Årets fredspris går till....

.....Mannen. Utan vidare diskusioner.


Han kom hem 02.00 natten mot lördag efter låååångt och jobbigt begravningsdygn på annan ort. 06.00 ringer klockan och vi ska till Sverielandet. Och IKEA. Fyra timmars sömn och efter det fyra och en halv timme på IKEA där vi måste handla i tre omgångar för att få ut allt vi skulle ha. Tungt var det. Och varmt. Men inget gnäll, nej då.


Eftersom han redan var halvdöd av trötthet på hemvägen och jag visste att han inte skulle orka protestera där på färjan så pinade jag honom att spela kort. Minns inte när jag skrattat som vi gjorde då.


Sådana här dagar blir jag påmind om hur mycket jag älskar honom.
Och hur knäpp han är :-)

Ibland är dom riktigt roliga.

Barnen.

Eller, vuxenungen min.

Skriver till mig på fejjan, Vad är det här? Den ligger i min flyttlåda och är fin så jag tar den! Så skickar hon en bild.

Jag svarar att den är en ishink. Och hon fick den i julklapp av mig i julas. *suck*

Ahaaa, säger vuxenungen. Kan jag ställa en flaska i den?

NEJ! Säger jag. Den är för is, iskuber som man lägger i grogglaset.

En stunds tystnad. Sen piper det till igen.

Jaha, skriver hon. Tänkte väl att ingen har så små champagneflaskor :-))

På min tid släppte man ner en isbit i en Bongo Collins. Nu ska tjejerna ha en flaska champagne i kylare. Tiderna ändras.

När man måste välja

Mannen ligger hemma på stugan och dör förkylningsdöden och jag vädrar min svarta sorgoutfit och det är jättesynd om honom. Om du frågar honom.


Kruxet är att han är hemma på stugan. Med kissorna. Jag vill åka dit, alltså hem.


Men, vill jag bli smittad med en manlig förkylning? Nope. Inte, inte, inte.


Men jag vill heller inte vara kvar ensam i stan. Eller bli smittad. Eller lyssna på gnäll.


Så då är frågan, ska jag skicka över honom till grannen eller be honom tälta bakom hönshuset?


Jag ska fundera på alternativen.


Annars. Solen skiner som sjutton :-)

Inte roligt

Det är inte roligt med en manlig förkylning.

Speciellt inte när det är en man som har den.

Mänsklig väckarklocka

Det tycker Mannen att jag är.


Struntar helt i att ställa en klocka på väckning, litar på att jag väcker honom eller att han vaknar av min. Och det går ju bra, de dagar vi börjar samtidigt. Men när jag börjar en timme senare, då blir det liv i luckan kan jag tala om.


Dessa mornar duschar han, fixar frukost och läser tidningen samtidigt. Typ. Åtminstone av badrummet och köket att döma. Just dessa mornar stressar mig lite också, för där blir jag med disk, hungriga kissor, otömd kattlåda och müsliskålen i kylen och youghurten i diskmaskinen.


Så nu tänker jag sätta hårt mot hårt, lite som med barnen när de var små.


Ordning på uppstigningen annars inget lördagsgodis.


Och lördagsgodis vill han ha.


För lördagsgodiset är ju lilla(?) jag.

Utflugen och utflugen igen

När Blåöga för snart tre år sen flög iväg till Sverigelandet för gymnasiestudier så tänkte jag att tre år överlever jag.

Nu är de åren snart slut och hon flyger visserligen tillbaka till ön men inte till mammas bo, nej till ett eget litet näste flaxar hon.

Snopet. Väntat. Konstigt. Ledsamt. Spännande.

Försöker se något positivt i det hela.

Just ja! Ingen mer mascara längs med handfatet, inga udda strumpor i tvättkorgen, inga tomma glasskålar i soffan och inga 45 minuters duschar.

Jag kommer att sakna det också.

När mannen pekar med hela armen

Då gör jag följande:

• Går med 15 par skor till Emmaus
• Lägger upp mina väskor på hyllan som jag egentligen inte når till
• Flyttar bokhögen från golvet till den överfulla bokhyllan
• Blänger på honom där han sitter i soffhörnet
• Plockar undan alla sen-när-jag-hinner-projekt från matsalsbordet
• Knölar ner snart-ska-jag-laga-recept i lådan i köket
• Går igenom och sorterar rakhyvlarna i duschkabinen
• Byter CD-skiva i spelaren (varför kan man inte lyssna på samma låt i flera veckor?)

Sedan funderar jag på vad jag ska gnälla på?


Korvstrumpor i tvättkorgen?

"Du har väl tågbiljetterna?"

Frågar Mannen klockan sex på morgonen när jag kletar på mascara samtidigt som jag byter vatten åt kissorna.

JAG?

Herregud vad trött jag blir. Varför GER han dom ens åt mig?

Dr Jekyll och Mr Hyde

Mannen. Snacka om att vara både och.

Ena stunden kommer värsta argsinta monologen om antalet skor i detta hushåll varav han anser att 95% är mina (?).

I nästa stund ligger han i soffan och googlar skor i Krakow och hittar en galleria med 33 skobutiker :-)

Jag känner att jag föredrar Mr Hyde.

En annan sak.

Det finns lager att hyra, varmlager, åtminstone i Sverigelandet. Varför finns det inte rum i stora varmlager att hyra för ickesäsongens skor? Skulle kunna tänka mig att hyra ett litet krypin med skohyllor från golv till tak.

För husfridens skull liksom.

Väsksamtal med Mannen

Jag har hittat en väska som jag bara älskar!
Jag vet. Jag har lätt för att älska väskor. Jag skulle gärna visa den för er men jag får inte bilderna från mobilen till laptopen. Har mailat dom tidigare men nu vill de inte komma fram.

Iallafullafall.
Väska är från Guess. Röd. Fantastiskt röd. Informerar Mannen.

M: "Du har ju en röd väska. Tror till och med att du har två".

FV: "Jo, men jag har en vinterröd och en vår-och höströd, men den här är sommarröd".

M: *Han tittar och tittar och tittar på mig* "En sommarröd?".

FV: "Ja, det är skillnad på sommarröda och andra röda".

M: "Du behöver hjälp".

I skrivande stund är jag lite osäker på om han menar hjälp med att betala väskan eller hjälp med att få hem den.

Hur det kan gå....

Hittade en fantastisk väska igår. Tipsade Mannen och önskade mig den i födelsedagspresent.

Med finurlig blick åkte Mannen iväg idag på lite födelsedagsshopping (ovanligt tidigt ute, tänkte jag ändå). Döm om min förvåning när han kom hem med denna:

En Muurikka. Så att jag kan stå ute och laga mat. 

Någon som ser nån likhet mellan mitt önskemål och Mannens inköp?

Längtar och fasar

Det börjar närma sig sommarlov och det i sin tur betyder att Guldlock och Blåöga kommer hem till ön. 

Som jag längtat! Längtat mig blå och krokig. Ska bli underbart. Och skitjobbigt.

Ni vet, ensam herre på täppan och med mina egna rutiner och ordning på saker och ting. Sedan har vi två tjejer som också varit ensamma på sin täppa och har sina rutiner och ordning(?) på sina saker. Nu ska allt det kombineras. 

Jag har bestämt mig för att blunda när det gäller kök, badrum och katastrofområdet runt soffan. Låtsas att de förbereder sig för en filminspelning om soptippen i södra Kabostickzan eller något sådant.

Det blir nog bra, bara jag får kramas.

Gift med tre

När jag gifte mig med Mannen gifte jag mig inte bara med honom, åh nej. Jag gifte mig med två till.

Tyvärr är de oskiljaktiga, håller ihop i vått och torrt, dygnet runt tror jag. Har ju inte full koll där då jag somnar före Mannen & Co. När vi reser har han bara en av dom med sig, tack och lov.

Jag är inte helt nöjd kan jag säga. Har räckt med bara Mannen.

Inte Mannen, soffan och plattan.

Eeh....

Vi har köpt mig ett nytt nattlinne/stugaftonklänning till våren. Jag beställer och Mannen betalar. Det kallas teamwork.

Gillar det verkligen, finsk färgglad kvalitet.

Tills Mannen öppnar munnen.

"Du, det där skulle vara snyggt som gardiner!"

Nu hoppas jag, för hans skull, att han tänker sig en liten lätt fladdrig gardinkappa upptill och inte en hellång gardinlängd.

Enkät. Eller kanske mer gissa rätt.

Se följande framför er.

En stilig men utarbetad kvinna i sina bästa år har på sina få lediga timmar städat ett tonårsrum (dumt), badrummet och börjat med att försöka hitta sovrummet. Dammsuger nästan alla rum, lämnar dammsugaren mitt på hallgolvet med orden:

"Nu är det bara köket och matsalen som behöver dammsugas, men jag hinner inte, ska på både kvälls- och nattjobb".

Vad tror ni hände?

1. Mannen flyttar lite på dammsugaren så han inte snubblar på den vid det nattliga toalettbesöket.
2. Mannen lägger ut fanskapet som står ivägen i en annons på nätet, kvällens fynd.
3. Mannen lämnar soffhörnet för 15 minuter och dammsuger nämnda rum.
4. Mannen berömmer min planering, bara att fortsätta när jag kommer hem på förmiddagen. Snabeldraken står redo.
5. Mannen anser att varken dammsugaren eller skitiga golv stör honom och det 572:a avsnittet av krabbfiskarna på Discovery.

De med rätt svar vinner en tv-kväll med Mannen. Och talibanerna.

När karlar är som bäst. Eller vad vi nu ska kalla det.

Jag är en mästerpackare, outstanding faktiskt. Får in allt nödvändigt och lite till i en mindre resväska.

Men. Så ska Mannen ha med sig både tjocka collegejackan (om det blir kallt?) Och regntäta jackan (om det regnar?) *suck*

Så, han hämtar en större resväska och jag packar om, för han behöver verkligen båda.

Vi kör ner till hamnen, parkerar och går ombord. När vi satt oss ner frågar jag fanskapet, jag menar Mannen, var han har jackan?

En kort stund ser han vilsen ut, sedan ler han, kopplar på stora charmen och säger:
 "I bilen"....

Jaha. Vi får hoppas att det inte regnar i Grekland.

Jag har packat bikini.

Kärlek kan vara...

...när Mannen trollar fram en chokladbit när jag dimper ner i soffan efter en lång och sen arbetsdag.

Kan också vara när han pinkar ett hjärta i snön ute på stugan.

Eller när han dammsugit "stråket" i hallen så det inte är det första jag ser när jag kommer hem.

Helt klart är det kärlek när han spikar på en hönsgård alla lediga kvällar i en månads tid.

Ovillkorlig kärlek är när han köper en väska åt mig trots att jag (enligt honom) har tusen från tidigare.

Någon sorts kärlek är det när han hittar en daggmask och går med den till hönsen. I och för sig är den kärleken kanske mer riktad mot hönsen, men kärlek som kärlek, eller hur?

Solklar kärlek är det när Mannen skickar följande Youtubeklipp till mig när han vet att jag har det tufft på jobbet:

Kärlek?

När man tjafsar har olika åsikter om funktionen på fönster, är det äkta kärlek eller är han någon av oss inte riktigt klok?

När man varje dag tar emot en hej-jag-är-hemma-från-jobbet-nu-puss som luktar och smakar nyrökt äcklig cigarett, är det kärlek eller har man bara gett upp hoppet? Eller blivit hjärntvättad.

Ja, oavsett så saknar jag honom nu. Ändå.

Jag har väntat på denna dag i drygt arton år.

Det är en speciell dag idag.

Inte bara för att det är Alla Hjärtans Dag/Vändagen - och jag önskar er alla en fin dag :-) - och inte heller för att min morbror fyller år. Utan ikväll är det Guldlocks Karonkabal.

Efter drygt 2½ års hårda studier och kommande två månaders studentskrivningar firas detta med en bal på Alandica ikväll. Långklänning är inhandlad (av Mannen men efter Guldlocks önskningar), frissa bokad liksom fotografering. Nya skor inköpta och smycken från Barcelona pryder handled och örsnibbar.

Jag är så glad, så stolt och ska anstränga mig till max för att inte börja tjuta ikväll när vi får se alla uppklädda ungdomar. Min lilla Guldlock.... <3 

När man blir kär i en tapet.

Det är ganska tufft. Att bli kär i en tapet. Det är säkert helt klart inte ömsesidigt, men det kan jag leva med. Däremot fullkomligt hatar Mannen denna fröpåse-vårkänslor-tapet.

Min tanke är att ha den på ett yttepyttelitet område i typ tvättstugan.
Mannens tanke är att ha den som skyddspapper när/om vi målar tak.

Jag har en tråkig känsla av att detta slutar Venus - Mars  0 - 1  :-(

Ställning Venus - Mars  1 - 1 ?