"J", 14 år, har varit och provridit en ny häst. En stor häst. Nu är ju alla hästar stora i min värld men detta är en stor häst, ingen ponny, utan en havremoppe som mäter drygt 165 cm över havet. Vacker var hon också, ljust kolafärgad. Busig, mycket busig var hon (det säger dom som förstår sig på sådant). "J" blev kontaktad för att ägaren behövde hjälp med att rida in denna unghäst. Ikväll skulle "J" och hästen träffas och testa varandra.
Det gick bra. Jag vet att ungen min är duktig, det har jag förstått på andra hästmänniskor, men idag såg även jag att hon är allt det som hästägaren sa; bestämd, mjuk, säker, målmedveten, fokuserad, kunnig och intresserad. Hon berömde min lilla blåöga så att det nästan blev lite genant, men mina blossande kinder syntes inte där i mörkret. Och ja, hon vill absolut att just "J" tränar med hennes häst. Min världens bästa lilla hästtjej, åtminstone när hon är i sällskap med hästar ;-) det låter ju lite annorlunda här hemma
11 kommentarer:
Jag känner igen känslan när berömmet kommer... att det är lätt att känna lite genans. Dumt egentligen! Vi ska ju lyfta på huvet extra högt och vara stolta mammor. Kram från f.d. hästmamman Hulda
Åh, vad roligt, känner riktigt hur mamma-hjärtat sväller av stolthet!
Vad skoj och det värmer ju lite extra gott i mammahjärtat.
Människor som kan hantera hästar imponerar mig något enormt. De är ju så stora och har en massa tänder att bitas med och hovar att sprattla med!
Skippa genansen och sträck på dig av stolthet!
*söndagskram*
Sträck på dig och tillåt dig vara stolt!!! Inget ger sådan glädje nästan som när någon berömmer de man älskar!!
Kramar!
Men vad roligt, heja dottern!
Åååh vad kul för dig och för henne! Kram!
Härligt att höra ju! :)
Inte dumt med en sån hästtjej till dotter. Hästtjejer är ett riktigt rejält "släkte".
Bara va stolt!!
Gulle :) Man ska vara stolt och man ska skryta lite! KRAM
Det kallas inte skryt - det kallas kärleksförklaring! :-)
Puss o kram fina du.
(synd på operationen bara)
Skicka en kommentar