En höst för längesedan var jag på öluffning i den grekiska skärgården tillsammans med väninnan N. Efter en halv dags snorkling bestämde vi oss för att gå upp till tavernan i byn för en sen lunch. Vi var ganska trötta, solvarma och hungriga. När vi beställt maten gick N iväg för ett besök på toaletten. När hon kom tillbaka var det min tur och jag frågade efter vägen. N svarade:
"Det är den blå skjutdörren bredvid bardisken".
Jag gick iväg mot den blå dörren. Jag lyfte handen och puttade till dörren. Det hände ingenting. Jag puttade till dörren lite hårdare, men ingenting. Var den låst? Nä, inte det. Kanske bara lite trög? Jag puttade till med båda händerna och dörren ruskade till lite, men den gick inte upp. Jag började bli förbannad, pinknödig var jag och jag ville bli färdig tills maten kom på bordet. Jag tänkte (egentligen inte alls) att om jag tar sats och skuffar till dörren ordentligt så kanske den går upp? Sagt och gjort, jag backade några meter, tog sats och rusade med axeln före mot den blå skjutdörren.
Och visst gick dörren upp! Eller rättare sagt, den kom ner över mig, tillsammans med skenan som dörren löpte i och listen som dolde skenan och upphängningen. Alltså, det var ju en skjutdörr som man skjuter in i väggen, inte en svängdörr som man puttar upp. Ägaren blev generalgalen och i princip kastade ut oss från tavernan. Jag skämdes som en hund och N höll på att skratta ihjäl sig. Efter det har jag aldrig någonsin missförstått hur olika dörrar fungerar. Never.
4 kommentarer:
Haha...Inte undra på att du skämdes! Fast det var väldigt roligt...=D
Trist ägare .. hade han ingen humor?! ;)
För det första håller jag med camilla!
För det andra vill jag tacka dig för dagens första skratt!!!!!
Kram Eva
Det är tur att det finns måndagar! :-)
Skicka en kommentar