Livet är mest bara skit.

Igår kväll borde vi ha firat "L":s nittonåriga pojkvän som blev invald i kommunfullmäktige i sin kommun - första gången han ställde upp.

Idag borde vi - och ska på något sätt - fira "L" som fyller sexton år idag. Guldlock , sweet sixteen, som börjar sitt sextonde år i ett annat hem än sitt eget.

Vi har inget hem för tillfället. Klockan 22 igår, mitt under valvakan, kände vi röklukt. Hittade inget alarmerande inne hos oss så jag gick ut. Ringde brandkåren på studs. Bottenvåningen, den direkt under oss, stod i brand. Mellan kl. 22 och midnatt stod vi ute på gatan i nattlinne tillsammans med en massa nyfikna skitstövlar och miljoners med brandmän och brandbilar. Jag fick tag på två vettskrämda kissor. Branden kom aldrig upp till oss, men allt, och då menar jag allt är rökskadat. Vi får/kan inte vistas uppe hos oss (hej astma) och dessutom är vi av med vattnet då "nåt" gick sönder vid branden igår. Jag har ingen aning om var vi bor en tid framöver eller var vi sover inkommande natt, om vi alls gör det tillsammans. Just nu är jag glad att ingen är skadad, men annars så jävla trött på hela mitt skitliv.

Får jag be om en sak? Nämn inte ett ord om försäkring. Försäkringen hjälper inte min själ och mitt hjärta.