torsdag 12 januari 2012

Man vet ingenting om morgondagen.

På lördag ska vi på begravning. Vi har vetat om det en dryg vecka och ställt in oss på det. Mannen sörjer, han känner kände personen bäst, jag har träffat honom några gånger och tycker att världen förlorat en trevlig och hjälpsam prick.

Tidigt i morse ringde telefonen. Världen stannade en kort stund och allt blev svart. Luften tog slut, hjärnan fick kortslutning och tårarna värmde kinden. Nu ska vi på begravning även följande lördag. Två stycken på årets första månad. Skulle inte det här vara det året?

Efter jobbet har jag tillbringat ett par timmar hos en god vän som nu blivit änka. Ensam. En härlig kvinna som levt tillsammans med en lika härlig man i 43 år. Vi kramades, vi grät, vi pratade. Jag var orolig för en massa saker. Praktiska, ekonomiska och känslomässiga. Hur ska hon klara ensamheten?

Jag har lovat mig själv att komma ihåg henne även efter den första tiden. Komma ihåg att det är roligare att äta med sällskap än ensam, även på vardagar. Tjata om att jag, som har körkort och bil, kan hjälpa henne, inte bara nu. Komma ihåg att en blomma på en onsdag i mars också kan värma ett ledset hjärta.

Men ikväll, och kanske nån dag framåt, ska jag krypa ihop i en hög i soffan och låta tårarna rinna. Passa på att gråta för elände som varit den senaste tiden, just nu, och kanske även kommande skit. Så är det gjort. För vi vet ju ingenting om morgondagen.



28 kommentarer:

stort och smått sa...

Åh. Skickar massor av kramar.

Madeleine sa...

Men kära nån... Livet är skört... KRAMAR!!

Tant Grön sa...

Kram. En varm kram. Flera varmakramar.

Ezter sa...

Så sant så...Kom ihåg att finnas där, som du tänker, det betyder så mycket! Kram!

Mammy sa...

Kram

Singelmamman sa...

Dumma år att börja så här! Ta hand om din vän. Kram

Malla sa...

:( huvva! stora varma kramar!

Märta sa...

Vet du om att du är en fantastisk, varm, klok och mycket empatisk människa? Hoppas det!
En gigantisk varm kram till dig och ett hopp om att du ska slippa sorger och bedrövelser de närmsta 114 åren!

Ting sa...

Massa stora kramar!

Gökboet sa...

Så ledsamma och jobbiga händelser... Tänker på dig och sänder varma kramar!

Lippe sa...

Usch vännen!! Du är bäst och jag önskar att alla hade en vän som kan trösta som du!
Kramar, många och långa ♥

Osloskånskan sa...

Åhh Fru Venus....jag tröstekramar dig!

Gafflan sa...

Jag beklagar!
Livet och morgondagen vet man ingenting om det ÄR sant.
Stor kram

moster mallas blogg sa...

Kärlek, tid och ännu mer kärlek.........Malla

Shamrock sa...

Kram på dig.

Fröken Hulda sa...

En varm kram ♥
Jag önskar verkligen att 2012 blir bättre än 2011 som var ett riktigt skitår med alltför många ledsamheter och förluster

September sa...

Kram till dig. Och jag är säker på att du är och kommer att vara en fin och omtänksam vän.

Ulrika sa...

Det gäller att ta vara på varandra..
Kramar från mig♥

AprilSus sa...

Vilken sorglig start på det nya året. Ibland behöver man göra just det, gråta ut, för att orka gå vidare.

Tur att din vän har en vän som dig vid sin sida när livet är tungt och eländigt. Det skulle vi nog alla önska att vi hade, men tyvärr så har långt ifrån alla det. :(

Kramis!

Chrissan sa...

Vilken hemsk start på året.
Måtte ni slippa sorg och bedrövelser de återstående 11 månaderna.

Åsa Hellberg sa...

När det kommer så där nära blir det påtagligt hur skört det är.
Vad fint du tänker om din väninna. Det är skönt med någon som inte "begär" att det ska ha sörjts klart efter en viss tid, så funkar ju inte sorg.

Paradiset Kaos sa...

Skickar styrkekramar!!!

Helena sa...

Kramar

Malde sa...

Det här året skulle ju bli bättre. Mycket bättre. Men det börjar inte bra. År 2012 har en lång uppförsbacke nu innan det blir riktigt bra.

Massor med varma kramar till dig. Tillräckligt många så du kan dela med dig till dem som behöver.

Cina sa...

Kram!

Elle sa...

Det här är en av situationerna när jag inte vet vad jag ska säga för att kunna trösta.
Kramar om - jättehårt!

Fru Gårman sa...

Snäckskalsdalen. sa...

Usch, ja, livet gör sig verkligen påmint ibland på de mest märkliga och påtagliga sätt. Och det kan framkalla floder - och det är bra ibland, tror jag. Plågsamt men bra. Man kommer ut en aning klokare på andra sidan. Och att inte glömma sin vänner är stort!
Kramar till er alla!