Hej, jag heter Tuffs!

Det här inlägget hade jag här på bloggen i april i år. Ni som inte hängt med från början kanske vill veta lite vem Tuffs är, eller var...


Jag bor hos Fru Venus med familj. Jag och min "syster" Zorra. Jag fyller fem år den första juni. Enligt matte är jag den absolut sötaste lilla kisse som finns. Fast det lät inte riktigt så i morse när jag bad henne komma med till köket. Vilket himla liv för en liten fågel! Jag menar, den här var ju i alla fall död! Ni skulle sett den stora skatan som jag fick med mig levande in genom kattluckan, det var grejer det! Fast matte var generalgalen när jag släppte den i köket och den satte sig uppe på överskåpen. Matte öppnade balkongdörren och hoppades på att den skulle flyga ut. Det var ingen vidare smart plan för jag satt på diskbänken, beredd att ta den i flykten. Hon kom på det sen och bar bort mig, och då passade skatan på att flyga ut. Då var jag sur i flera dagar och pratade inte alls med henne.

Tidigare hade vi två kompisar till i familjen, Sara och Petter. Det var en sorts kissor som kallades för "puppisar". Lite konstig modell, men helt okey. De orkade leka och springa, och det var ganska skönt att sova med dem. Nu har dom försvunnit till "landet" och det är lite ensamt.

Som ni ser så har jag hjälpt henne med storstädningen av köket idag. Hon går runt och muttrar om att den är på grund av mig hon måste göra det. Det är väl inte mitt fel att fåglarna blöder lite runt köksskåpen och att fjädrarna fastnar i det sen! Fast när husse hör, så säger hon att det är på grund av honom som huset ser ut som en svinstia. Hon går också runt och letar efter något som hon kallar "sängöverkast". Har ingen koll på vad det är, men hon tror den finns på vinden. Jag hjälper henne gärna där uppe, för har man tur får man tag på små fladdermöss.

Det var tur att inte mina mini-mattar var hemma i morse när jag tog in fågeln. De har en förmåga att flippa ur och ställa sig på köksbordet och skrika i högan sky när de ser min fågel, speciellt kajorna och kråkorna. Husse kan tycka att jag är ganska duktig ibland då fåglarna är lite större än mig. Det är inget problem, värre är det med kattluckan som är så förbannat liten.

Nu ska ni inte tro att jag tycker om att städa, åh nej! Men matte brukar glömma bort att stänga dörren till städskrubben, och där står hinken med Zorras medicinfoder, som jag aldrig får äta av. Så jag brukar passa på då när hon har glömt bort sig. Men sjutton vad sur hon blir sen när hon kommer tillbaka. Det är aldrig bra. Fast det ska jag inte säga, hon pratar med mig och klappar om mig alla dagar. Lite för mycket ibland. Speciellt när hon bär på mig och lägger på på rygg i hennes arm och säger: "Nu ska Tuffs tutta bebis", och så snusar hon mig på magen. Läskigt.

Jag sover med mini-matte "J". Hon ligger stilla i sängen till skillnad mot helikoptern "L", men där vill Zorra sova. Förstår inte hur det går att sova alls där. Hos "J" kan man sova på hennes huvudkudde, med ryggen mot elementet, och hennes huvud mot min mage. Så skönt. I det stora hela gillar jag att bo här, skulle inte vilja byta familj för allt i världen. Fast dom skulle ju kunna sluta sucka och skrika när jag tar in mina fåglar. Jag måste ju visa dem för någon! Mjau!