måndag 16 maj 2011

När helvetet fryser till is

målar jag fönster igen. Tålamod är inte min starka sida, inte heller målarkunskaper. En gör ju så gott en kan och gärna kombinerat med så enkelt, fort och billigt som möjligt. Sovrummet gick bra. Så även köket och lilla fönstret i "vardagsrummet". Idag tog jag och åtta sprayburkar tag i de stora fönstren i "vardagsrummet". Lugnt och stilla förberedde jag allt; teipade för alla fönster, skruvade bort hakar och krokar, sandpapprade lite skavanker och torkade allt dammfritt. Skuffade undan alla möbler, minst två meter bort från fönstret och täckte allt med plast, badhanddukar och skynken. Fit for fight då alltså. Sprayade och målade. Hostade och blev hög. Sprayade lite till. Attans vad glasögonen blev "dimmiga". Tar dom av mig och konstaterar att det är inte glasögonen som är dammiga. Åh nej, så enkelt var det inte. Allt, jag menar allt, i stugan var täckt av ett fint lager vitt färgdamm(?). Allt som hängde på väggar, stod på golv, alla textilier och möbler. Alla småprylar som fjärrkontroller som låg tre meter bort på en hylla. I princip på allt det som jag använt helgen till att städa, damma och torka rent. När Mannen kommer hem från Sverigelandet ska jag gråta en skvätt och få lite skäll tröst....

Annars då? Jo, ungefär så här såg soffhörnan ut innan vi började:

Nähä. Nu vill inte blogger lägga ut mina bilder. Vi skiter i det då och går och lägger oss. Försöker imorgon igen. *suckasucka*

3 kommentarer:

Fru Gårman sa...

Nämen shhhit vad jobbigt! Med lite tur går det bort, annars har du startat en helt ny inredningstrend, vitdammigt. ;)
Stor kram!
P.S Vi är här ute på ön med segnät så om jag inte hör av mig så beror det på det.

S sa...

Du sprayar alltså på plats? Funkar det? Jag menar om man bortser från allt färgdamm som spred sig runt stugan.

Jag ska måla köksluckor ikväll tror jag.
Om jag orkar alltså.

Kram

Ulrika sa...

Ja, visst är det kul när allt går smidigt och lätt. Varför ska det vara så svårt att få allt gjort på ett enkelt sätt? Hos oss går det då aldrig, inte utan att det blir följdproblem som man vill gråta över...