Upp och ner, gott och ont...

Jag har haft lite att göra idag, om vi säger så. Tuffs har lekt "Årets fågeljägare" i natt igen. Jag älskar mina kissor, det gör jag, men det finns tillfällen då jag önskar att jag vore utan husdjur. Som idag. Det är fågelblod överallt, och då menar jag överallt! Jag har torkat golv, väggar, stolar, bord, fönster, blomkrukor (inte blombladen...), radion, vattenkannan, tavellister, kokböcker, lådfronter, skåpdörrar, utsidan på kyl och frys, ugnsluckan och fan och hans mormor.

Sen vet ni ju hur det är när man har torkat en skåpdörr. Då ser man hur de andra är te-randiga, hallonsmoothie-randiga, juice-randiga och mannen-har-lagat-sås-randiga. Då måste man liksom torka ett antal till, och det har jag gjort sittandes på golvet. Nä, jag är inte överens med min fot ännu...

Mitt i allt gnällande, torkande och blängande på Tuffs, som gärna vill vara med i köket, så har jag gått till datorn för att läsa mail och torka tårar. Jag tog i morse kontakt med de elva lärare som "L" har haft under skolåret. Förklarat att nu är vi på väg, tackat för visad hänsyn under skolåret och önskat dem trevlig sommar. Och jag har fått svar. Av alla utom en hittills. Det som gör mig tårögd är allt beröm "L" får, "duktig", "klarat proven med bravur", "målmedveten", "ansvarsfull", "studiemotiverad", "bra betyg", och alla önskar henne lycka till med operationen.

Så jag torkar blod i köket och tårar från hamsterkinderna. Funderar på om jag ska låta bli att påminna min duktiga tjej om att det ligger 14 par trosor, 6 linnen, 4 behån, 7 strumpor och 9 hårsnoddar på golvet i hennes rum. Tror jag tar det en annan dag och bara kramar om henne idag.