Vad gör man?

Ja, vad gör man när man känner att allt, ingenting och det mesta bara jävlas och man känner att man varken orkar eller vill så mycket längre? Finns det ingen gräns i det här som kallas livet, en gräns som säger att nä, nu har hon fått tillräckligt av den jobbiga skopan?

Det är då, vid sådana tillfällen man blir överraskat glad över att en bloggvän ringer och erbjuder sin hjälp med något av alla problem. Andra hör av sig och erbjuder sig att julpynta bloggen. Dessa skratt värmer både hjärta och mage. Tur att dom finns.