande och mumlande här inte. Vi pratade som om vi träffats hundra gånger. Åt och drack. Pratade ännu mer. Han skulle gå innan flickorna kom hem igen. Vi kramade om varandra och han gick. Men sen kom han tillbaka och gav mig en kyss som kändes ända ner i tårna. Har aldrig glömt den kyssen.

Ikväll är det fem år sedan jag träffade Mannen för första gången. Det har varit både upp och ner, men till 95 % upp. Jag gillar upp. Och jag gillar Mannen, och han har stannat hos oss sedan andra gången han var här. Älskar dig havsöga, kram!