Läste ett intressant inlägg hos Osloskånskan om hur hon började blogga, och nu skulle jag vilja veta hur det kom sig att just ni började och hur länge ni har hållit på. Skriver ni annat också? Publicerade? Hur många är och vill vara anonyma och varför? Nu är jag nyfiken :-)
Jag började blogga sista dagarna i december och i ett par veckor hade jag nog bara Stjärnkraft soml läsare :-) Det var hon som övertalade mig att börja då hon gillade det jag skrev i min påbörjade roman, och det var även hon som hjälpte mig att komma igång och fixade min banner. Utan hennes hjälp har jag nog fortfarande inte fått ändan ur vagnen. Jag vill vara anonym på grund av två anledningar; Åland är ett litet ställe och det är ibland en nackdel. Jag vill inte att mina barn ska behöva höra vad deras tokiga morsa skriver. Den andra anledningen är mitt relativt dåliga självförtroende som spökar efter många jobbiga saker i livet. Händer det nåt så kan jag backa undan i smyg och slicka mina sår i min ensamhet. Därför skriver jag min roman under annat namn också, "Anna Virta". Feg? Jag? Det bjuder jag på!
13 kommentarer:
Jag började blogga hösten 2008. Trodde aldrig att jag skulle börja, men min man var borta en hel del så jag tänkte först att det skulle vara en liten sida så han kunde kolla hur vi tjejer hade det hemma. Sedan har det bara rullat på och något längre öppehåll har jag inte haft. Det var väl under 2 veckor i somras när det var total dataförbud pålandet.
Risken är att svaret blir lång så jag gör ett inlägg om det på min blogg istället. Hälsa och tacka Stjärnkraft för att hon övertalade dig att börja blogga! Stor kram till henne!
Jag är Stjärnkraft evigt tacksam.
Jag tror att det är smart att inte vara för öppen på internet. Det handlar inte bara om att vara feg, utan om att värna sitt eget privatliv. Du vet ju inte vilka som läser, och vilka som i hemlighet gottar sig åt det du skriver.
Det kan ju sitta grannar/släktingar/chefer/barns kompisars föräldrar osv. som läser i hemlighet. De kanske inte erkänner att de läser varje dag...
Sådant tycker jag känns lite läskigt. Jag är gärna öppen och ärlig mot folk som jag vet läser, men alla som aldrig ger sig till känna...?
Stort tack till Stjärnkraft! Vad trist bloggosfären skulle varit utan dig!
Måste nog fnula på dina övriga frågor och återkomma med ett eget inlägg! :)
10 månader sedan. Jag har skrivit lite om det idag. Hur tacksam jag är att någon vill läsa :D Jag vill hålla mig så anonym som möjligt det är bara några få som vet vem jag är. Anledningen är att jag bor i ett litet samhälle och det kan i många fall ge upphov till rent skitsnack!
Fast jag tycker att detta är så himla roligt, att läsa och kommentera. I övrigt har jag inga författardrömmar :D
Jag startade bloggen för drygt 1 år sedan...Har valt att ha en öppen blogg och därför skriver jag väldigt "ytligt"....Inget i bloggen ska kunna "bita mig i röven".
Men så kul det är att blogga :D
Också "träffar" man ju så många härliga människor!
Jag minns faktiskt inte riktigt när jag började men det är ett par år sedan nu. Jag är inne på min andra blogg nu, den första är raderad. Jag är anonym eftersom jag bor på ett litet ställe och det är svårt att vara öppen då speciellt om man vill skriva fritt ur hjärtat. Fast man får tänka sig för även om man är anonym så att man inte lämnar ut för mycket. Jag är också lite feg och har inte så bra självkänsla och det spelar också in i att jag är anonym. Nej jag skriver inte något annat än i min gamla vanliga dagbok.
Jag började blogga 2008 när jag, efterår av sjukdom började ta tillbaka det som varit/är mitt liv igen.
Jag är mer eller mindre aktiv beroende på tid oftast, men jag tycker det är ett bra tillfälle att ge mina släktingar runt om i världen en möjlighet att följa mitt liv...
Att börja skriva under pseudonym är väl mänskligt, det skulle jag också göra.
Samma med bloggen, lagomt anonym och lagomt privat är perfekt tycker jag.
Kram!
På den sida där jag är nu har jag bloggat i ganska precis ett år. Jag började där när jagbestämde mig för att hoppas på GI och gå ner nio kilo. Sju av dessa är borta nu óch jag bloggar mest av egoskäl för tillfället. Det är avkopplande att sitta här en stund! :)
Jag är också anonym. Det är så jag vill ha det här på nätet.
Kram
Jag började blogga för att få ur mig en massa tankar, de som inte fick plats i min dagbok. Sen har det rullat på och nu är jag i valet och kvalet att gå ur min anonyma tillvaro, men det känns väldigt läskigt och inte helt ok så jag blir nog kvar så här. Men det jag inte visste om var den kontakt jag fått med många bloggare och som jag också träffat. Det är det bästa med bloggandet!
Ja, nog var det en evig tur att jag till slut lyckades övertala dig att publicera det du skriver och att börja blogga! Lite förargligt är det förstås att du har ett klart högre underhållningsvärde än undertecknad själv, men det är smällar man som talangscout får lära sig att ta :oD
Skicka en kommentar