Bok 1 - kap 7/2

"När jag kommer hem ser jag Lenas bil stå uppbackad mot grovingången. Antingen har hon grönsaker med sig för ett helt år eller så har hon tänkt om och beställt en sach­ertårta i fem våningar. Jag hoppas på det senare.

”Hej, jag är hemma!” ropar jag. ”Hur kom du in?”

”Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva uti hundrade åååår”, skrålar Lena och kommer emot mig.

”Grattis på födelsedagen raring”, säger Lena och ger mig en kram. ”Kenny släppte in mig innan han åkte iväg.” Lena tar mina tulpaner, går till köket och börjar leta efter en vas.

 ”Allt är fixat, du kan byta om eller bara ta det lugnt. Det är din dag idag och du ska bara njuta.” Hon ställer blommorna på köksbänken vid fönstret och tittar frågande på mig. ”Vad är det? Mår du inte bra?”  Jag blinkar några gånger för att tårarna inte ska börja rinna. Herregud, vilken lipsill jag har blivit de senaste dagarna. Det är säkert bristen på choklad i min diet som gör att hormonerna flippar ur.

”Var är Kenny?” frågar jag med svag röst.

”Å ... jag trodde att du visste”, säger Lena. ”Det är visst bowlingkväll med killarna på jobbet och sen ska de äta på puben”, säger hon, helt ovetande om morgonens händelser. ”Det blir en riktig tjejkväll ikväll! Gud, vad vi kommer att ha roligt. Du ska dessutom få dricka lite vin ikväll”, säger hon och blinkar med ena ögat. Du får min present sen när de andra har kommit. Gå upp och byt om nu så fixar jag det sista här nere”.

Bowla med killarna på jobbet? På min födelsedag? Jag fattar ingenting, absolut ingenting. Aldrig tidigare har jag hört att de brukar bowla. Det är min födelsedag, jag fyl­ler nästan halvjämnt, och om en inte allt för avlägsen framtid kom­mer jag att dö. Om cirka två kilo är det kört. Jag kom­mer att dö i min ensamhet medan han bowlar! Det är någonting som jag missar här.

Med en duns landar jag på sängen och sekunden se­na­re lägger jag mig ner. Inte gråta, inte gråta, tänker jag. Jag orkar inte sminka mig på nytt. Eventuellt kan jag borsta tänderna, så att Lena inte känner doften av mar­si­panen från tårtan. Med ens kommer jag ihåg chok­lad­kakan jag fick av Olle. Den ligger kvar i väskan! Dagen är räddad!"