onsdag 1 december 2010
Ere nå fel på mej??
Idag har jag läst på flera bloggar hur mannen har sin bil ute i kylan, står och sopar snö, skrapar rutor och svär(?), och frun i huset har sin bil i det varma garaget. Helt rätt, protesterar inte alls mot det. Hos oss däremot har vi våra bilar ute, finns inget alternativ. Men, eftersom jag i vanliga fall åker hemifrån först så sopar och gnider jag av sadlarna på tjejernas cyklar, sopar och skrapar av min bil, och medan den blir varm så gör jag detsamma på mannens! Han kommer alltså ut till en isfri och rensopad bil... Är det bara jag som sportar med sånt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Nä klart att man gör som du! Allt annat är ju konstigt.
Jag fick skrapa bilen idag, men det var för att maken inte var hemma. Dumma honom!
En fin kärlekshandling, tycker jag. Hoppas familjen tycker detsamma.
Jag går till jobbet och maken har gammelbilen. Om jag ska ta "min" bil får jag skrapa rutorna själv om jag inte bett maken att sätta i kabeln till motorvärmare/kupévärmare, fast jag vet ju inte alltid om jag behöver bilen med mig...
Kram
Det är därför han står ut med dina mjukisbyxor...;-) It is lööööv.
Vi har bara en bil och inga cyklar i familjen, eller, jo, en, men den är ute på ön och där är inte vi i snöväder. Bilen sopar vi tillsammans.
Du är så omtänksam :)
Så är det när man älskar någon. Precis den sortens saker.
Jag älskar mig själv för jag fick skrapa min egen bil idag! Två gånger.
Se där, en kvinna som VERKLIGEN är värd en medalj!
Min sambo sportar med sånt för min skull ;-)
Vi går ut till bilen tillsammans. Den står i garaget. Om den stått ute och blivit isig och snöig så fixar vi den tillsammans. Vi tar en sida i var. :)
Vilken lyx han har då!! Men iofs har jag det oxå för de är ju min bil som står i garaget och Herr R fick senast idag hålla på ½h för att hitta sin istapp till bil under all snö och is :D
Den som hinner först drar nitlotten. Ganska ofta är det jag och det är nemas problemas.
Skicka en kommentar