Kan du se till att någon hör av sig idag och säger:
"Kom, vi bjuder på middag ute på lokal!"
eller
"Kom hem till oss och ät middag!"
eller
"Fortsätt packa ni så kommer vi med pizzor!"
Tack.
Annars kan jag tala om att jag har ingen släkt på Åland överhuvudtaget, Mannens är minimal och krasslig, vänner lyser med sin frånvaro tillsvidare med undantag för gårdagens hjälp och idag har "L":s judotränare och min chef lovat hjälpa till en stund på lördag. Gud hör bön. Åtminstone den bönen.
Ni är såklart välkomna hem till mig på middag. Men det är ju en klen tröst pga avståndet. Fanken också!!!
SvaraRaderaÅååh vad jag önskar att jag kunde ta "ledigt" från mitt några dagar och ta båten över till er!!
SvaraRaderaJa om man ändå bodde lite närmare! Det är så enkla saker att hjälpa till med och så självklara! Men kanske inte alla tänker likadant...
SvaraRaderaSnäll tränare och snäll chef iaf :)
När jag blir lyxfru. Då kan jag höra bönen. Då sätter jag mig på båten och kommer. Nu är det dessvärre svårt när jag jobbar...
SvaraRaderaKram
Bjud er själva på lokal om ingen annan gör det? Pizza med hemleverans kanske finns? :)
SvaraRaderaKramar
Om du fanns 500 meter här ifrån skulle jag sätta mig på cykeln och komma direkt.
SvaraRaderaDet är nu verkliga vänner prövas
SvaraRaderaÖnskar......♥
SvaraRaderaKram
Hoppas ngn som bor närmre hör din bön, jag tänker iallafall på dig, fastän det är en klen tröst just nu <3
SvaraRaderaHoppasverkligen hör din bön.
SvaraRaderaKram
fanns ni närmare skulle jag inte tveka en sekund.
SvaraRaderaIngen tröst NU att tanken nog slog mig men tyvärr var jag hemma själv låååååångt efter middagstider :((( Kram/Mollamaja
SvaraRaderaGumman... ja det är nu alla dina besökande bloggvänner skulle komma istället.
SvaraRaderaHoppas det ordnar sig. KRAM.