Jag är så jävla trött på mig själv!

I mars var bästa bästisen S och jag på mässa till Sverigelandet. Där köpte jag några påsar med frön och luktärtor. Under de senaste månaderna har jag sett den lilla vita, flata papperskassen ligga lite här och där i stugan, flyttat på den när den varit i vägen, men varje gång lagt den på en bra plats.... Igår skulle jag så och påta ner ärtor i mina krukor. Tror ni jag hittade påsen? Nope. Spårlöst borta. Fan vad vi har letat. Jag är så trött på mig själv så det inte är sant! Hur litet kyffe ska jag bo i innan jag börjar hitta saker? 48 m2 verkar vara för stort... Var finns den lilla vita påsen?

...och fortsättningen på dagen går också bra, riktigt bra...

...vi har lite bestyr på gång Mannen och jag, och idag föll allt på plats så jag mejlade mannen och skrev: "Hej gull, bla bla bla och bla bla bla och så kan vi bla bla och göra bla bla. KRAM"  Tror ni jag skickade det till Mannen? Nämensåklartinte! Nej, istället svarade (?) jag på det senast inkomna mailet.....så, Elle, vi ska inte göra allt det som jag skrev, åtminstone inte du och jag tillsammans.....*suck*

Tanken var god...

På väg hemåt i bilen idag tänkte jag, nä, ryck upp dig tanten, ta fram smajlet och sluta gnälla! I samma veva ser jag att Mannen är på väg mot mig i sin bil, säkert varit och ätit lunch på stället bredvid. Smajlar upp mig, ler stort och skickar en slängkyss.....till en helt främmande, mycket förvånad karl i en likadan bil som mannens. Hoppas jag inte förstörde hans dag.

(Sol)skenet bedrar......(varning för svordomar)

Visst, det har varit vackert idag. Sol och spegelblankt fruset hav, femtioelva centimeter fint pudersnö i natt igen och lagom med minusgrader, cirkus -6 grader. Halleluja vilken fin dag. Fel, fel, fel som Brasse med lattjolajban lådan sa på den gamla goda tiden. Idag har det varit en helvetes jävla skitdag!

Det vankades julbord på jobbet idag, men först skulle jag en runda till mina "klienter". Nr ett gick bra, Nr två gick också bra, ända tills jag skulle därifrån. Värsta backen ever, brant, nysnö och halt som attan! Brukar gå bra, brukar slira ibland, men ner igen och ny sats. Men inte idag. Efter trettiotolv försök blir bilen sur och hasade ner med ett bakhjul i en snövall. Och där satt jag och fick inte ens upp förardörren. Kul i jul liksom.

Ringde jobbet. "Ring bärgningsbil", tyckte dom. Tack så mycket, men det "fattas" bara två meter så är jag uppe! Bara lite skuffa-hjälp tack!? Nähä. Gick ner till "stora" vägen för att stoppa en bil och få hjälp. Bil Nr ett vinkar tillbaka och kör förbi. Nån minut senare kommer bil Nr två, stannar, jag berättar, nej, han jobbar "på timme", hinner inte, och åker iväg (Voodoo docka nr 14). Bil Nr tre, nä, där hade föraren hjärtfel, och de lät inte så bra. Väntar läääänge på bil Nr fyra. Bilen kommer, gubbjäveln föraren stannar nästan, tittar på mig, gasar och kör iväg (Voodoo docka nr 15). Bil Nr fem stannar, halvbekant, jodå, han ska hjälpa mig.

På väg till "min" backe slirar han ner i ett litet dike *suck* så först måste jag skuffa upp honom. Sen skuffar han på mig. Nada. Jag har slirat så länge (40 min) så allt är bara hala isiga spår. Han ringer efter Karl nr 2, vi behöver en bil som kan dra upp mig. Han lovar komma. Under tiden kommer en granne, Karl nr 3, för att titta på spektaklet där en lätt stressad tant i rött förkläde håller på att brista i gråt. Karl nr 2 kommer, knyter rep mellan bilarna och ska börja dra. Oj, här var det halt! Han rullar bakåt, men tur *harkel* nog står Karl nr 1 mellan så bilarna får inga skador....

Nej, vi behöver längre rep sen när vi har skuffat upp "bärgarbilen". Längre rep och fit for fight igen, bara att starta bilen min så att jag kan hjälpa till. Nähä.....varför startar inte Asta nu då? Jo....SOPPATORSK!! Jag har försökt få bilfan framåt i över en timme och nu är bensinen slut. Karl 1, 2 och 3 ler lite i samförstånd och i pratbubblan ovanför deras huvuden står det "Kärringar!". Ringer en arbetskompis, är din farsa hemma, har han bränsle?? Hon ska kolla. Karl nr 2 kollar i sin bil, hittar lite i en dunke. Karl nr 4 kommer med ytterligare fyra liter och en karl som ville "titta på". Nu får jag igång och Karl nr 2 drar upp Asta och mig. Jag tackar Karl nr 1,2 och 4. Försöker ta ett inträde av Karl nr 3 innan jag åker tillbaka på jobb, men han är inte villig att betala (Voodoodocka nr 16). Kör tillbaka på jobb där mina arbetskamrater tycker att hela historien är lite kul (!?), kastar in förklädet och kör iväg för att hämta "L".

Sa jag att jag är ledig elva dagar nu? Sa jag att jag ska dricka vin ikväll? Sa jag att jag är trött på att sånt här alltid händer mig!?

Tänk att man har minne som en demenssjuk undulat...

Jag köpte kanelmandlar häromdagen för att Knasterfaster och jag skulle njuta lite av dessa godsaker. Glömde bort dom. Hittade dom idag när jag gick omkring här i min ensamhet, 350 gram är det i påsen. *harkel* Var det i påsen. Vad gör man när man blir ensam och saknar sitt sällskap? Jo, man tröstäter! Kanelmandlar. Alla. Och vad har man då glömt bort? Jo, att kanelmandlar framkallar skitränna storlek multummammut! Och till middagen ikväll åt jag ett liter jordgubbar... Så nu sitter jag på huset och kör nr 2 i nån timme. Försöker få nåt vettigt gjort samtidigt så jag skriver på en meny och inköpslista till söndagens konfirmationskalas. Tur att man är kvinna och kan göra fler saker samtidigt.

Herregud! Bullar...

...bullar av stål! Inte ballar av stål .