och alla skulle passa in här, men...
Min äldsta, "L", snart sexton år, bor kvar i stan under sommaren, eller rättare sagt, mest hos sin pojkvän och hans familj. Ikväll kom de båda ut till stugan för att äta middag med oss.
Det kändes jättekonstigt att stå på altanen för att ta emot sitt eget barn och bjuda henne på mat! Jag menar, det är ju det mammor gör, ser till att ens barn får mat och annat viktigt. Hennes mycket trevliga och väluppfostrade pojkvän tackade för maten, sa att stugan var fin och så tog han henne med sig och körde till stan igen. Snopet.
Vad hände liksom...? Känner mig lite tom och vilsen. Min lilla Guldlock...
10 kommentarer:
Ja, det måste verkligen kännas snopet. Tur min 16-åring vill vara hemma ;)
-Ninis-
Verkligheten är hård och besynnerlig men det är tidens gång,bara till att vänja sig....
kramar om dig lite extra idag/caja
Ja det är med blandande känslor man följer sina barn in i vuxenlivet, men man accepterar till slut och då går man in i en annan fas, en riktigt rolig fas när man umgås med sina vuxna barn. Fast.. de är ju alltid ens älskade barn hur gamla de än blir :D
Jag förstår att det måste kännas konstigt. Plötsligt är L "gäst" hos dig. Nyss var hon din lilla Guldlock och nu är hon Stora Damen (nästan). Trevligt att de kom ut till stugan i alla fall och umgicks med er. KRAM
Själv har jag sett tonårssonen totalt ... låt mig se? Jo tre dagar på drygt två veckor. Men när han är hemma känns det inte som om han är på besök. Inte ännu. Det är lite omställning, det håller jag med om, men det känns ganska bra faktiskt.
Aj vad det gör ont i hjärtat när de växer ifrån en!! Men det var ju det som var meningen med att man fostrade och lärde. Jag har inte sett min yngste på en vecka....
Klart att man saknar samtidigt som man är stolt över valen de gör och sakerna de reder ut alldeles själva!
Mamma-kram!
Sv: du HAR snygg hårfärg!!
Repris-kram
Jag tycker det är gulligt att dom kommer på middag och är stooora nu! Det måste väl kännas bra, eller....det där vet ju inte jag ett smack om.....Nu tänker jag, och jo, det är nog lite konstigt. Håhåjaja. Kramar ifrån mig!
Jag såg räven när den åt smultron och sedan såg syrran hur grannens katt jagade den genom hästhagen!!? Vad tar det åt djuren?? Hur går det med andungen?
Djuriska kramar!
Aj, aj, vet precis hur det kan kännas ... vi har bara ett kvar som sover borta men bor hemma ... ja, lite svårt att förklara!
Skicka en kommentar