Fast jag inte är varken en purung eller en lastgammal morsa, utan där mittemellan, så förstår jag inte vad som hänt de senaste tio (eller mer?) åren. Jag gör ingenting annat än kör på ungarna. Skulle jag visa mitt körschema för en vecka för någon så skulle vederbörande ringa efter farbröderna med vita tröjan med långa ärmar.
Visserligen kör jag "L" både till och från skolan nu, men det beror på sjukdom och det kan jag ta. Men dessa fritidsintressen! Fem dagar i veckan och ibland även helger så kör jag runt som en grekisk taxichaufför eftermiddagar och kvällar.
Ibland hinner man inte ens släppa av den ena innan den andra står på trappan och trampar och väntar på sin skjuts. Som jag skenar på så borde jag vara en mager sak som faller ikull av bara vinddraget av ungarna när de springer till bilen.
På min tid, sjuttiotalet i en förort i Stockholm, så hade man det fritidsintresse som man kunde ta sig till själv, gåendes eller på cykel. Annars var man nöjd med att spela fotboll eller cykla runt på gårdarna på sommaren. Hade man tur kunde man leka rödavita rosen ljumma vårkvällar. På vintern åkte man skridskor eller satt i en källare och lekte ryska posten i skenet av en cigarettändare. Då var man en mager sak också.
När jag tänker efter så är det kanske bäst att jag kör runt på flickorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar