onsdag 28 september 2011

Delade känslor....

Blir lite snurrig om jag tänker och känner efter. Lite bu och bä samtidigt. Läste på en blogg nära oss om en otrolig prestation, om en viktminskning som heter duga alltså. Jag blev så glad för hennes skull, så där tårögt glad (fast jag fattar inte var hon har tagit de kilona ifrån) att jag bara ville krama om henne. Sen började jag tänka. Om hon lyckades med det, varför inte jag? Varför får inte jag ändan ur vagnen och gör något åt mina hamsterkinder och traktordäck? Började känna lite av den där otrevliga avundsjukan. Dumt, för jag är ju glad för hennes skull. Och det är mitt eget fel att det inte händer något på den här fronten.

Jag har också tänkt så mycket på bloggvänner som har det tufft nu, av olika anledningar, en jobbig period i deras liv just nu. Skulle vilja peppa, hjälpa, hålla om och göra någonting. Samtidigt sitter jag här och är löjligt glad över min present som Mannen gett mig. Så där flinigt barnsligt glad. Sen stelnar jag till. Hur kan jag njuta så av en sak när vänner har ont i hjärtat och själen?

Jag gnäller och suckar över att mina barn har varsin kronisk sjukdom, och det har varit tuffa veckor nu, de mår inte alls bra. Jag ringer och pratar med deras läkare, gnäller på sjukvårdare som inte gör som de ska. Muttrar på döttrarna när de gnäller och behöver konstant hjälp. Men sen igen, de lever, och de har bra stunder, riktigt bra stunder. Då skäms jag och tänker på de som har dödssjuka barn, barn som bara har en väg att gå. På de som inte har barn alls, men gärna vill ha. Just den gnällfria stunden är jag glad att jag har min barn.

Just ja, jag är glad att jag har er också, även om ni tar ganska mycket tid ;-) Kvällskram till er alla!

15 kommentarer:

Shamrock sa...

Det är alltid jobbigt när barnen får diagnos på en kronisk sjukdom och man har rätt att gnälla och känna sig ledsen. Visst det finns andra som har det värre men man måste få känna och sörja själv oxå. Kram

Petra sa...

Men vad jobbigt att känna så! Vill du sätta igång med en egen viktresa så skall jag peppa och hjälpa dig. Tror att du har alla med dig.
Stor kram

Shamrock sa...

Varför är belöningen nya småtrosor? Vore det inte bättre med ett par lite större? Jag tänker inte köpa små på mycket mycket länge....

Ting sa...

Du kan!
Och alla har rätt att känna.
Du har ditt liv, dina bekymmer, dina sorger och glädjeämnen.
Du får känna dina känslor trots att världen står i brand, barn svälter och rika vinner på lott.
Kram!

Chrissan sa...

Instämmer med första delen av ditt inlägg.
Kul när andra lyckas, men varför gör inte jag det? Vad är det för fel på mig???

Och precis som Ting skriver så har alla sitt att känna för. Och ibland (läs ofta) känns de där svältande barnen i Afrika långt borta för mig.

Gafflan sa...

Åhh vad det gör ont i själen när man vet att andra runt omkring en mår dåligt och har det jobbigt. Det enda man egentligen kan göra är att finnas för dom när dom behöver en. Lyssna och bara vara en god vän och det ÄR DU!
Dina döttrar är fantastiska kämpar och det är du också. Vi har alla våra bekymmer men jag håller med om att det känns futtigt att gnälla när det finns dom som har det värre men man är ju sig själv närmast och vi har ju alla våra bekymmer stora som små.
Pöss mitt i pannan.

Ezter sa...

Man får gnälla och vara ledsen. Avundsjuk också ibland! Du verkar vara en sann vän, så varför ska du inte få glädjas när du får en present! Du är så klart värd den!!!

Tant Björn sa...

Alla har vi väl vårt "lilla helvete" och då är det extra viktigt att glädjas över nånting. En present är väl fantastiskt bra att glädjas åt

Märta sa...

Man FÅR vara avundsjuk ibland. Bara man inte blir missunsam. Och hur mycket det än svider i hjärtat när man tänker på andra är det viktigt att vara glad åt det som glädjer en. Annars skulle man ju inte orka!
Fast det där med vikten ÄR ett jäkla skit - har insett att min kropp är smartare än mig och inte alls tänker minska av några dieter. Kan man stämma den tror du? *kramen*

Livet innan Liten sa...

Fast, det är ju det som gör livet så fantastiskt, förmågan att kunna glädjas i de små sakerna i nuet, annars skulle livet bli allt för tungt. Jag säger, skratta, var glad, uppskatta, älska, njut och lev faan med jämna mellanrum :) då har du en bra balans.
Grattis till fina presenten! Kram!

Singelmamman sa...

Säger som Ting med flera, det är ditt liv. Du precis som alla andra har all rätt att gnälla när livet känns tufft. Vem kan väga och mäta olyckor? Vem har rätt att säga att "du, du, och du har rätt att vara ledsen" men inte du?

Ellen sa...

Min kloka psykolog sa en gång en sån bra sak till mig när jag berättade att jag mådde skit och att jag ändå kände att jag inte borde gråta eftersom det finns så många som mår så mycket sämre.
Då sa hon: Att andra har det sämre får ju inte dig att må bättre. Och ingen bestämmer hur ledsen du är.

Jag tycker att du är grym. Oavsett om du väger 60 eller 200. Sådetså!

Malla sa...

Vi har ju alla våra egna situationer, det som är pest för mig är det inte för dig osv :)
Du är fin och väldigt väldigt omtänksam!
Klart du ska vara glad för din present!

Lippe sa...

Om bara den som har det värst i varje kategori fick gnälla skulle det vara konstigt!! De som hade det värst i ekonomi, kärlek, värk, sjukdom osv var de enda som fick gnälla om just det? Och vem skulle kolla det? Gnäll-polisen?
Ibland tycker jag att det är taskigt att kalla det för gnälla, ventilera, dra fram i ljuset och på det sättet komma på hur man ska hantera och förhålla sig till problem tror jag är sunt! Och du skulle aldrig, aldrig kalla någon annan för gnällig så sluta med att kalla dig själv det!
Det här med att ändra sitt liv, gå ner i vikt, byta jobb, jobba på sitt förhållande, skärpa till sig med något man vet man borde bättra sig på är inte så enkelt! I så fall skulle ju alla göra det! kanske man kommer i en fas i livet när saker stämmer och det fungerar och i en annan fas kanske det kräver en massa slit! Och avund, den känner vi alla ibland men så länge man inte är missunsam är det väl ok? Nu har jag gjort ett inlägg igen....sorry ;)
Älskar dig ♥

Nica sa...

<3