Jag har varit ute på loppispromenad med bästa bästisen S. Fyndade en kjol som är lagom sen när jag gått ner femton kilo, typ till andra advent *harkel* och en bikiniöverdel av märket
Change. Jag har haft av det märket tidigare (tyvärr svindyrt) så jag är riktigt nöjd, gav 2 € för den.
Tyvärr fanns det ingen byxa till, men sen igen, vad gör man med den, bara rullar ner sig och lägger sig under traktordäcket. Nä, då kan man lika bra låta magen hänga över hela härligheten så är det ingen som ser nåt ändå. På baksidan kan folk få tro att jag har string, string som gått vilse mellan skinkorna. Blir nog bra det här.
Vad som är mindre bra, tycker alltså jag, är det vi hittade på Kapp-Ahl. Jag har länge retat mig på att det tillverkas och säljs behån och behåtoppar i storlek 128-134, alltså 7 - 8 år. Varför? Idag såg vi det här:
Storleken på kläderna är för en tjej i sjuårsåldern.
Vintage för barn. Säkert jättebekvämt i skolan, ute på rasterna. Harems(?)byxor i nåt konstmaterial, blankt och fint. Bra vidd där runt smalbenen, men går säkert bra in i skaften på gummistövlarna. Till det en tunika i polyester med guldtrådar som säkert kliar som bara fan där på insidan. Men ännu värre tycker jag att det här är:
Nån sorts shorts i guldbrokad! Kort modell med mycket knappar (fint ser ni), guldbroderier och plats för lilla blöjan. Till det en tunika, säkert jättebra att krypa runt i, guldbroderier med stickig tråd även här. Kläderna är i storlek 86. Vad är det, minns inte riktigt mera, för en 1 åring!?
Vintage för bebisar, och på
damavdelningen och sortimentet med
Vintage för vuxna kvinnor. Fast inte så vuxna att det fanns på
XLNT, nä, bara för bebisar och magra kvinns. Var är vi på väg? Var är de bekväma barnkläderna? Ska inte barn vara barn mer?