Börjar landa nu...

Ett kvällsbad och en stund på berget lindrar det mesta. Speciellt då Blåögas glada pladder och skratt ringer i öronen ännu efter kvällens samtal. Hon är så lycklig, det är viktigast. Bara Mannen skulle komma hem och jag skulle få krama om Guldlock och snusa med näsan i hennes hår skulle allt vara bra.

Tomt.

Dag två. Utan tonåring hemma.

Är det så här det ska vara i höst vet jag inte om jag vill vara med.

Vad kan två vuxna hyfsat normala människor och två hyfsat galna katter göra hemma utan tonåringar i huset?

Förutom att zappa förbi mtv alltså.


En ny läsare undrade igår, vem är talibanen? Här är hon:

Mer om henne hittar nu under etiketten Djur och natur . Eller Galna saker kanske?

Min fina familj!

Jag har inte glömt bort er även om jag inte är hemma.

Guldlock: Jag räknar med att du inte hämtat kassen med sängkläder jag tvättat åt er ;-) I kassen finns en liten överraskning. Jag älskar dig så min kloka politiska superstudent och jag är väldigt stolt över dig

Blåöga: Mitt lilla bestämda yrväder, så klok och så galet rolig mellan varven. Älskar dig så att det gör ont! Kolla vitrinskåpet med skor ;-)

Mannen: Vad skulle jag vara utan dig Havsöga? Du är mitt allt, i ur och skur, i solsken och gråväder. Älskar dig med hela min kropp, och det vill inte säga lite det! När du bytt från kostym till vardagskläder kan du ta en titt i min behålåda ;-) Ses i natt, kram!

Sedan gör det inget om det är dammsuget när jag kommer hem.

Kullerbyttor

Min smäckra lekamen gjorde kullerbyttor av glädje när jag efter fem dygn ställde mig i duschen och lät skiten rinna av mig tillsammans med pommeransduschcremen :-)  Guuud vad skönt det var, och håret är ljusare än vad jag trodde/kom ihåg.

Nu söndagsmiddag med Blåöga, det andra adventsljuset, och sedan kommer Guldlock hem en sväng. Gilla på den här kvällen. Gilla kullerbyttor.

Mot nya äventyr!

Nu har jag skurat våra dörrmattor (jo, jag har en fungerande högerarm), pratat finska så tungan är krullig. och nu ska morbror & Co ta mig och husbilen med till Föglö för lite äventyr. Hörs sen!

HALLÅ!!

Var är hurraropen, jublet, applåderna och visslingarna?

Näha. Ingen som är intresserad av viktresan i snigelfart här till höger?

Vi tar nåt annat dårå.

Har tillbringat kvällen med "J" i stans fiskbutik, matvarubutik 1, matvarubutik 2, sportbutik (inte åt mig, nej, nej) och microvågsugn-butik. Resten av familjen hjälpte till att tömma bilen och bära upp mat som borde räcka i två månader men kommer förhoppningsvis att räcka över helgen.

Men. Vi har haft roligt! Skrattat och skojat tillsammans, mest åt mig, men det kan jag bjuda på. Det är så sällan jag gör det med flickorna nu, deras pojkvänner tar över mer och mer, men det är roligt när det är!

Nu, nu ska jag hälla upp en Sommersby cider, läsa bloggar och sen dö i soffan!

Traditioner i förändring.

Så länge jag kan minnas, och speciellt sen jag fick egna barn, har vi gjort samma sak kvällen innan julafton. Pyntat klart, lagat julskinkan, klätt granen och lagt klapparna under. Mumsat i oss första skivan skinka på nybakt hemvete, druckit glögg och sen sett på en film. På julaftonens morgon har de fått välja en julklapp var åt sig.

Inte i år. "L" ska åka hem till pojkvännens föräldrar efter sitt juljobb idag. Vara där med hans familj under kvällen och en stund imorgon. Känns snopet och lite ledsamt, men även barnen blir äldre och får egna liv.

Däremot kan jag glädjas åt att både Guldlock och pojkvän firar julafton med oss, kommer lagom till Kalle Anka :-) Första julen som vi är en extra familjemedlem, ska bli trevligt. Nu undrar jag om det är första julen pojkvännen lämnar sin familj på julafton? Hur känner hans mamma och pappa inför det? Ibland är det jobbigt när barnen glider närmare och närmare vuxenvärlden. En dag skapar även de egna traditioner. Sen, längre fram. Långt fram. Visst?

För att jag inte ska fundera allt för mycket på det ska vi gå på bio ikväll :-) Mannens idé, och det tar bara tre minuter att gå dit, blir riktigt lagom.

Till min familj. Eller någon.

"Man kan tydligen inte resa bort på ett par dagar, eller vara hemma heller för den delen om jag tänker efter. Jag börjar med Zorra och Totsie. Kompost är just kompost, och kompost ska föras ut till den gröna tunnan på bakgården (ja, inte av er, men av de andra i familjen) och inte smetas ut på köksgolvet bara för att ni kan, bara för att någon glömt att ställa en stol framför skåpdörren. Ge fan i komposten med andra ord, era klottnissar! Vad gäller den vita "tunnan" i plåt som står på köksbänken, ja, den är er, eller rättare sagt innehållet. Men av innehållet får ni kl. 07.00 och kl. 16.00, varje dag. Det betyder inte att ni ska bryta er in för att någon inte satt fast locket ordentligt. Matvrak!

Mannen. Den kära Mannen som ordnade hytt åt en trött tonåring och arselbruten kärring på färjan igår, trots att det inte fanns lediga hytter. Men, det betyder inte i sin tur att tvätthögen på fåtöljen i sovrummet ska överstiga 70 cm, eller att innehållet i återvinningskorgen möter mig i vardagsrummet. Någon måste tömma den! Och fylla på kylskåpet med annat än smörgåsmat. Någon skulle också kunna ta ett snack med snabeldraken, det står inte "Fru Venus" på den.

"L", Guldlock, Äldsta. Vad ska jag säga? Vill du bo uppe på vinden? Eller kanske inte, det är mer ordning där än i ditt rum. (Ni som varit där, ni vet att det säger en hel del). Sängen har inte varit bäddad sen julafton, utställningen av tandtråd (läs: stringtrosor) på golvet har pågått sedan maj förra året, skitiga topz och tomma linsvätskeflaskor har en speciell plats, de kallas sopkorg och återvinningskorg. Jag skulle väldigt gärna (eller inte) vilja veta varför det är en massa goda winegums, dom svarta, inklibbade-kletade i sofföverdraget tillsammans med rena(?) kläder, pennor och skolhäften? Och all disk, halva köket finns i ditt rum, någon måste bära det tillbaka till köket. Samtidigt, nej inte samtidigt, gå sju rundor, kan du ta smutstvätten till badrummet. Sa jag att du ska sova hemma under skolveckorna och inte hos pojkvännen? Bra, då vet du det.

"J", Blåöga, Yngsta. Garderober är skåp med hyllor, korgar och galgar som man ska lägga och hänga sina kläder i. Märk väl, inte kasta in, utan just vika ihop och lägga eller hänga in. Vad är vitsen med att ha det utspritt på golvet? Du sorterar säger du. Vad? Nya svarta, mellansvarta och urblekta svarta kläder? Och hur länge kan man hålla på och sortera? Du har gjort det, med vissa korta uppehåll då någon plockat in det i garderoberna, sedan i april!? Och hade vi inte en deal om att du skulle ha ett kraftigt tyg under plattången där på golvet så undviker vi du brännmärken på golvet? Och örngott har vi för att det är lättare för någon att tvätta just örngott och inte kuddar. När du stiger upp vid två tiden, kan du fixa det? Ta det nya du jag köpt under söndagen också, tack.

Fru Venus. Ta en välbehövlig dusch, ta hand om fötterna, ät frukost och läs ikapp på bloggar. Bekåås jåor wörth itt".

Jag hoppas att vi sitter på färjan, på väg hemåt.

Vi har haft ett otroligt flyt på denna resa, allt har funkat till 100%, och vi är supernöjda! Vi har också bestämt att detta inte var sista gången vi reste till Budapest, trots att vi varit där två gånger nu, det finns fortfarande mycket att se och göra där.

Nu ska det i alla fall bli skönt att komma hem, hem till tjejerna som vi saknat så, till kissor och egen säng! Vi har också fått en ny familjemedlem under tiden vi varit borta, vi måste hälsa henne välkommen också, så, välkommen till Mariehamn Kimberley, vi ses snart!

Vad tänkte jag på, dålig planering och begravning... (varning, långt inlägg)

Fredag morgon började vi vår resa från Åbo och upp mot mina hemtrakter. Solen sken och vi var aptrötta, men det var bara att köra på. Det var roligt att träffa min yngre syster som bor i Sverigelandet, nånstans mitt inne i skogen. Jag hade nästan glömt bort hur roligt vi kan ha, hon har en underbar humor :-)

Jag började ju jobba förra veckan, och redan dag ett fick jag börja gasa med min astmamedicin redan på förmiddagen. Det har jag inte gjort på nästan fyra månader, så det kändes inte riktigt bra. Det blev bara värre under veckan, men hanterbart. Därför var det mycket dumt att åka och hälsa på en av mina morbröder på hans jobb när vi kom fram till stan där hela gänget bor. Han driver ett litet tryckeri. Pappersdamm och annat skit dom använder där gav mig en kort stund senare ett astmaanfall from hell! Jag fick ingen jävla stopp på hostandet och väsandet. Varken gaser, piller eller spiran jag släpat med mig hjälpte :-(

Även om jag insåg att jag inte skulle kunna delta i begravningen som tänkt (ingen idé att sitta inne i kapellet och hosta så att ingen annan hörde nåt och sen bli värre av alla blomdofter) så klädde jag ändå om. Innan jag åkte iväg konstaterade jag att jag inte hade svarta strumpbyxor. Snart femtonåriga "L" lånade mig ett par... Tack, tanken var god och mitt hjärnkontor hade stängt för kvällen när jag fick dom. Där satt jag alltså i en annan morbrors Tv rum med spiran i munnen och sladden runt halsen och försökte dra på mig ett par strumpyxor i storlek 36. Jag hade behövt en 46:a.

För att göra ett gott intryck på mina släktingar, en del har jag inte träffat på många år, hade jag packat ner mina "klämma in-shape up-hålla på plats" trosor. Svarta så klart. Då strumpbyxorna passade bra på benen, men inte kom längre upp än till grenen så måste jag tänka om. Alltså drog jag av mig stortrosorna och tog på mig strumpbyxorna först, så långt det gick. Över dom drog jag på mig stortrosorna, tänkte att dom skulle hålla strumpbyxorna uppe att de inte rullade ner till knäna i kapellet.

Vi åkte iväg och ute vid kapellet var vi alla rörande överens om att jag skulle hålla mig nära ytterdörren för att kunna gå ut och hosta när det var som värst. Det i sin tur betydde att jag inte kunde följa med mamma och syster för att lägga våra blommor vid kistan (förlåt mamma). Jag missade det mesta. Blommorna doftade så starkt så jag reagerade även på dom, jag gick ut och hostade med fyra minuters mellanrum, och för varje gång jag reste mig och gick ut så rullade strumpbyxorna ner en bit under stortrosorna. Trösten i allt elände är att mormor hade tyckt att det var jättekul, och hon skulle också ha tyckt att jag skulle ha åkt till restaurangen för att kolla att personalen inte fuskade med maten, istället för att sitta där och hosta ;-)

Älskade mormor, vila i frid och tack för många fina år.

Som vanligt när finska, tjocka släkten träffas så slutar det med skratt. Middagen var ok, alla kusiners barn har blivit stora och mina fyra morbröder har alla de grå tinningarnas charm. Moster gnällde inte så mycket och alla tolv kusiner med barn var där :-) En av mina kusiner hade ordnat ett bildspel med bilder på vår mormor från det vi var barn och fram till nu. Det rullade på en liten skärm på ett bord och alla kunde titta. Vi kusiner fick oss många goda skratt och många minnen väcktes till liv. Fast min syster skrattade mest när hon fick höra att mina strumpbyxor låg som en korv under "cykelslangen med punka" magen. Där stoppade trosgrenen härligheten. Hon ville att jag skulle visa! Sa jag att hon hade humor?

Väl ute på parkeringen drog jag av mig både strumpbyxor och stortrosor och åkte hem i bara kjolen. Guuud vad skönt, och ingen på färjan märkte något! 01.30 var vi hemma igen, och jag hoppas att mormor var nöjd med att hela hennes familj åkte hemåt med skratt och glada minnen för att vi alla hade träffats igen.

Min syster i Helsingfors...

... hon är rolig hon! Jag var ju hemma hos henne igår kväll (ja, jag skrev det här igår kväll också, för just nu ligger jag säkert på mage och dreglar och är lite lull-lullig), jag ville ju naturligtvis träffa henne och min systerdotter, men framför allt ville jag se de nya tapeterna jag valt åt henne till hennes "nya" sovrum! (hon har bytt rum med dottern) Det finns ingen som är så velig och har så svårt och bestämma sig som min syster! Vi har alltid samma procedur, hon hittar några alternativ, jag väljer det bästa och hon börjar fundera. Och skickar tapetprov. Och frågar om tavelramar och möbler passar. Och undrar om jag är riktigt säker. Och får det tapetserat. Och blir jättenöjd! Jag med :-)

Nu kommer varken tapet eller färger riktigt till sin rätt här, men det är ljust blå och grå blommor, och så en ljus lattefärg och konturerna  runt blommorna är i en matt silverfärg. En liten bit vägg bredvid fönstret är målad i samma lattefärg. Det kommer att bli ursnyggt när alla grejer är på plats! Så här ser det ut på närmare håll:

Min syster är fyra år yngre än mig, och en otroligt stark, bestämd, duktig kvinna med mycket pondus. Men när det gäller inredning och kläder, då vill hon ha mig med, fast vi är så olika just där. Jag har en viss utbildning när det gäller färg och hon har lärt sig att lita på mig där. Nu måste jag komma tillbaka innan december och hjälpa henne hitta en klänning till julfesten. Samma procedur alla år :-) Men en kul procedur.

För sextiofem år sedan...

...den 6 augusti, beordrade USA:s president Harry S Truman att den första atombomben skulle släppas över Hiroshima, Japan. Tre dagar senare släpptes den andra atombomben över Nagasaki, och den 15 augusti kapitulerade japanerna och andra världskriget var över. Det finns lite delade meningar om det var över just då, men dessa två atombomber var de första och sista som använts i krig.

Så här såg det ut ovanför Hiroshima den 6.8.1945. Och nitton år senare föddes jag.

Hemresan och slutresultatet

Igår kväll skulle "J" flyga hem från Arlanda, Terminal 5.
Hon lovade informera mig om läget under resans gång.

Kl. 18.00 "Jag e på Arlanda nu". Första textmeddelandet kom.
Kl. 18.30 "Jag har checkat in nu o e vid gaten".
Kl. 19.15 "Sitter på planet nu".
Kl. 19.25 "De e typ baah ja me".

Duktig tjej, håller en nervös mamma informerad :-)
25 minuter senare hade hon landat hemma. Ibland är Sverige nära.

Idag ser det ut så här:

Min unge...

Vaknade kl. 03.15 i morse. Kunde inte sova, problem med flåset. Låg och hostade till kl. 06.30 och gav sen upp. Körde igång en tvättmaskin och tog ett snack med kissorna. Gick in till "J" och satte mig på hennes sängkant. Jag älskar henne, men jag tror att jag älskar henne allra mest när hon sover. Så stilla, så tyst och så lugn. Inget tjafs från något håll, bara gränslös kärlek. Jag har saknat henne så när hon varit borta en vecka. Saknat allt pladder, alla tankar och funderingar på mer eller mindre ogenomförbara idér. Jag har inte saknat smällandet i dörrar och stampandet, men leendet och de havsblå ögonen, kramarna och myset i soffan. Nu är hon hemma med en kappsäck med skitiga stallkläder. Tuffs kissen ligger på hennes huvudkudde, hon har också saknat "J". Jag smeker henne över håret och kinden, passar på medans hon sover. Hon ska få sova ut idag, för sen blir det liv i luckan. Kaninburen ska mockas och rena kläder redas upp. Det är snart som vanligt igen. Därför njuter jag nu, när jag kan göra det i lugn och ro. Snart ska jag börja rota i hennes resväska och börja tvätta. Undrar hur mycket hästsvanshår hon har med sig som minne den här gången?

Dålig mamma? del 2

Tack för alla kommentarer, det var rart av er, men Terminal 5! Vet ni hur jäkla stort det är nu? Enormt stort är det, kilometrar åt alla håll och kanter. Bara hon inte tappar passet så, för då är det kört... Visst, hon är berest, men aldrig ensam, "mamma vet bäst" har varit med. Tänk om det kommer en sån idiot som det gjorde när hon ensam åkte färja över till Sverige under jullovet?
En gubbe - hennes ord - ville hjälpa henne bära väskan, hon sa "nej tack", och då började gubben slita i hennes väska men hon slet sig loss och sprang genom hela matargången och ut till moster.
Och det berättar hon nu, på väg till flygplatsen...

Dagis ja, en av historierna. "J" är fyra år och nybliven stadsbo efter sina fyra första år riktigt ute i skärgården. Vid det här tillfället blev stadsbussarna på Åland avgiftsfria, alltså gratis buss inom stadens gränser. Vi pratade om det hemma, och som ni vet så har även små grytor öron. En dag på dagis bestämde sig "J" för att ta en jämnårig killkompis i handen och gå ner till busshållplatsen. Det var inte långt dit och "J" förklarade för sin kompis att de skulle ta gratisbussen in till stan till lekplatsen bredvid affären där mamma köper vin. Alltså, intill Alko ligger en fin lekplats med gungor som inte fanns på dagis. Och visst, de har väl lekt där, nån enstaka gång. *harklar* Bussen kom och chauffören anade oråd även om flickan visste vart hon skulle och även informerade honom om att det var gratis. Han ringde ändå kommunen som ringde dagis som kom och hämtade en arg tjej och en lättad kille. Dagiset skällde på "J" och "J" skällde på mig och jag skällde på dagiset. Ja, det var en av gångerna som min yngsta dotter varit ut på äventyr.

Kanske jag har varit en dålig mamma från allra första början? Eller så har jag varit en hyfsat bra och smart mamma. Nu är jag ju, citerar: "Seriöst, du fattar ingenting, ingen har så knäppa regler som du! Alla får vara ute efter nio!" Slut citat.

Dålig mamma?

Jag sitter uppkrupen i soffhörnet med ett glas vin och funderar på om jag är en dålig mamma? Inte på grund av vinet - åh nej - utan för att jag har placerat min tolvåring ensam på ett flygplan med destination Arlanda. "J", som är en mycket framåt och kaxig tjej bestämde sig för redan under jullovet att hon skulle tillbringa sportlovet hos sin moster i Tärnsjö - mitt i skogen, nordväst om Uppsala - för granngården har hästar, och det slår allt!

Nu råkade sig så att Air Åland hade ungdomsbiljetter till Arlanda för endast 199,00 sek, och det lät ju billigt och bra. Kruxet var bara att "J" är så ung så hon ska helst resa med lapp runt halsen och en flygvärdinna i handen, och då kostar det 1290,00 sek. För det första, blev det lite för dyrt, speciellt som det bara är enkel resa, och för det andra så blev "J" generalgalen! Hon skulle minsann inte daddas av en flygvärdinna eller ha adresslapp runt halsen som en baby, icke sa nicke!

Så nu har den här dåliga mamman (?) skrivit på en fullmakt som säger att dottern reser som vuxen utan övervakning och på vårt ansvar. Till priset av 199,00. Dumsnålt?
I alla fall så har hon åkt iväg, landat på Arlanda, terminal 5... sökt upp sin väska, gått ut till min svåger, satt sig i bilen och sovit halva vägen och pladdrat andra halvan.

Hon har ett papper - skrivet av mig - med sig som talar om hur hon ska göra vid hemresan; incheckning, säkerhetskontroll, leta upp gaten, sitta på plats vid gaten och inte prata med någon! Ungen himlar med ögonen och säger: "Seriöst, skulle jag vara så dum att jag gör det?". Jag vet inte. Är jag en dålig mamma eller håller hon på och blir stor?

Min vändag :-)

Vaknade tidigt konstigt nog. Kanske för att jag ville ge mannen min present :-) Han blev jätteglad när han hittade en hatt i lådan och den passade honom superbra! På förmiddagen var vi över till Stjärnkraft med en blomma och lite hjärtgodis, och ett par vänner till fick sig en vårlik Ranunkel.
Sen blev det fastlagstrav på isen, och jag blev så glad när närmare tvåtusen personer tagit sig dit. Jag tycker att det är så sorgligt när folk arrangerar tillställningar och ingen sen går dit, men idag var det lyckat!

Efter det satte vi oss på Islandia för att se en hockeymatch. Arbetskompisen N:s femtonårige son spelade och de vann med 14 - 1 tror jag att det var. Vi smög oss därifrån så fort det var slut för vid ett tillfälle när det var lite slagsmål på gång så höjde jag rösten lite och hejade på killarna. Det får man tydligen inte göra, för då kan man som åskådare bli utvisad! Fick onda ögat av mannen. Det är aldrig bra. Vad som däremot var bra var att tjejerna lagat middag :-) Vi fick Kikärtsbiffar med limesås, bacon (för min skull) och sallad. Till det ett glas vitt, och dagen var fulländad.

Jag har lite nya planer på G med bloggen också, och är så sugen :-)! Imorgon blir det en ny måndagsstory, hoppas att ni också har nån! Ha en skön kväll och välkommen Frogprincess!