tisdag 28 februari 2012

Tycker du också att det är obeskrivligt galet konstigt?

Du har ett viktigt papper, ett kort med koder eller ett avtal som du måste hålla reda på, alltid, what ever. Du har det oftast på samma plats och har haft det i många år.

Men sen. Sen ligger det framme och du har bråttom med att plocka bort det för att du ska packa och resa bort (rent hypotetiskt alltså). Lägger det på ett säkert och bra ställe som du, helt logiskt, kommer att komma ihåg när du behöver det.

Du kommer hem och behöver det. Jamendetliggerjudär, ellerhur! Inte. Och inte där, och inte där, och inte där heller! Och ta mig fan inte där heller! Då börjar du leta, systematiskt. Alla tänkbara och otänkbara ställen som ändå skulle kunna vara logiska (i din hjärna).

Du sliter i lådor, sliter ditt hår, sparkar på kissormöbler, visar fingret åt den tomma mappen i hyllan där allt borde vara, blänger på familjen och letar, letar, letar precis överallt!! Hursvårtkandetvara?

Sen hittar du det.

Ja, inte det du letar efter just då, utan avtalet och medlemskortet som du letat efter i två veckor förra månaden. Ligger där i lådan med dina oäkta smycken. Inte alls logiskt men ändå, för du går ju förbi den lådan alla dagar. Sjutton gånger. Typ.

Sen blir du trött. Skiter i allt. Häller upp ett glas vin och gnager på en ostkant. Funderar på vad du ska laga till tisdagsmiddag med vin. Just ja, du hittade ett fint recept i senaste Allt om Mat. Men var lade jag den tidningen?

Börjar leta. Leta som fan. Hittar julnumret med mjuka pepparkakan som jag saknade runt Lucia. Hittar huskatalogen jag sökt sen flytten. Men inte tidningen med fiskreceptet. Drar ut ännu en låda i köket, av bara farten.

Och där. Där ligger kortkoden jag började leta efter idag. Där? Har inte luskat ut logiken, men det kommer säkert. Liksom rätt tidning säkert också gör. Kanske inte idag, men nån tisdag.

Hur kan det bli så här? Galet, konstigt och framför allt tröttsamt. Såååå jävla tröttsamt. *suck*
Är det bara jag?

17 kommentarer:

Maria sa...

Jag känner INTE igen mig!
Jag har stenkoll på alla mina papper, recept klipper jag ut och klistrar in i min receptbok och oäkta smycken har jag inga!
Eller hur var det nu igen...... ;)

Petra sa...

Här har du en virrepanna till.

Ezter sa...

Känner igen mig delvis :)

Viktnedgangsomfunkar sa...

Japp, det där låter bekant ;)

Marianne sa...

F,låt men jag skrattar nästan på mig,hahahahahaha.Jag tror att jag har koll men varje gång jag letar och sen säger "det är borta" så kommer gubben och hittar det direkt.
Hoppas du får en fin sak-letar-dag ;-)

Fröken Hulda sa...

Du är INTE ensam men jag har blivit bättre på att ha de viktiga pappren på ETT ställe. Däremot kan andra papper försvinna???

Anonym sa...

Det är ändå skönt när vissa saker dyker upp fort! Jag har hittat saker efter veckor, månader och år... Suck.

desperat hemmafru sa...

Det var jag då, som lyckades bli anonym nu också. Suck och stön.

Paradiset Kaos sa...

Känner igen mig. :-) Just nu så letar jag och gubben efter en mapp med koder och lösenord. Vi vet båda 2 vart den låg innan vi bar ut skrivbordet som den låg i, men var den är nu har vi ingen aning om. Letat överallt och ingenstans har vi gjort. Nya lösenord till vår epost kommer att komma hem de närmaste dagarna och då förhoppningsvis hittar vi mappen. Ha en fortsatt skön tisdag!!!

Ulrika sa...

Jag önskar att det bara var du. Jag har borta ett antal viktiga papper, saker och även oviktiga men bra-hasaker.

Jag hittar det endast om jag letar något annat, så mitt tips är att du letar efter något helt annat så vips kommer du att hitta receptet.

Eller skit i det och ta ett annat recept. Skulle jag göra.

Själv vet jag garanterat var vissa saker är, jag ser dom t.o.m framför mig, hur dom ligger i den kartongen eller den lådan. Det otroliga är att det sällan ligger där och jag önskar att jag kunde skylla det på Maken men han plockar inte undan som det jag gör.
Han bara lämnar saker framme och vips är dom bara borta, ibland på rätt plats och allt är frid och fröjd.

Jag önskar det gällde mig med. Att jag kunde lämna saker framme huller om buller och vips är dom försvunna och köket fint och städat igen.
Men icke!
Jäkla skit säger jag bara.

Renée sa...

Det där är jag i ett nötskal...

Cissa sa...

Haha, precis så är det för mig just nu! Letar mig förtvivlad efter en inloggningskod som jag använder 1-2 gånger om året och hittar allsköns blandning av saknade papper men absolut inte den, just nu, saknade koden...

Men nu har jag gett upp och läser bloggar istället...

Monica sa...

Nej, här har du en till....har ställt min egen diagnos: begynnande demens....hi,hi.
Tänker på Dig!
Varm äkta kram från mig under solhatten.

Tant Björn sa...

Kan inte annat än sucka med dig *suck* Jag tror det är hustomten jag som smyger omkring på nätterna och flyttar om allt. Så sitter han där i nåt hörn sedan och fnissar, den jäkeln!

Malla sa...

haha :D du skulle ha EN låda för allt sånt viktigt!

MiM design sa...

Inte är det bara du, är jag på väg ut av ngn anledning o behöver gömma ngt för att säkert veta var det är, dvs jag tänker, går det upp i atomer, jag lovar, låter jag bli att tänka hittar jag det lätt.....

Konstigt som det blir:)

Malde sa...

Japp! Känner igen mig. Det senaste jag letade efter var mina nya terminalglasögon. Som tur är hittade Maken dem efter en vecka. Jag var HELT säker på att jag lagt dem i min väska, och att jag således hade tappat dem. Det visade sig att de låg i sängen under madrassen. I sitt hårda fodral, så de är hela. Det tackar jag för. Skulle ha kostat mig 4000 kr att skaffa nya...