"Jaha", säger Zorra

"Det var det. Ett drygt dygn var de här. Hela gårdagen höll de på ute på gården, och hela tiden ropade de på mig, "Zorra, Zorraaa!". Vem i hela friden kryper fram under gassande sol och tar sig hem till stugan? Nä, det får allt vänta tills det blivit lite svalare. Dessutom är jag lite sur på dom, de har varit hit och fyllt på matfatet bara var annan dag, och nu tror dom att jag ska komma springandes bara för att de går omkring ute på gården och skramlar med min knapris-burk! Åh nej, jag kommer när jag vill! Jag var upp på altanen en sväng igår kväll, men ingen mat, fatet hade de på insidan, och det i sin tur betyder att de vill locka in mig och klämma in mig i transportburen för att åka in till stan. Kommer inte att hända. Var dom så klantiga att dom somnade innan jag kom, så inte sitter jag och väntar, åh nej! I morse åkte de hem. Bara för att det regnade, eller så var minimatte kvar i stan, jag såg inte till henne igår. Nu skulle jag gärna komma in i stugan och värma mig framför spisen, kanske få lite mat också. Det har spöregnat hela dagen, och här sitter jag nu. Ensam. Våt och hungrig. Vilken familj man har. Mjau!"