Jag har en fyra år yngre syster i Helsingfors. Hon är 41 år, smart, snygg och en bra mamma. Hon har de senaste 25 åren haft långt mörkt hår med lite självfall. Min syster är inte söt, eller ser bra ut, hon är vacker. (Jo, vi är släkt, fast det är svårt att tro) Blåklintsblå ögon, lång smal hals, porslinshy och höga kindknotor som på en modell. Påminner lite om Agneta, stort o smått. Snajsar hon till sig lite med smink så slår hon vilken modell som helst.
Nu har hon sen en tid tillbaka bestämt sig för att klippa bort det långa håret, ganska kort skulle det få bli. Nu skulle hon bli vuxen. Med en bild i handen travade hon iväg till frissan. Hon ringde mig kl. 9 imorse, var lite nervös och orolig för att frissan inte kunde tyda bilden. Jag sa, att kunde jag göra det (fått den mailad) så kunde nog frissan också. Sen har jag också sagt 4.613 gånger, att med hennes ansikte skulle vilken klippning som helst bli bra. Inget kunde gå snett.
Kl. 11 ringer min telefon. I andra ändan hör jag en hysterisk, gråtande, skrikande kvinna som säger att det är hemskt och hon skulle kunna dö, nej hon är redan så gott som död. Hon kan aldrig mer gå på jobb (och?), visa sig ute, eller inomhus för den delen. När hon har fattat att jag svarat och är kvar i andra ändan på telefonen lugnar hon sig lite. Förklarar. Det blev alldeles för kort, för lite hår och helt fel. Nu har jag försökt trösta och peppa henne. Hon har sänt mig foton till mobilen - som jag inte får fram då jag inte begriper mig på telefonfan - och jag är säker på att det är bra. Men nu vill min kära lillasyster att jag gör följande:
Kommer till Helsingfors för att trösta henne.
Åker till frissan och läxar upp dem.
Fixar hennes långa hår tillbaka.
Ordnar fram så mycket pengar åt henne att hon aldrig mer behöver gå till jobbet, och då inte heller ut.
Undrar vilket jag ska börja med.
*ser mig i spegeln och drar i mina halvlånga och halvgrå testar som hänger på var sida om hamsterkinderna*
6 kommentarer:
Äh, det går över! Efter att hon fått sin första komplimang som hon säkert redan fått, kommer hon inte minnas att hon ringt till dig.
Kort hår är supersnyggt, och ser hon ut som du beskriver henne, ja då är hon ljuvlig.
Hälsning från en med mycket kort hår!
När jag var 20 år gjorde jag det samma. Jag klippte av rygglångt hår och drömde om en Annie Lennox-frisyr... I nästan ett år drömde jag mardrömmar kring detta och har därefter ALDRIG vågat klippa mig riktigt kort igen. Ta därför din syrras ångest på allvar, hur fånigt det än verkar. Hår förändrar utseendet så mycket och är en del av ens identitet. Det braiga är att hår växer ut igen. Men kanske inte lika snabbt som man ibland önskar... Det är ju möjligt att det inte är just den nuvarande korta frisyren som passar henne bäst, utan en annan? Nu kan hon kosta på sig att prova!
Stackars din syster. Hon får satsa på extension istället.
Fniss..hon har mitt medlidande. Jag tänker tillbaka på en viss måndagsstory på min blogg..;-) Du vet nog precis vilken jag avser. Berätta den för henne du så ska du se att hon förstår att det kan bli BETYDLIGT värre...
Jag minns med fasa för kort klippta luggar i min ungdom - staaaackars din syster, huvva...
Jaha ... jag som gått i klippartankar ... har haft kort i alla längder (t.o.m ingen längd alls = väldigt kort) ... men nu har jag också fått "hamsterkinder" och så ... ville prova kort men, har inte råd att inte jobba, min syster skulle bara tycka synd om frisören och ja... jag tror jag avvaktar!
:-)
Skicka en kommentar