Måndagsstoryn

Det här hände för länge sedan. Jag är inte i närheten av att vara så tokig som jag var den gången. Idag skulle jag inte orka :o) Det är utspelades i slutet på åttiotalet, jag var 24 år.

Jag bodde ute i skärgården då, två timmars färjresa från fasta Åland, som vi kallar det. Tusen ärenden som skulle göras i stan under de sju timmar jag hade på mig. Näst sista timmen var vikt för en skönhetssalong där de hade en ny tjej som vaxade ben. Sista halvtimmen var vikt för en årlig kontroll hos tandläkaren, som alltid i maj.

Jag var väl förberedd för vaxningen, bara ben och kjol, nemas problemas. Det visade sig att den unga tjejen på "Bad & Beauty" inte hade gjort detta tidigare, jag var hennes första "vax kund". På den här tiden, hos henne, fanns inte dessa små apparater som stryker ut vaxet tunt-tunt-tunt, utan här slevades det upp vax på benen med träspatel. Båda benen samtidigt, och runt på alla sidor. Sen la hon på tygremsor, fem cm breda och 40 cm långa... alla på en gång. Sen började hon dra. JÄVLAR I HAVET VAD DET GJORDE ONT!!! Vaxet hade kallnat och stelnat, benet såg ut som om jag hade brännskador, flammande rött. Det gjorde så jävla ont att jag steg upp och tog min väska och rusade ut ur salongen!!

När jag satt i bilen och lät smärtans tårar rinna längs kinderna kom jag på att alla de andra remsorna satt kvar på mina ben. Försökte dra lite i en. Nä, de fick sitta kvar. Både hos tandläkaren (som inte sa ett ord) och på färjan med femtio andra personer. Jag sa inte ett ljud. Jag tittade inte på någon. När jag kom hem fick min blivande man sakta men säkert skära bort remsorna med bästa filékniven. Förstår ni att det tog femton år innan jag provade vaxa ben nästa gång?