När det bara rusar på...

Blev lite lång paus här, jag vet, men det händer alldeles för mycket just nu.

Vi har rest, jag jobbar, jag packar, jag röjer, jag kollar bygget, jag packar, jag har hamnat på sjukhus med min helvetesastma, jag har haft en manlig förkylning, jag packar och jag har sörjt till förbannelse. 

Ännu en gång har jag blivit av med mina tippor. Lär ska varit en mink. Av sju hönor och två tuppar finns bara Hulda kvar och fyra av Kajsas kycklingar. Så ledsamt. Tänker på dom alla dagar och saknar Kajsa och silkisarna. Och Gottfrid och lilla Oslo. Till och med surtanterna saknar jag.

Men man måste se framåt. Karlsson, en ung tupp har flyttat till vinterhemmet och ska hem till oss i vår. Hoppas på det bästa nu.

 

Karlsson visar sin snyggaste sida :-)

Nu ska jag fortsätta packa.

Lite upptagen med nya familjemedlemmar

Exakt 21 dygn efter att Kajsa Kavat försvann kom hon hem igen. Med 7 alldeles bedårande små minikycklingar.

Hönsmammahjärtat svämmar över av kärlek och tar all min tid. Mest glor jag men i alla fall.

Upp som en sol och ner som en pannkaka

Man ska fan inte vara glad mer än en vecka i taget.

Efter en dunderfin vecka i havet under solen kom vi hem till dåliga nyheter.

Vår älskade, knäppa, roliga, glada, busiga och otroligt kärleksfulla Morriz var skadad och hos veterinären måste vi ta ett tufft och otroligt sorgligt beslut :-(

I knappt två år fick vi ha vår kille.

Tre dygn har gått i tårarnas tecken, saknar honom något så oerhört, lilla Morrkissen.

Jag gav upp

Pollen. Tallpollen till förbannelse. När det gula mjölet börjar minska trillar frökapslarna ner. Miljonersbiljoners av dom. Jag har sovit med 7629 av dom i sängen.

Ikväll har vi då sopat, dammsugit och spolat av 60 m2 altan. Och dammsugit säng och hammock, spolat av alla stolar och bord. Nu återstår att se om vi är tillbaka på noll imorgon bitti.

Jag har pysslat med lite roligt också.

Småtipporna är nu tillsammans med stortipporna och det har gått riktigt bra, alla trivs tillsammans.

Morriz är så nyfiken på sina nya kompisar och följer dom försiktigt men ivrigt.

Nu är vi alla trötta och tar natt. Ute.

Knäppknäppa djur

Efter en helg med minimalt med sömn har jag varit komatrött i två dagar nu. Trots det har jag haft koll på att tipporna levererat lite färre ägg än vad de brukar, men alla har väl sina svackor, eller hur?

Idag då. Ett himmelens kackel med Hulda och Vimsan i täten. Mitt i ljungen/gräset stod dom och skrek i högan sky så jag gick dit. Ser en skymt av en svart katt, det förklarar en del av oväsendet.

Går fram till Morriz, undrar vad sjutton han håller på med, lyfter upp honom och ser sex ägg? Där ligger knäppkatten på hönsens ägg, som hönorna under de två senaste dagarna lagt ute i det fria.

Jag kan förstå äggvarianten och ska hålla koll. Men Morriz? Vad tänkte han på?

Så oroliga....

Lillkillen är dålig :-(

Sprang ut igår morse, efter 15 min kom han tillbaka när jag ropade, krypande längs med golvet. Ville inte äta (DÅ är han dålig), helt apatisk men inga synliga sår, bett eller svullnader. Sovit ett dygn och i morse ville han äta lite, men mår fortfarande inte bra. Vinglade tillbaka till sängen, svårt att fästa blicken, la sig för att sova igen. Ontimagenorolig :-(

Skitväderssöndag

Efter en vecka med galet fint väder har vi nu regn och sidledesblåst från havet, brr...

Lite opassligt just idag då jag fick bebisar igår och skulle vilja ha lugn och ro i hönshuset, men nu vill hela gänget sitta och trycka inne under värmelampan.

Och jag, jag borde lämna soffhörnet och sätta mig framför datorn och fixa ett lååångt skrivjobb jag borde gjort redan tidigare i veckan. Men motivationen, eller bristen på motivation *suck*

Tror jag plockar in lite ägg och bakar en kaka. Sen så. Kanske.

Tipporna

Krusade tipporna med vattenmelon idag

Lite roligt blev det när Tripp, Trapp och Trull kom fram (dom tre nya ljusgrå fluffrumporna), de hade tydligen inte fått vattenmelon tidigare. När de en gång fått smak för det så försökte mamma Trull dra hela biten med vattenmelon till sitt lilla skafferi under släpvagnen :-)

Annars har jag ett litet problem med Baronessan Berit :-/  Hon vill, helt plötsligt, vara mamma, och till Trulls lilla kyckling. Hon klämmer in sig i samma rede, försöket peta kycklingen under sig, och mamma Trull, hon protesterar inte så jättemycket. Det gör däremot kycklingen :-)

Jag måste hitta på något.

Djur i natur

Söndagsvila

Solig men kall helg, djuren njöt av att vara ute :-) Idag har det snöat på många håll men vi klarade oss *puh*

Men nu vill jag ha planterarvarmt!

Jag vet...

Jag har varit på äventyr, lite halvhemligt äventyr. Följande samtal utspelade sig tidigt på fredag morgon när jag visade mina fynd från kvällen innan;

- Men va fan, du skulle bara hämta tre hönor!

- Jag vet...

- Här är ju en tupp också!

- Jag vet.

- Och vad är det här lilla svarta, en koltrast? Men Venus....

- Jag VET!

- Men....en kyckling! Den är alldeles för liten för att resa.

- Jag veeet...

- Det går inte att skicka dig ensam någonstans *suck*

- Jag vet.

Med tanke på att jag har ett ganska bra ordförråd var detta samtal inget att skryta om, jag tror jag förlorade just den här diskussionen.

Men det gör inget :-) Hela helgen har jag pysslat om mina nykomlingar, varvat med lite febersovande på dagarna.

Här är Tripp, Trapp, Trull och lilltippan <3

En i gänget

"Nya" Timsan som kom med i misstag igår har funnit sin plats i gänget.

Från vänster, Hulda, Gottfrid, Timsan och Snygg-Eva  :-) Baronessan Berit och Vimsan har lagt sig tillrätta där bakom.

Det var lite skämmigt och snopet att ta fel men det var lite Hoolabaloo där i hönshuset när de skulle fångas in.

Nu har Timsan hittat hem och trivs i skogen vid havet och är van med kissorna. Det blir nog bra det här :-)

Årets bästa dag?

Tror det :-) 

Äntligen blivit hönsmamma igen.

Kurt-Snorre Gottfrid, Snygg-Eva och Baronessan Berit kände igen sig direkt och kollade om just deras sittpinnar var kvar i huset :-)  Vimsan är galet vimsig, Hulda har vuxit till sig om vi säger så, och Timsan? Hmm....

Så härligt att de är hemma igen.

Sen var det Morriz.....*suck*

Prima

Prima dagar och prima helg :-)

Jobbat ett par dagar, slappat på stugan hela helgen och fyra tidiga kvällar haft förmånen att ta hand om våra höns + de andra hönsen som bor i "vårt" vinterboende. Oj som jag saknar dom!

Pensionärerna Baronessan Berit och Snygg-Eva var hur lugna och coola som helst, satt snällt när jag klappade dom.

Hulda, Timsan och Vimsan har växt som sjutton och snygga Balthazar har ingen aning om att han blir nackad vilken dag som helst :-(

Kurt-Snorre Gottfrid är nog den enda som känner igen mig, eller rättare sagt min röst, och kommer när jag pratar :-)

Åh, snart kommer dom hem till blåbärsskogen!

Det är helt okey om ni tycker att jag är knäpp,

men som jag saknar mina hönor! Och tuppar förstås.

Lite vårfeeling ute och då vill jag ha hem mina tippor. Allra helst skulle jag vilja ha hem min första kull, men dom är ju i hönshimlen (läs; rävmagen)  :-(  Nå, virrpannorna jag har duger, och färöingarna borde börja värpa nu också. Balthazar är i livet ännu men Mannen tycker att en tupp räcker så han lär ryka om ett par veckor och Kurt-Snorre Gottfrid blir ensam herre på täppan. Vår täppa, ute i skogen vid havet. Längtar!

Annars? resten av resan gick lika superbra som början :-) Hemma har jag kramat om kissorna, sovit, haft behåparty och jobbat med lite text.

Och vet ni, snart är det helg, tjohoo! :-)

När hjärtat stannar till en sväng

I vanlig ordning blev jag väckt av Totsie lite före klockan sex i morse då hon petade ner lite saker från sovrumsbyrån. Jag reste mig upp i sängen, fräste några väl valda ord och sov en halv timme till.

Steg upp och gick till köket för att ge tre utsvultna kissor mat, men bara två kom. Var va Totsie? Fick onda aningar på sekunden och började leta. Hittade henne i gästrummet, i sängen upptryckt mot elementet.

Hon ville vara i fred, inte lyfta henne och ingen mat. Då är det illa. Vad hade hänt där under trettio minuter? Hon hade inte ätit blommor eller annat, inte "bråkat" med Morriz eller julgranen. Det var bara att vänta och oroa sig.

Den tredje gången under dagen som Mannen var hem och tittade till henne så kom hon fram och ville ha lite mat. Vi blev så lättade och glada. Vid middagen spöade hon upp Morriz och fräste åt Zorra. Azalean fick sig en omgång under kvällen liksom dagens post.

Men vet ni vad? Det gjorde inget :-) Vår flufftaliban var tillbaka.

Men faen ta henne om hon hivar ner något tidigt imorgon bitti igen!

Krusa lite

Vägen till mannens hjärta går genom magen sägs det. Nu är det jag som behöver ta mig in där för det har jag redan gjort, nej, det är Balthazar.

Min lilla vita vimsiga tupp. Balthazar.

Han ska nackas säger Mannen. Har sagt det i åtta veckor. Vi ska ha bara en tupp, Gottfrid. Jag vet. Men professor Balthazar har blivit så fin.

Så jag stekte köttbullar åt Mannen idag samtidigt som jag bad honom gå ut och titta vilket fint badkar lilltuppen har grävt åt sig i jordhögen.

Jag vet inte om han ändrat sig men köttbullarna är slut.

Visst kan man ha två tuppar?

Bäbisar

Vi har fått tillökning i familjen. Sex stycken.

Det gick lite väl fort när jag plockade ihop dessa tippor, som ursprungligen kommer från Färöarna, så som det ser ut nu är fem av sex....tuppar. Men den som lever får se. Men söta, mjuka och pipiga är dom :-)

Mannen sa igår att jag inte ska kära ner mig i nån av tupparna.

Det är för sent ;-)

Hur man INTE läxar upp en katt

Känsliga läsare varnas för äckliga bilder i sin hjärna.

Kommer hem. På sovrumsgolvet (Mannens sida av sängen gudskelov) ligger en halväten liten mus. Allt från mitten på magen mot svansen ligger kvar. Inte mycket mus men uräckligt. Tänker, nu fan får det räcka! Tar Morriz under armen (även om jag är ganska säker på att det är Totsie taliban som är skyldig ) och går in i sovrummet, släpper ganska hårdhänt ner kattskrället bredvid musresten och säger argt:

"Vad fan är det här? Vet du hur äckligt detta är, stryk skulle du ha! Och vad har du tänkt göra åt det här nu, va?"

Morriz tittar på mig, tittar på mushalvan och käkar sedan upp den. Säger kurr och går och läger sig i soffan igen.

Jag måste ha en annan taktik till nästa gång känner jag.

Tittat på nya

...tippor. Kommer hem ett gäng unga fjäderfän om nån vecka.

Inte riktigt sådana jag tänkt mig, inte riktigt så äggproduktiva jag tänkt mig,  inte riktigt alls som jag tänkt.

Men tippor är väl tippor, eller hur? Och en hönshjärna har vi ju här redan.

Just nu har Gottfrid en alldeles för liten flock, han fattar inte ens att det är en flock utan bara två ruggugglor som man drar över när man känner för det. De måste bli fler.

Och Morriz måste sluta jaga dom.

På kurs med Kurt-Snorre Gottfrid

Till ingen nytta. Vad är det med detta gäng?

Vad har vi inte lärt oss på fyra veckor? Jo:

Att sandlådan är ett badkar

Att hönor ska lägga ägg alla dagar

Att man kan äta ur foderautomaterna

Att man inte sover på taket

Att man kan krafsa på fler ställen än en och samma grop i blåbärsriset

Om dörren står öppen får man gå ut

Vad har dom lärt sig då? Jo:

När hönsmatte kommer hem från jobbet med bil och kommer gåendes mot hönshuset, DÅ går man ut och pickar lite i skogen. Aldrig annars. Inte ens fast dörren står öppen. Bara när bilen kör ner på parkeringen *suck*