Jag? Korkad?

Absolut!
Idag har bästis-doktorn varit hemma hos oss på sjukbesök. Jag måste börja med att säga att jag är glad att han är i livet! Doktorn alltså, inte bästisen, det är en hon. Vi hade en överenskommelse om att var vi inte hemma så skulle han ta nyckeln från gömstället och gå in.

Tydligen tyckte han att det inte var nån hemma, för helt plötsligt tyckte "J" att hon hörde någon gå omkring i lägenheten. Hon gick ut ur sitt rum och såg en gubbe (observera att alla över tjugo år är gubbar i hennes värld) stå i hallen och på väg till "L":s rum.

"J" sa: "Letar du efter tvättmaskinen?" (hon har sina ljusa stunder, tolvåringen) Gubben i sin tur hoppade högt och blev illröd i ansiktet och pep fram ett "Ja". Han har sett helt vettskrämd ut. "J" visade var bästisen stod och lämnade honom där för en närmare undersökning av sjuklingen.

Efter bara ett par minuter ropade han tillbaka dottern och sa att det var fixat!? Enligt doktorn - som jag är osäker på att verkligen var legitimerad - så var felet att kudden (som Sara kanin pinkat på) som var kvar i tvättmaskinen var för stor, så det har täppt till hålet där vattnet skulle rinna ut!? Alltså, han plockade ut kudden och så var hon frisk!

Vet ni hur många gånger jag plockade ut kudden ur tvättmaskinen i förrgår för att kolla om den blivit centrifugerad efter mina omstarter? Och varje gång stoppade jag tillbaka den slaskvåta kudden i maskinen. Jag måste ringa och kolla det här imorgon. Kanske hon (eller jag) behöver medicin.

"L" påminde mig även om att det vankas betala räkningen själv då det inte dök upp varken några spännen eller hårsnoddar. Även hon har sina ljusa stunder. Not.
Jag? Korkad? Det verkar så.

Sånt här paller kan dom väll inte ta betalt för? Visst inte! Eller?