Det började med att hon lite försynt sa att kläderna var från slutet på nittiotalet, det var så länge sen sist. Det gjorde inget sa den magra, solariebruna kvinnan bakom disken, då har de blivit moderna igen.
Nästa chock fick hon på damernas, herregud vad parfym och hårspray folk sprutar på sig! *host host*, sa min kompis alltså.
Den första hon skulle sätta på trillade hon av. Vet inte om den var för hög eller hon för kort men det kommer att bli ett duktigt blåmärke. Den andra hade en inbyggd TV så där gick tio fasansfulla minuter.
Sen hittade hon en sak som man skulle stå på som vibrerade. Det var ganska skönt ända tills hon tittade i spegeln. Dallervibrationer. Allt vibrerade och dallrade; hamsterkinder, dubbelhakor, gäddhäng, traktordäck och cykelslangar. Nämnde jag brösten? Just det, de dallrade som gelé och blev säkert fjorton cm längre. Per minut.
På nästa grej skulle man börja med att spreta med låren och sen klämma ihop hela härligheten. Min kompis hade stora problem med att sära så mycket på låren att man alls fick dom dit ut där de skulle börja! Ni fattar, eller hur. Lite bättra gick det med den där som man skulle trycka ut med låren. Tänk att det var, tyckte min kompis alltså, så mycket lättare att sära på benen än få ihop dom?
Det fanns tusen grejer där inne och av dom förstod hon sig på sju stycken, men alla gjorde ont. Fasansfullt ont, för att inte tala om hur tråkigt det var! Berättade min kompis sen senare när hon åt två munkar till mellanmål. Hon hade en plan om att besöka tortyrkammaren tre gånger i veckan, men den planen ska eventuellt omförhandlas lite. En aning. Eventuellt.
Ja, sådana kompisar har jag.
Varför har jag bara knäppa kompisar?
