Börjar ge upp hoppet...

Då Mannen är i huvudstaden på affärsresa och vår hantverkare hade annat för sig idag var jag ensam på stugan. Nej förresten, Totsie var med som sällskap, jag vill ju ha någon och prata med. Jag städade i 1½ timme och målade i nästan 4 timmar idag. När det här är färdigt vill jag inte se ett tak på tio år, jag säger bara det! Ute då? Ingen förändring:

Det ser inte ut att bli något planterat på varken den ena eller den andra sidan av vår lilla "gångstig" på ett bra tag....

Bastu/gästhustaket är snöfritt nu i alla fall. Däremot ser man inget blått hav mellan träden, bara snö och is....*suck*

På stugtaket ligger det en remsa av snö kvar ännu, och när den rasar har vi en ännu större "vall" på altanen som kommer att smälta bort till midsommar om vi har tur. I stan, tjugo minuter bort är det nästan helt snöfritt, men här, skogen full av snö och havet under ett istäcke. Börjar faktiskt ge upp hoppet...

Vad gäller föregående inlägg och alla "råd" om att jag ska fria och gifta mig med Mannen i mitt liv. Det förutsätter ju att han svarar "Ja" ;-)  Jag friade för några år sedan. Då han flackat med blicken en bra stund och inte svarat på trettio minuter sa jag att "måste du fundera så länge tar jag tillbaka det"! Så var det med det :-))