J

J som i jävlar anamma!

Min yngsta, "J", som fyller fjorton år nästa vecka har skinn på näsan och inte främmande för att säga ifrån både när det behövs och är alldeles onödigt. Men när hon blir riktigt förbannad kan hon bli kolugn samtidigt som hon plockar fram sitt jävlar anamma och använder det målmedvetet och bestämt. Igår gjorde hon det. Jag erbjöd mig att fixa skiten och ta snacket med berörda personer, men nej, hon ville göra det själv, och det med ett strålande resultat. Det är bra med jävlar anamma ibland. Kram "J", jag är stolt över dig!