Så här är det.

Först fick jag veta att en av mina "klienter" på jobbet, en gammalgammal gentleman är sjuk. Jättejätte sjuk. Det gör ont i hjärtat. Jag har hjälpt honom i drygt sju år nu. Blev ledset i ögat, av flera anledningar.

Sen ringde "J", hennes halsonda blir bara värre och värre trots avslutad V-Penmegaskitkur. Fick ny tid för halsprov. Duktig som hon är gick hon till sjukhuset själv. Halsprovet var negativt men sköterskan såg nåt annat och skickade ungen till labben för prover och sen en läkartid samma dag. Jag hann dit.

Det är här jag blir lite kluven - finns två aspekter på den här läkarträffen - men jag tar båda. Vi träffade samma läkare för tre år sedan när "J" skadade sitt knä. Jag har aldrig glömt honom. Förutom att han är duktig som fan och trevlig som få är han världens, jordens, universums snyggaste karl! Herregud........säger jag bara. Det var det.

Han ringer mig imorgon bitti (nej, ingen date) när han konsulterat andra läkare och de har kommit överens om vad som ska göras. På "J":s prover upptäcktes två saker, två nya saker, som inte är bra. Inte alls bra. Ontimagen inte bra och ledseniögat inte bra. Med facit i hand är det bra att det inte blev nån operation igår. Blåöga är tuff, en kämpe fast hon bara är fjorton år.

Så nu ska jag packa bananlådor, glädjas över flytt och bloggträff här om sjutton dagar, lyssna på Peter Lemarc och låta tårarna rinna alldeles fritt. Tömma tankar, hjärta och magont. Det brukar kännas bättre sen. Inte gräva ner sig utan tjura en stund och sen ta tag i saker. Sånt som mammor och mammahjärtan gör.