Femtonåringen här hemma har hår. Massor, massor av hår på huvudet. Långa guldgula lockar ner över axlarna. Tjockt, vackert självlockigt hår. Ni som har träffat henne vet vad jag pratar om. Nu vill hon färga det rött. Ja, ni läste rätt. Inte vackert, naturligt lagom rött, utan brandbilsrött. Rött som i min nya väska rött. Vi är inte riktigt överens, egentligen så långt ifrån varandra man kan komma. Då drämmer hon till med att på Facebook, där tycker mina (alltså Fru Venus) bloggvänner att hon ska testa, det blir säkert snyggt!? Nu pågår förhandlingar. Det senaste budet från mig är att hon får färga det, men hon ska på egen bekostnad färga tillbaka det hos frissa till skolavslutningen i vår, plus att hon ska hälsa på mormor en dag under sportlovet! Svaret på det var en fastsmälld dörr som fick dörrkarmarna att lossa. Fortsättning följer.
Catarina och Annica , hjärtligt välkomna som följare :-)
24 kommentarer:
Fortsättning följer gissar jag.
Oj.
Okej! Min äldsta gllar ju rött i håret och hon har gått från extremt röd, rödbrun och nu mera pippilångstrumröd. Jag tycke min äldsta var så fin när hon också var guldfärgad i håret med lite slingor.
Jag skickar dig ett mail så kan du se hur hon sett/ser ut.
Pössen
hoppla hejsan
Jamen blonda lockar är ju så snyggt! Varför liksom. Men det kanske hon måste komma fram till själv?
Jag kommer att följa denna förhandling med spänning...jag tyckte att dina krav var helt ok.
varm kram till dig/caja
Nu har jag skickat mail! :D
Hon ångrar sig förhoppningsvis ;)
Minns när min äldsta (med mörkbrunt-guld hår, jättevackert!) blekte håret platinablont...
fruktansvärt!
Två år senare skulle mellandottern (med rågblont vackert långt hår)färga sitt blåsvart...
lika fruktansvärt!
Men de tjatar ju hål i huvet på en, och tillslut orkar man inte annat än säga SuckJaOkejDåMenSkyllIntePåMigNärDetBlirFult
och fult blir det
och gråter gör de...
Har man varit så själv?
Min, femtonåring, har haft alla färger som går att få.... sök Plupp på min blogg får du se...
Och du, skönheten sitter på insidan, och får man inte så gör man det ändå, när man är femton!
Brandbilsrött låter ju...fint. Eller nåt.
Men har man hår så kan man ju testa.
Själv är jag ju snart skallig och önskar jag kunde färga brandbilsrött i håret!
Här har jag någotsånär hållit emot. Så dottern har fått tona mörkare. Men det har inte gett henne blodad tand så jag slipper diskussion just nu. Vi diskuterar bara piercing!
Och din goa, fina äldsta har fått samma svar av mig. :-) Frågade idag vad just äldstas mamma skulle tycka om det. Men då svarade hon att du inte visste ngt. Men vi är nog lite gammalmodiga känner jag. Så jag kommer ge mig ang piercing, nästa gång äldsta vill ha det.
Hon blir säkert fin. Det är vad jag tror. Allt klär en skönhet.
Hmm, Fru Venus...ett dilemma som känns igen:b
Dottern här har precis fyllt 17 och även om hon idag gav mig sitt förtroende och efterfrågade mina råd..Ja, jag kan väl säga som så;
- Att det är oftare som dörrarna skallrar här hemma :)))
Kram Milla
Låt henne färga, det växer ut igen.
Det är värre med tatueringar och piercingar, dom är för alltid.
Hår är a piece of cake.
Ibland måste de få lära sig av egen erfarenhet, men det är inte kul när de bryter samman och gråter av förtvivlan för att det inte blev som de tänkt sig. Min, från början blonda dotter hade väldiga problem med att få bort de röda nyanserna i håret. Det blev morotsfärgat och även efter avfärgning hos frisören fick hon leva med gult hår. Till sist var hon nästan platina blond, men ville ha tillbaka sin normala rågblonda färg. Det gick inte så bra! Det slutade med att hon blev grålila och frisören fick inte bort färgen och blev tvungen att färga håret rödbrunt iställe. Fint men jobbigt med den ständiiga utväxt som syndes tydligt redan efter någon vecka och det blev ett evigt färgande. Sen gjorde hon ytterligare ett försök att bli blond med hjälp av slingor och ännu mera tårar. Det finns några bilder i min blogg 6/10-10 när det blev lila & 5/1-11 när hon la i slingor som blev morotsfärgade. Sen gjorde hon ännu en omgång med slingor, som blev en total katastrof. Hon vägrade att gå utan för dörren på 2 veckor, än mindre att vara med på bild. När håret hade fått vila i 2 veckor tog hon en chansning och färgade det askblont för att bli av med dessa jäkligt envisa röda toner. Nu är håret väldigt slitet och måste få vila ett par månader och hon är långt ifrån nöjd ännu. fast nu kan hon visa sig ut utan mössa. Jag hoppas hon har lärt sig en läxa när det gäller färg med rött i håret? Fast med tonåringar vet man aldrig så noga, de glömmer ju fort. Nu snackar hon syntet dreads och en ny percing i näsan, eftersom hon inte får tatuera sig för än hon fyllt 18. *suck* Alltid är det nått...
Jag håller såååå med Osloskånskan!
Snälla!
Låt henne göra som hon vill med sitt hår!
Jo, låt henne.
Hennes hår - hon som måste gå runt med det.
Fast, tja. Du som måste höra stönet när hon inte är nöjd. Frågan är vad du orkar? :)
Äh, låt henne.
Pöss!
Jadu min numera nittonåriga prinsessa har sedan 13 års ålder haft svart, blått, lila, chockrött och kritvitt hår. Snyggt Nä. Men nu låter hon sitt mörkblonda hår vara helt naturellt. Snyggt Ja.
Men tyvärr måste de göra sina egna misstag,(ok jag har gett henne onda gener på hårfärgningsfronten)
L8
Äh, låt henne färga - det ingår i uppväxten att få exprimentera!
Jag säger do it! Har själv långt och lockigt. Det är aldrig någon som tycker att jag ska göra något med håret. Så jag har sett likadan ut hela tiden. Jag säger prova och kör, blir det fult så växer ju de där guldlockarna ut igen. Jag ska nog också bli lite mer röd nästa gång jag klipper och färgar. :-)
KRAM!!!
Ja, här har grabben gått igenom en period med rött, en period med svart. Nu som först vid snart 18 har han bestämt sig för att behålla sitt blonda precis som det är. Skönt!
Vet du....välj dina strider.
Rött hår är ingenting att bli osams om så länge hon sköter skolan, är en bra kompis, en snäll o omtänksam dotter o syster. Självklart måste hon få experimentera o dessutom så försvinner ju färgen så småningom ;)
15 åringen har färgat sitt hår och är jättenöjd (:
Skicka en kommentar