Min familj...

Det ena ger det andra, kan vi säga i min familj. Eller, alla/de flesta tankar är goda, även om de oftast har en baktanke. Idag när jag kom hem från jobbet, i skick som en urvriden, varm disktrasa, möter äldsta dottern mig i dörren. "Mamma, jag har köpt nåt åt dig", säger hon. Bredvid datorn står en skål med kanelmandlar, och dom var bara till mig. Det satt som en smäck, kan jag tala om! I samma veva kom jag på att ungen varit in via stan och kollat på jeans. Jag frågar om hon hittat passliga brallor? Jo då, det har hon, för hon nickar glatt, och räcker mig byxorna och lämnar rummet.


När jag kollat prislappen på jeansen förstår jag hennes snabba sorti och även kanelmandlarna. Mutor, tror jag att det kallas. Men, tanken var ju god, och så även kanelmandlarna.

Jag satte igång en maskin tvätt klockan 05.55 i morse innan jag åkte iväg på jobb. Lämnade en lapp till mannen och bad honom snällt plocka in det i torktumlaren när han kom hem från morgonsimningen. Det gjorde han. Sen att han inte satte igång torktumlaren är en helt annan sak...

Nu ska jag väcka den yngsta odågan som somnat på balkongen, svida om till "seglarkläder" då personalen ska ha vårfest tillsammans med barnen på mitt jobb, och det på galeasen Albanus. Vi ska segla i tre timmar, äta middag ombord och ha en "avslutning" för våra sexåringar som försvinner till skolan i höst. Hoppas ni haft en lika fin dag som vi här ute på ön i havet!