En timme tillsammans med Mannen...

Väl ute på stugan kommer vi på att återvinningsstationen (soptippen) har öppet ikväll. Vi bestämmer oss för att koppla på släpvagnen och åka dit med ett hörn från en gammal hörnsoffa som står i bastukammaren. Plötsligt stannar Mannen upp.

M: "Det var en dyr soffa en gång tiden. Lite synd....."
FV: "Du, det är lite bastupanel och heltäckningsmatta upplimmad på spånskivor".
M: "Ska vi spara en dyna...." *The blick får honom på andra tankar*

På vägen ser vi en man, 60+, som går med stavar och mycket, mycket arg-sur uppsyn. Väl framme lastar vi av skiten soffdelen och som en oljad blixt är jag inne i "fynda-huset" där man lämnar hela grejer som nån annan kanske vill ha. Vi plockar åt oss sex böcker av bland annat Jörn Donner, Hans Alfredsson och min favorit Leon Uris och boken "Exodus". Lycka! Mannen hittar en sorts golfvagn på två hjul + ett stöd + en skrivplatta(?).

M: "Vill du ha den här och dra upp grejer från båten med?"
FV: *ger The blick igen*
M: "Nej förresten, du kan ha den när du handlar! Sen prickar du av här på skrivplattan var efter du har handlat så glömmer du inget!"  Han ser ut att ha jättekul...

Sen tar vi en runda på den stora men välstädade "tippen" där allt är sorterat och prydligt. I strålande solsken letar Mannen efter ett annat handtag än det trasiga vi har på frysen i stugan, det finns ett antal att välja på... Jag i min tur har hittat ett otroligt fint soffbord i teak, i mycket bra skick. Jag ser framför mig hur det ser ut när jag är färdig med det....

M: "Du, är du utan trosor under jeanskjolen?"
FV: *ser mig förvirrat omkring och försöker känna efter genom att gnida låren mot varandra där uppe på berget av kasserade möbler och annat bråte*  "Eeh...kanske jag glömde det efter duschen!? Är det nån annan som sett det?"
M: "Ingen aning, men jag kan gå runt och fråga gubbarna!"  He he he

Jag övertalar Mannen att vi ska ta bordet med oss hem till "bra att ha" rummet nere i källaren. I bilen ger jag honom ett klapp på kinden och säger:
FV: "Vad du är gull som låter mig hållas med mina projekt".
M: "Det är klart, vi har ju bara fyra soffbord från förut......"

På väg hem ser vi den stavande mannen med mycket arg-sur uppsyn.
M: Ska vi fråga honom om han bara är allmänt missnöjd med livet eller om det är hans fru som inte förstår honom?"

Jag kan inte annat än gapskratta, som vanligt. och jag vet aldrig vad han kläcker ur sig, men det är sällan vi har tråkigt :-)

Förresten, grattis Sverigelandet! Vi kollar in Kungen & Co på TV som bäst, men jag tänker inte berätta vad Mannen säger :-)))