JAG HATAR DEN FÖRBANNADE

SATANS JÄVLA SVENSKA POSTEN!

Så här vill jag att det går med det svenska postverket:

Att det ska vara så förbannat svårt att leverera post till mottagaren! Ni vet, man sorterar fönsterkuvert, tidningar och små solgula kuvert med ett litet knöligt innehåll, sen cyklar man iväg med det och släpper ner det i mottagarens brevinkast - klart! Ska det vara så förbannat svårt ert klåfingriga jävlar?

Igen, ännu en gång, har det hänt. En liten sak har "försvunnit på vägen" på den svenska sidan. Inga storheter, bara en liten gåva på dryga femtio kronor, men jag ville väldigt gärna att mottagaren skulle få det! Svenska posten finns på min skjuta av lista, åtminstone ett tag framöver.

Jäkla tur att solen skiner idag.

Jamen då fortsätter jag att vara en förbannad gnällkärring!

Blåöga var ju sjuk här en längre tid. Är inte riktigt frisk ännu.
Två gånger var vi till läkare på fyra dagar och fick svaret: "Ta en Burana och gå hem och vila" Eftersom hon hade feber, halsen var svullen som en pösmunk och hon bara hostade och sov begärde jag att prover skulle tas då de egentligen inte ens undersökte henne. De tog prover till slut, bara för att klådan hon hade blev värre. Vi fick en telefontid till onsdag nästa vecka för provsvaren.

Jag blir så jävla trött när de tror att vi springer där och betalar besöksavgifter för ros skull!

Igår ringde läkaren vi besökte. En del provsvar hade kommit och hon ville att vi skulle komma tillbaka till sjukhuset med ungen då de visade extremt höga infektionsvärden!!  NÄHÄ!?

Så idag blev det labben, läkare, labben igen och röntgen.

Och mitt nya mellannamn är  Vadfanvardetjagsa!

Jag är så helvetes satans jävla förbannad!

Och lite rädd och orolig också.

Kom helt av mig igår kväll.

Min syster ringde. Mor min har haft sitt tredje inbrott hemma hos sig i en jävla förort i Sverigelandet där hon bott i över fyrtio år! Senast var för fem år sedan. Varje onsdag mellan klockan sex och åtta åker hon iväg och badar bastu med ett gäng andra finnkärringar. Igår när hon kom hem hade "någon" brutit upp altandörren - som har dubbla lås - med en kofot eller liknande och tagit sig in. Grannen som har sin altandörr fyra meter bort och var hemma hörde och såg ingenting, nähädå. I och för sig kanske de inte har sagt något ändå eftersom de inte pratar svenska. Det gör inte de ovanför henne heller.

Det väl gömda smyckeskrinet var borta liksom alla pengar som hon tagit ut samma dag för att skicka med julklappspengar till sina barnbarn (Mannen är där en sväng idag, planerat). Även pengarna som skulle hamnat på Willys för julmatsinköp är borta. Annars är allt bara utslitet ur skåp och lådor - vad hon visste igår kväll. Det som förvånar henne mest - eller inte - är att hennes väldigt välfyllda barvagn med oöppnade spritflaskor av finare märken står kvar. Sedan får var och en dra sina slutsatser om förövarna.

Polisen var där igår och ska dit idag igen för att kolla fingeravtryck, så mor får inte röra någonting *suck* Familjebostäder skulle dit igår kväll och sätta in en ny dörr. Nu försöker syrran och jag övertala henne att flytta men jag tror vi går bet även denna gång. Nu sitter hon där i sitt våldtagna hem med sin ynka lilla pension och jag känner att jag skulle kunna bruka våld mot någon eller några. Jävla skit.

JAG.BLIR.GALEN!

hp var ju på översyn/verkstad/allvarligt snack ett par dagar förra veckan.
Fick hem honom i nyskick.

I detta fall menas nyskick som i tom, ny, utan innehåll.
Hittar inte ett skit.

Alla mailadresser är borta! Alla. *suck* Ni som vet med er att ni kontaktat mig via min "riktiga" mail, kan ni göra det på nytt? Tack.

Jag hittar inte mina dokument. Jag hittar inte mina bilder. Jag hittar inte mina manus. Manus, fattar ni? Jag hittar inte mina anteckningar. Mitt mailprogram har varit till helvetet och vänt och kommit tillbaka som nån jävla ABC bok. Word, Works, Coral, Excel och allt vad sjutton det heter - borta! Tomt som i ett tullarhuvud som de brukar säga här. Jag hittar ingenting, allt är borta. Jävla dator, j***a datorverkstad och ***** allt!

För inte är det ju mig det är fel på?

Nu är jag där.

Fullt? Kan inte lägga ut fler bilder, använt det jag har hos Google.
Kul. Jag som just lagt in arton bilder i datorn från Ålands finaste pryl/inredningsbutik och skulle visa er.

Och ja, jag har gått vidare till länken som talar om hur jag ska göra för att kunna fortsätta lägga ut bilder, och nej, jag förstod inte ett jota av det.

Over and out.

Inte läge just nu...

...att jävlas krångla med mig.

Huvudvärken sitter som berget trots tung sömn, dusch och lite spenatsoppa.

En del av planerna inför veckans resa är inte längre just planer. Vi får se hur vi löser det, orkar inte tänka just nu. Men åker, det gör jag. Lite värme gör ingen skada på denna smäckra lekamen.

Men. Att folk inte ger sig, inte kan läsa innantill, inte fattar!
Ännu en anonym kommentar:

"drar du dej fan inte för att göra vad som helst bara för att få uppmärksamhet"

I lördags, när jag tog årets första och nödvändiga dopp. På det inlägget fick jag en kommentar i förmiddags.

Bara för att jag är så jävla trött och irriterad på så mycket just nu så kör jag den här harangen igen.

Det finns inget annat vatten på stugan just nu förutom dunken med dricksvatten och vattnet i havet! Är jag svettig och skitig vill jag skölja av mig. Jag brukar bada tidigt och sent, slutade i oktober i höstas. Vinterbadade förr när jag hade möjligt. Sen är det upp till var och en om det är "vad som helst".

Sen undrar jag, hur många bloggar endast för sin egen skull, inte för att nån annan ska läsa?

Jag är ganska säker på att de flesta bloggar för att någon ska läsa, ge respons - och då menar jag inte anonyma fega fitterikommentarer - tycka till och få nån sorts kontakt med åtminstone några läsare. Är inte det en sorts uppmärksamhet? Det är väl därför man har följarlistor, länkar, och svarar på kommentarer, för att få uppmärksamhet, eller?

Att ge anonyma kommentarer är ju också ett sätt att få uppmärksamhet, eller hur!
Men nu är det slut med det, åtminstone här. Har ändrat inställningarna igen (hoppas jag). Fega stackare utan eget liv som bara spyr en massa galla över andra kan söka sig någon annan stans, förslagsvis kan ni bilda en egen klubb där ni kastar skit på varandra.

God natt.

Nu vill jag veta vad ni tycker, och jag lägger ner om det bara är jag som tycker som, just jag!

I torsdags hade jag ett inlägg om min viktresa i snigelfart. Fick följande kommentar, anonymt så klart:

Anonym sa...

Vet du, jag trodde för ett tag att du var seriös med ditt försök att gå ner i vikt. Men efter att jag nu har följt din blogg ett tag börjar jag begripa att det är bara struntprat. I samma takt som du ordar om ditt motionerande osv så trycker du ju i dig mat, alkohol och godis.


Det brister lite i trovärdigheten. Vad är sanning, vad är påhitt och är alltihop bara ett hopkok med syftet att underhålla folk?


Nej, jag tackar för mig men önskar dig lycka till med din viktresa, för om bilderna du visat av dig själv är sanna behöver du verkligen tappa många kilon om du tänker överleva din femtiårsdag.


***Carro

Nej, jag tar inte åt mig, suckar lite trött bara. Och "tre stjärnor Carro", kanske du ska ta till dig av Märthas kommentar!

Hur seriös jag är, det är upp till var och en att själva bedöma. Jag vet, och de vänner, både här och IRL, som betyder något, de vet också.  Du har följt bloggen "ett tag", men det är bara drygt två veckor sedan jag ordade om mitt tränande första gången!?

Vad vet du, och andra anonyma, om hur jag äter, förlåt, trycker i mig? Du är så ute och cyklar och i konstant nerförsbacke. Jag är jätteglad att du tackar för dig, och hoppas att du verkligen gör det också. Jag är också ganska säker på att jag överlever min femtioårsdag (jo, femtio stavas med "o", men det vet du säkert), oavsett hur jag ser ut, om det inte händer något oförutsett.

Tänk, jag trodde att motion och mat i rätt mängder var det säkraste och bästa sättet att få lite kondis och gå ner i vikt? Inte att helt avstå från allt som sätter guldkant på tillvaron. Att kunna äta och dricka av allt men inte alltid, jag trodde det var grejen. Jag tycker att jag gör det ganska bra för tillfället, men läs inte det, jag är ju inte trovärdig.

Ikväll ska jag i alla fall äta tisdagsmiddag med vin och vänner. Toast Skagen, utan den dyra fina rommen som är så god, men det duger åt oss. Helstekt fläskfilé med nån sorts potatis (som jag inte äter), svampsås, grönt och sallad. Efter det en varm Brietårta med smör, nötter och honung. Och vin, vi ska dricka vin. Jag dricker säkert två glas, bara så att ni vet.

En annan sak som jag tänkt på. Hänger lite ihop med ovanstående.

Ibland, eller ganska ofta, läser jag om sådant jag inte gillar i just det inlägget. Men jag väljer att backa, klicka bort mig och hälsa på hos nån annan. Man behöver inte alltid dela med sig av sin åsikt och börja käbbla. Alla har rätt till sin åsikt och också uttrycka den om de vill. Och jag, om jag inte gillar det, jag går oftast undan. Kan kommentera nån annan gång istället. Vi kan inte alla vara lika.

Ibland säger jag vad jag tycker, om det är en viktig sak. Men jag lämnar aldrig en kommentar som eventuellt sårar någon eller gör personen ledsen, då låter jag bli. Hamnar jag på ett ställe där det ofta är inlägg som strider med vad jag tycker, då lägger jag ner den helt och hållet. Så enkelt är det, eller?

Vad gäller kritik, jag tål kritik, oh ja, det gör jag. Kritik vad gäller saker på mitt jobb om jag felat, kritik om jag skrivit nån krasst till min uppdragsgivare, kritik om någon känner sig illa behandlad av mig eller något liknande. Men kritik av okända, som dessutom har mage att kalla mig "kära vän", kritik mot hur jag är som person, hur jag ser ut eller hur jag klär mig eller vad jag äter, det tänker jag ta mig fan inte ta!

Så, vad den här harangen egentligen handlar om, gillar ni inte mig, bloggen eller det jag skriver, håll er borta! Så jävla enkelt är det.

Må det svenska postväsendet brinna i helvetet!

Först inhandlar man Allahjärtansdagskort, sen frimärken. Går hem och skriver nämnda kort, slafsar lite spott på frimärken, dutta dit dom och går till posten för att posta ett antal kort till vänner runt om i norden.

Hur kul är det sen att få höra att runt 1/3 del av dessa kort aldrig kommer fram? Var finns dom, korten, mina inköpta frimärken och väl valda varma ord? Jag blir så trött och lusten att skicka iväg saker minskar för varje gång jag hör att saker inte kommer fram.

 Jag får väl vara tacksam att födelsedagspaketet kom fram till Norge...

Men. jag är skitsur över att saker och ting försvinner i Sverigelandet. Och ja, jag vet att de lämnat ön. *suck*

Nu är jag riktigt förbannad!

Jag är så förbannad att det ryker ur öronen och natten har varit orolig. Tur nog finns Shamrock här och håller med mig och jag kan ösa ur mig alla tankar och allt skit.

Min fjortonåring ringde mig 22.05 igår kväll. Hon är ute i skärgården med sin far, ledsen, orolig och upprörd. Polisen hade ringt henne kl. 22. Kallade in henne på ett förhör inkommande måndag. Två tjejkompisar hade anmält att hon snattat på ett ställe fem dagar tidigare. Det spelade ingen roll vad hon sa, hon skulle in på förhör, basta!

Hon var upprörd. Jag var galet förbannad. Det finns varken nån teoretisk eller praktiskt möjlighet att hon skulle ha varit där just då, men vad hjälpte det, dottern var otröstlig. Nu sa jag på en gång att en riktig polis ringer inte sent på kvällen, inte presenterar sig med namn, ringer en fjortonåring direkt och om ett snatteri som skett fem dagar tidigare. Hoppades jag.

Ringde polisen nu på morgonen. Jag var den fjärde som ringde om samma sak. Polisen har inte ringt min dotter eller nån annan. Jag gjorde en anmälan på hans inrådan, de tog allvarligt på detta och skulle via de drabbades telefoner försöka ta reda på vem denna vuxna man är. Jävla idiot säger jag bara. Han ska tacka sin skapare att jag inte vet vem han är just nu. Risken finns att ännu en anmälan skulle landa på polisens bord då.

Nu går vi ner på venusberget och jag hoppar till havs för att kyla ner känslorna lite.

När hornen växer ut i pannan...

Vattengympa ikväll. Jättekul. Visst. Kunde knappt hålla mig för skratt. Gruppen som kör sitt pass före mitt gäng består av ett grupp blivande mammor. Tjejernas graviditeter har väl kommit halvvägs skulle jag tippa. Jag stod i duschen ikväll, lite tidigare än de andra, mest rum då. Då kommer en 25+ mamma med bikini och tatueringar lite här och där. Jag hälsar, väluppfostrad *harkel* som jag är, hon hälsar tillbaka. Samtidigt som hon börjar dra av sig sin bikini så säger hon:

"Du är i en annan grupp va?"

Eeh....ja, jag är ju inte i hennes liksom. "Jo", säger jag.

"Hur långt komna är ni i din grupp då?", frågar hon.

Komna? *ser lite förvirrad ut*

"Ja, i vilken månad är du?"

Jag sa ingenting, utan svängde arslet till där i duschen. Men jag tänkte, ser hon inte skillnad på en sladdrig kärringmage och en gravid mage kanske hon inte alls skulle ha barn!? Har jag fått/kunnat göra något skulle jag velat ha en stor magnet som jag skulle ha hållit framför hennes bröst och med den dragit henne till bastuspisen där jag skulle ha stekt henne. Hur då, tänker ni? Hon hade piercade bröstvårtor. Säkert skitskönt för det stackars barnet sen. Vad jag gjorde? Jag åkte hem via videobutiken och köpte lösgodis. Punchpraliner. Om mannen vill boink-boinka ikväll får det bli bakifrån, för min gravidmage är säkert i vägen på alla andra sätt. Jag, sur? Tssss.....