Varför?

Varför kan man inte en måndag morgon vakna av att gårdagens smink är borttvättat, frisyren färdig, tjugo kilo fläsk runnit av mig under natten, kläderna sitter som en smäck, skägg och ögonbryn plockade, alla "mekaniska" kroppsdelar utbytta, vuxit tio centimeter på längden, fixade finger och tånaglar? Varför är man inte nypippad, åtrådd och oemotståndlig? Varför har man inte en måndag morgon en frukost med färskpressad apelsinjuice, jordgubbar, bacon och ägg på bordet när man stiger upp? Jag vet att det kanske är lite väl mycket att önska, men en jävla måndag morgon i året som ser ut just så här kan man väl få?

Klockan är 07.30 , Nu ska "L" till labben/doktorn, vi hörs! Ha en bra måndag! (trots allt)

Måndagsstoryn

Vaknar av att solen skiner, retar mina ögonlock, jag vaknar innan klockan ringer. Klockan är 05.45, precis lagom tid att stiga upp. Får duscha i lugn och ro, fixar håret och hittar passliga kläder. Mannen håller mig sällskap vid frukosten, och jag hinner hänga ut en maskin tvätt innan jag åker iväg på jobb. Bilen är sval och skön, solen har inte hunnit värma upp den ännu. Naturen och havet visar sig från sin bästa sida, jag har en underbar väg till jobbet. Det mesta är förberett i köket när jag kommer på jobb, bara att börja, en ny, bra vecka...

*ljudet av en LP skiva som skrapar*

Satans kissor! Slutar dom inte vässa klorna på fåtöljen tänker jag sy en pälsmössa av dom! Stiger upp och ger mat åt två svarta pantrar som håller på att hungra ihjäl. Visst. Åh, ingen plockade ur diskmaskinen igår kväll....låtsas som ingenting. Ställer mig i duschen, vad är det som låter? Mannen vrålar: "Stäng av dina jävla väckning innan du går och duschar!" Oj då, nu är mannen vaken... Enda kjolen som går på har choklad mitt på magen, suck...skit samma, det kommer dit mer. Var är spännet? Orkar inte kamma håret. Jeezez vad nya skäggstrån det kommit under natten! Plock plock plock. Den vita badrumsmattan har blivit en svart ryamatta. Smetar Zon salva på arslet, knät och foten. Sväljer två piller, glömmer det säkert mitt på dagen. Bandaget räcker bara till ett ställe, ska jag ta knät eller foten? Tar foten idag, vilket betyder att inga skor passar...

Ingen (?) har tagit fram surbröd ur frysen, gurkan är slut. Shit. Äter på jobbet. Solen bländar mig när jag kör på jobb, ser inte ett skit. Bilen är svinkall nu och som en bastu på hemvägen sen. AC, ja tack! Bygeln i behån går av när jag böjer mig efter jobbnycklarna i handsfacket, aj! Ingen här, vad var det jag skulle laga idag? Åt hur många? Knappen i förklädet sprättar all världens väg, herregud vad den har krympt under helgen. Hur långt är det till fredag? Jag räknar timmarna....

Måndagsstoryn

För länge, länge sedan var bästa bästisen S och jag på väg till Åbo för lite shopping. Skärgårdsfärjan gick redan 05.25 på morgonen, så vi gick upp och satt oss i en tom, mörk salong med vår morgon matsäck. Den senaste kvinnliga "måste ha grejen" just då var epilatorn, smärtsam men fungerande hårborttagning. Då den var ny på marknaden så var den också ganska dyr, och enligt reklamen behövde man ju inte använda den så ofta, alltså dyrt per gång ;-)

Vi satt där och spånade om hur vi skulle göra, köpa den i bolag med andra, vara snål och låna den varje gång man behövde, eller kanske övertala Martha föreningen att köpa in en! Den kunde ju hänga på branddepån så att den som behövde den kunde gå dit och använda den!? Nä, det var inte bra, tänk om gamla Svea hade använt den "gud vet var" och inte rengjort den... uäk. Så där höll vi på.

Medan vi satt där i halvmörkret så började det hosta och frusta runt om i sofforna. Helt plötsligt var det folk som gapskrattade i var och varannan soffa! Det visade sig att det var ett arbetslag från Elandelslaget som var på väg ut på jobb i skärgården och de hade sovit gott ända tills vi kom ombord, sen måste de bara lyssna på våra "kvinno-bekymmer"... Gissa om det var pinsamt, speciellt som de ville ha alla detaljer om hur "den där maskinen" fungerade...

Måndagsstoryn

Den här storyn ur verkliga livet är en av familjens absoluta favoriter, och passar bra så här dagen efter mors dag. Yngsta dottern "J" skulle just fylla fyra år och var på väg med storasyster och plastpappan för att inhandla morsdagspresent åt mig. Tidigare i veckan hade vi varit runt och tittat lite då "L" ville att jag skulle önska mig något jag verkligen behövde (hon var 5,5 år då) !? Nåväl, jag hittade en liten vas och en liten badrumshylla/korg som man fäster på väggen med sugkoppar, och de eventuella inköpen skulle inte göra något större hål i deras lilla kassa :-)

När flickorna kommer tillbaka efter shoppingturen så rusar "J" in till mig och ropar: "Mamma, mamma, jag köpte vasen du ville ha!" Jag försökte hålla masken, men storasyster "L" blev jätteledsen, överraskningen var förstörd. Jag gick in på "L":s rum och förklarade att det var ingen fara, jag hade inte hört vad "J" sa då hon skrek så ;-) "L" var nöjd med det och jag gick ner till yrvädret "J" och försökte förklara det här med överraskningar för henne.

Vi förklarade att när man berättar vad man köpt eller ska göra i förväg, så är det ingen överraskning för mottagaren, och även givaren, i det här fallet även "L", kan bli ledsen om man inte får överraska. "J" funderade en stund, lade armarna i kors över bröstet och sa:

"Okey, nu vet du det här om vasen, men jag säger ingenting om hyllan!"

Jag vet inte om jag någon gång ansträngt mig så mycket för att inte skratta som jag gjorde då, och när ungen lämnade rummet skrattade vi så tårarna rann! Hon förstod inte då vad hon gjort och hon är inte speciellt förtjust i att vi berättar den här storyn varje år i maj i samband med vår mors dag :-)

Måndagsstoryn

Den här storyn har en vän till mig berättat, och den är så bra så ni måste också få höra den :-)

Det handlar om en kvinna som var på väg till gynekologen, och som ni vet så vill man ju gärna fräscha till sig lite innan man lägger upp sig hos farbror (i det här fallet) musdoktorn. Man duschar och tar på sig rena småtrosor. När hon sen ligger där med benen i vädret så säger gynekologen, lite försiktigt och försynt, att "här hade man snoffsat till sig lite!" Kvinnan i stolen blir lite generad, klart man tvättar av sig, men det är väl inget man behöver prata om! På vägen hem tycker hon att han faktiskt gått lite för långt, man kommenterar väl inte sådana saker i egenskap av läkare/gynekolog. Väl hemma var hon så uppretad att hon hade bestämt sig för att göra en anmälan, men skulle också kolla de nedre regionerna, vad det nu var så var så "upp snoffsat"! Efter titten var hon glad att hon inte gjort nån anmälan, hon var också glad (och generad) att hon inte sagt något till läkaren när hon var där. Hon hade nämligen tvättat sin ryska pälsmössa med barnens glitterschampo!! Hon var som en liten krullig discokula där nere! :-))) Inte undra på att doktorn tyckte att han borde säga något :-)

Måndagsstoryn

Det här hände för länge sedan. Jag är inte i närheten av att vara så tokig som jag var den gången. Idag skulle jag inte orka :o) Det är utspelades i slutet på åttiotalet, jag var 24 år.

Jag bodde ute i skärgården då, två timmars färjresa från fasta Åland, som vi kallar det. Tusen ärenden som skulle göras i stan under de sju timmar jag hade på mig. Näst sista timmen var vikt för en skönhetssalong där de hade en ny tjej som vaxade ben. Sista halvtimmen var vikt för en årlig kontroll hos tandläkaren, som alltid i maj.

Jag var väl förberedd för vaxningen, bara ben och kjol, nemas problemas. Det visade sig att den unga tjejen på "Bad & Beauty" inte hade gjort detta tidigare, jag var hennes första "vax kund". På den här tiden, hos henne, fanns inte dessa små apparater som stryker ut vaxet tunt-tunt-tunt, utan här slevades det upp vax på benen med träspatel. Båda benen samtidigt, och runt på alla sidor. Sen la hon på tygremsor, fem cm breda och 40 cm långa... alla på en gång. Sen började hon dra. JÄVLAR I HAVET VAD DET GJORDE ONT!!! Vaxet hade kallnat och stelnat, benet såg ut som om jag hade brännskador, flammande rött. Det gjorde så jävla ont att jag steg upp och tog min väska och rusade ut ur salongen!!

När jag satt i bilen och lät smärtans tårar rinna längs kinderna kom jag på att alla de andra remsorna satt kvar på mina ben. Försökte dra lite i en. Nä, de fick sitta kvar. Både hos tandläkaren (som inte sa ett ord) och på färjan med femtio andra personer. Jag sa inte ett ljud. Jag tittade inte på någon. När jag kom hem fick min blivande man sakta men säkert skära bort remsorna med bästa filékniven. Förstår ni att det tog femton år innan jag provade vaxa ben nästa gång?

Måndagsstoryn

Måndag idag - men bara tre dagars vecka!! Yiippeee :-)

That´s all folks!

Måndagsstoryn

I min ägo finns en liten tavla av konstnären Kaj Stenvall, han som målar ankor i alla möjliga och omöjliga situationer. På min lilla tavla ligger ankan på en säng i ett ganska exakt likadant nattlinne som jag hade då. Tavlan hängde i vårt sovrum och en dag fick "J" som var fem år då, syn på den. Hon tittar länge och väl på tavlan och säger sen;

"Mamma, du har ju inget hår!?"

Måndagsstoryn - del 4

Med brännande kinder och fniss i strupen gick vi av färjan med våra "återfunna" inköp. Satte kurs mot bussen som skulle ta oss tillbaka till staden. Nu var ju det här en reguljär tur och inte alls så lockande. Bussen som älgjaktlaget hade hyrt in var säkert mycket roligare. Vi gick dit och jag frågade chauffören och en av gubbsen om vi skulle få åka till stan med dom istället? O ja, det gick så bra så!

Glada i hågen gick vi ombord på bussen. Min danskavaljer under kvällen satt längst fram, ensam. Jag kom ihåg fruns blickar så jag satte mig snällt bakom honom. Frun i fråga steg på bussen, men gick demonstrativt förbi både mig och sin man och satte sig längst bak i bussen. Men, inte skulle en så trevlig prick sitta ensam! Nej, nej, så jag gick och satte mig bredvid honom och så korkade vi upp en flaska Dooleys :-)

Hela sällskapet var på väg till en av skärgårdsfärjorna för resa hem till sin ö, och skulle bara släppa av oss på vägen. Det tyckte inte jag alls lät roligt, de kunde väl komma med på krog och fortsätta dansa? Fråga mig inte hur det gick till, men jag fick chaufförens mikrofon och agerade reseledare resten av resan. Jag övertalade gänget att komma med på krog innan de fortsatte med bussen, som lovade att vänta (vilken övertalningsförmåga jag måste ha haft).

Sällskapet hade bara 20 minuter på sig på krogen, så jag övertalade kassan att släppa in dom gratis då de kunde stanna så kort stund. Herrarna i sällskapet var kvicka med att beställa drinkar, men de hann ju inte dricka upp dem för de skulle iväg igen. Vi vinkade glatt av dem efter en stund och stod sen där med runt 25 - 30 drinkar som de inte hunnit dricka. Vad vi gjorde? Drack upp dem så klart! :-D Ja, så var den kryssningen över. Men vi hade haft roligt!

(Jag fick senare veta att min danskavaljer inte fick komma hem och sova utan fick övernatta hos sina föräldrar...)

Måndagsstoryn - del 3

Nu hade vi ätit, handlat och dansat. Det var dags att hämta inköpen från boxen och ta bussen tillbaka till Mariehamn. Glada i hågen traskade vi mot infon och boxarna. Min vän L hade nyckeln redo och under skratt och ganska högljutt stoj så satte hon nyckeln i låset och öppnade.

Tom! Boxen var tom!? Va fan, någon hade stulit våra inköp! L:s fina whiskey till maken, alla cigaretter och så mycket vin vi bara fick köpa ut. Någon fräck fan hade stulit det ur vår låsta box! Nog var det väll själva fan! Med näsborrarna fladdrande och med rök ur öronen stegade jag iväg till infon. Nu skulle de i alla fall få veta vilka de hade att göra med! Vi skulle ha nya grejer, det var ett som var säkert!

Lite småspydigt (och onyktert) talade jag om vad säkerheten ombord på deras färja var värd, vilka skitboxar de hade som vem som helst kunde öppna och med vilken nyckel som helst! De skulle nog allt få rappa på om vi skulle få ut nya varor, på deras bekostnad, innan vi måste hoppa på bussen.

Naturligtvis kunde detta inte hända, vi måste ha fel, öppnat fel box (med rätt nyckel?), så jag bad honom komma och titta. Trodde han att vi ljög kanske? Vilket jäkla sätt! Han följde med mig till boxarna där L nästan var gråtfärdig och B tyckte allt var ganska komiskt. Jag var fortfarande ganska uppretad och kaxig. Med stora gester visade jag vår nyckel och den tomma boxen.

Ja, det var ju konstigt tyckte han. Sen öppnade han boxen bredvid, en olåst box med nyckeln kvar i låset. Med en enda trött blick lämnade han oss sedan. För kan ni fatta? Där var våra inköp! Någon hade tagit ut våra grejer och flyttat dom till ett annat skåp! För det finns ju inte en chans i världen att vi skulle ha plockat in alla grejer i ett skåp och sedan stoppat pengar i ett annat skåp och sedan låst det? Åh nej... Under fniss och med skygga blickar och rodnande kinder släpade vi våra flaskor till bussen för resan tillbaka in till stan...

Fortsättning följer

Måndagsstoryn - del 2

Efter att vi avslutat middagen (utan dessert) begav vi oss till tax freen och köpte ut våra ransoner. Vi låste in våra inköp i en box under muntra tillrop och begav oss sedan till nattklubben. Här skulle dansas! Vi hade inte bättre tur än att ett älgjaktlag var ute på kryssning, vilket betydde många dansglada herrar. De flesta var 60+ och hade sina fruar med sig men dansa, det fick vi. Speciellt en man i min ålder var en hejare på att dansa, så jag var ju inte sen att bjuda upp honom. Jag älskar att dansa!

Han dansade som en gud och vi dansade och spexade mellan låtarna, vi hade riktigt roligt. Jag hade ett antal glas vin och färgglada drinkar i mig, så det fanns inte några hämningar direkt heller... En av kvinnorna i sällskapet började titta lite snett på oss. Min tanke var att hon också skulle vilja dansa med min kavaljer - som inte hade en tanke på att släppa mig - för han var ju en jäkel på att dansa! Men, så länge han ville med mig så ville jag med honom :-) Nu tittade hon inte bara snett på oss, utan kastade med huvudet och gjorde miner, som om hon ville något. Han låtsades som ingenting och jag började bli lite irriterad.

Nu skulle ju inte jag vara sämre än hon där kvinnan, så jag började göra likadana miner tillbaka åt henne (jag vet, 2 promille...) och kastade med huvudet jag med, samtidigt som vi dansade. Hon såg ut att bli bara argare och argare, så till slut frågade jag min danskavaljer:

"Vet du vad hon har för fel hon där surkarten?" frågade jag och log vackert.
"Hon där, det är min fru" svarade han och dansade vidare.

Och så var det slutdansat för min del tyckte jag, och han kunde ju ha sagt nåt...*skämdes*
Nu var vi framme och skulle hämta ut våra ransoner ur den låsta boxen. Trodde vi.

Fortsättning följer...

Måndagsstoryn

För ett antal år sedan åkte jag iväg på en minikryssning med två vänner. Vi har ett sådant alternativ här, att du stiger på bussen i Mariehamn kl. 17.30, åker till Eckerö och stiger på färjan som går kl. 18.30. Du äter smörgåsbord eller två rätters i a la carten på vägen över till Sverige och på hemvägen fixar du taxfreen och tar en drink eller sju i baren, svänger dina lurviga till levande musik. Efter det blir det buss hem igen och du är tillbaka till stan innan midnatt. Billigt och bra, och framför allt kul! (Detta var reklam för ett av våra rederier)

Nu är det ju så att åker du iväg med två kompisar och alla är på G så har du ju lite färdkost med på bussen. Vi hade ett par flaskor vin med oss (resan tar ju 45 minuter) men konstaterade redan på bussplan att vi hade glömt vinöppnaren hemma :-( I sådana här sammanhang är jag inte direkt blyg av mig så jag frågade busschauffören om han kunde öppna våra flaskor? Det kunde han, men vi fick inte kladda ner i bussen! Vi försäkrade honom om att vi var rädda om våra droppar, dessutom var vi ju tre vuxna ansvarskännande kvinnor! (visst låter det bra!)

Väl ombord på båten var vi lagom fnittriga och på gott humör. Styrde kosan mot a la carten och fick ett bord. En ung man, en mycket ung och stilig man, tog emot våran vinbeställning. Mina vänner sitter mittemot mig och den unge mannen står bakom mig och delar ut menyerna. Då vi redan vet vad vi vill äta informerar vi honom om det och han samlar ihop menyerna igen och jag tror att han har lämnat vårt bord, tittar på tjejerna och säger högt och tydligt:

"Och honom kan jag ta till dessert!" Sen hör jag en röst bakom mig som säger:

"På dit eller hemvägen?"

Jag vet inte om han hörde mitt svar, (som antagligen bara var nåt mummel) för tjejerna som såg honom höll på att skratta ihjäl sig. Och jag? Jag försökte hålla god min varje gång han kom till vårt bord...

Det var en resa det, som inte slutade där i restaurangen....

Måndagsstoryn

För många, många år sedan hade vi en gubbe i byn som åkte till Thailand alla vintrar och med honom kunde man beställa hem thaisiden. Så gjorde även jag, och beställde ett kraftigt ceriserosa tyg som var modernt då, sent åttiotal. När han kom hem så hade han med sig ett ljust grisrosa tyg, men vad gör man? Det var bara att gilla läget. Bästa bästisen S sydde upp linne, kjol och en liten jacka åt mig.

Det råkade sig inte bättre än att vi blev bjudna på stort kalas på lokal och då passade den dräkten bra. Det var vår och jag hade börjat vänja mig vid den grisrosa färgen. Vad som däremot inte var bra var att dräkten var så tunn! Minsta lilla prick på kroppen syntes som en stor böld genom tyget, för att inte tala om troskanten. Det här var före jag började använda höga mormorstrosor, så troskanten var mitt på baken, och det gick ju inte för sig! Jag tog beslutet att skippa trosorna och bara använda strumpbyxor, rumpan blev så slät och fin då. Under kvällen gick jag på toaletten, bråttom, bråttom var det då det var utedass som gällde och det var ganska kyligt på kvällskvisten.

Efter ett par danser inne i lokalen så var det en vänlig själ som talade om för mig att jag hade kjolen innanför strumpbyxorna, att rumpan var framme och att jag var utan underbyxor, som hon sa. Jag hade snart samma ansiktsfärg som dräkten och var hastigt på väg hem, skämdes som en hund och hoppades att de flesta var så på pickalurven att de inte märkt nåt. Fy vilken fest :-(

Måndagsstoryn

En höst för längesedan var jag på öluffning i den grekiska skärgården tillsammans med väninnan N. Efter en halv dags snorkling bestämde vi oss för att gå upp till tavernan i byn för en sen lunch. Vi var ganska trötta, solvarma och hungriga. När vi beställt maten gick N iväg för ett besök på toaletten. När hon kom tillbaka var det min tur och jag frågade efter vägen. N svarade:

"Det är den blå skjutdörren bredvid bardisken".

Jag gick iväg mot den blå dörren. Jag lyfte handen och puttade till dörren. Det hände ingenting. Jag puttade till dörren lite hårdare, men ingenting. Var den låst? Nä, inte det. Kanske bara lite trög? Jag puttade till med båda händerna och dörren ruskade till lite, men den gick inte upp. Jag började bli förbannad, pinknödig var jag och jag ville bli färdig tills maten kom på bordet. Jag tänkte (egentligen inte alls) att om jag tar sats och skuffar till dörren ordentligt så kanske den går upp? Sagt och gjort, jag backade några meter, tog sats och rusade med axeln före mot den blå skjutdörren.

Och visst gick dörren upp! Eller rättare sagt, den kom ner över mig, tillsammans med skenan som dörren löpte i och listen som dolde skenan och upphängningen. Alltså, det var ju en skjutdörr som man skjuter in i väggen, inte en svängdörr som man puttar upp. Ägaren blev generalgalen och i princip kastade ut oss från tavernan. Jag skämdes som en hund och N höll på att skratta ihjäl sig. Efter det har jag aldrig någonsin missförstått hur olika dörrar fungerar. Never.

Måndagsstoryn

För många år sedan när flickorna var två och fyra år så ringde deras far hem och sa att han fastnat med sin lastbil och ville bli hämtad av mig för att kunna åka dit med grävmaskinen och dra upp lastbilen. Jag var lite tveksam till det, dels för att jag väntade på ett samtal från skattebyrån som jag kontaktat tidigare på morgonen, och dels för att "L" skulle bli ensam en kort stund. "J" sov ute i vagnen. Jag bestämde mig ändå för att åka iväg då det skulle ta max femton minuter, och förklarade för "L" att pappa behövde hjälp, så mamma skulle bara åka bort på en snabbis och snart vara tillbaka. Sagt och gjort, jag åkte iväg och var snart hemma igen.

Senare på dagen ringde telefonen. Det var skattebyrån. En mycket munter och nästan fnittrig man undrade om jag var färdig!? Jag förstod ingenting. Skrattande förklarade mannen att han ringt tidigare och dotterna hade svarat och förklarat att "Mamma kommer snart, hon har bara åkt till pappa på en snabbis!" Tjänstemannen på skattebyrån berättade att "L" hade räddat dagen för hela personalen på skattebyrån, de har aldrig haft så roligt. Och jag, jag använde aldrig mer det uttrycket om något som inte skulle ta så länge. Nej, nuförtiden går allt fort!

Måndagsstoryn

När vi nu en gång varit inne på vägarbetare så fortsätter vi på den vägen ;-)
Det var en het sommardag för många år sedan, och jag och vänninan "L" var på väg österut för lite shopping i storstaden. Tidigt på morgonen körde vi förbi ett gäng vägarbetare som stod med bar överkropp i morgonsolen och jobbade. Vi tutade, vinkade glatt och skickade iväg ett par slängkyssar, det skulle säkert bli en bra dag det här. Trötta efter nio timmars shopping så började färden hemåt. Vi var ganska fnittriga och slöa men vid gott mod. På långt håll såg vi "våra" vägarbetare, de var kvar på jobb fast det började närma sig kväll. Helt plötsligt säger "L":

"Synd att vi inte har nån anledning att stanna och prata med dom!"

Snabbt som blixten, innan jag egentligen hade kopplat på hjärnan, så började jag sakta ner farten på bilen och körde åt sidan. När det var tio meter kvar till killarna så körde jag in till vägkanten och bilen "dog". Helt plötsligt. Av sig själv! Vi höll på att fnissa ihjäl oss, och inom en halv minut hade killarna kommit fram till oss. De flinade och var helt på det klara med att vårt "motorstopp" var fejkat, men de hade inget emot det. Vi steg ur och de bjöd på pinkljummet vatten, sopade av en vägspärr där vi fick sätta. Där stod de, med bar överkropp, solbrända och charmiga. En av vägarbetarna, en äldre gentleman, hade inte riktigt hängt med charaden, så han bad mig öppna motorhuven på bilen. Han skulle försöka lokalisera felet, och det fick han gärna göra då vi hade fullt upp med att pluta med munnen och vifta med ögonfransarna. Efter en stund bad han oss prova starta för att se om det var fixat. Det visste vi ju att det var, så vi tog adjö av våra nya vänner, satte oss i bilen, och kan ni tänka er, bilen startade! Jag vet inte vem av oss som skrattade mest, och gentlemannen, han var nöjd. Jag hoppas att ingen talade om för honom att allt var iscensatt. Tänk vad lite bus kan vara bra för själen!

Måndagsstoryn

En tidig vårdag för ett par år sedan upptäckte vi en liten mus i yttre hallen på jobbet. Det var en liten, rädd stackare men ändå en mus, så vi damer var inte sådär jätte imponerade. Inte för att vi ställde oss på ett bord och skrek i högan sky, men på bänken i hallen stod jag en stund och pep och flämtade. Min chef som är en rådig kvinna och en riktig djurvän sa att vi inte skulle ta livet av "den lilla stackaren", utan försöka få ut den genom ytterdörren. Sagt och gjort. Dörren ställdes på vid gavel och Å tog skyffeln och jag tog sopborsten. Vi försökte fösa (skrämma ?) musen mot ytterdörren så att den skulle springa ut självmant, men se det lyckades inte. Den sprang runt som en tok - säkert livrädd - i hallen och sprang förbi den öppna dörren flera gånger. Samtidigt som jag var lite rädd började jag bli lite irriterad. Jag menar, dörröppningen var nästan en meter bred, och musen fem cm lång, den hade ju liksom rum. Jag vet inte var tanken kom ifrån, men jag ställde mig i position golfspelare (?). Jag stod bredbent med ett stadigt tag om sopborsten och övade lite lätt på min sving (heter det så?) och när musen närmade sig dörröppningen igen så la jag iväg ett ordentligt slag med borsten, träffade musen som flög ut genom dörren i en snygg båge och landade på altanen utanför. Musen sprang iväg och chefen och jag förundrades över mina dolda golfkunskaper. Jag hade ingen aaaning om att jag hade en sån talang för golf! Synen lär ska ha varit värd att betala för. Ja, det var en vanlig (rolig) dag på jobbet!

Vecka 6...

Måndagsstoryn handlar om min syster och svåger. De befann sig i Miami, Florida på semester och var lite dagen efter. Till saken hör att min svåger,som är finne, inte riktigt är överens med det engelska språket, sen är han också extremt ljus och blek i skinnet vilket resulterar i att han blir ljust grisrosa när han vistas i solen. Så nu var han bakfull, vitblond i håret och rosa i ansiktet och står ute vid poolbaren för att beställa morgonens färska juice för att kurera baksmällan. Han beställer:
"I am orangejuice" Barkillen fattar ingenting så han försöker på nytt.
"I am orangejuice" Fortfarande ingen reaktion men barkillen börjar se sig omkring, nästan lite rädd. Då tänker svåger som så, att kanske killen inte fattar att han vill ha färsk juice, så han tar i och säger:
" I am original orangejuice!!"
Sen kommer hans kompisar och räddar honom och berättar att han borde säga "want" istället! Det här har han fått höra i många år, och jag kommer ihåg det ännu efter femton år! :-D


Här sitter våra två kissor, Zorra och Tuffs, i fönstret och väntar på våren. Visst är de fina!

(om ni tycker att jag försöker unvika resultatet av veckans vägning, så har ni alldeles rätt. Inte ett sketet gram har jag gått ner. Men inte heller upp. Alltid något.)