Traktorn på stället där vi hämtade hönshuset har gjort vilket museum som helst grön av avund. Tack och lov är exet en otroligt bra mekaniker/chaufför/lastare så det gick bra. Till slut.
En betydligt nyare och starkare traktor, ägd och körd av världens duktigaste timmerman/snickare bosatt i byn, såg till att huset kom på plats i vår skog vid havet.
Nu är det på plats där i blåbärsriset (gillar hönor blåbärsris?) och väntar på att bli riktat, skrapat, målat och städat. En hönsgård ska byggas runt huset också så att pullorna kan spatsera runt.
Jag är så tacksam över att Mannen
Jag ska aldrig mer kasta brandsläckare på honom.
Nu ska jag leta fågel och dammsuga fjädrar. Kissorna blev utväntade på middagen och tog in en stek. Synd att de inte plockade den på utsidan.


