Gud vad långt vi kört.
Gud vilka underbara människor vi träffat!
Gud vad mycket fint vi sett.
Gud vad bra vi bott.
Guuud vad skönt det är att vara hemma!
Kobba Klintar vid inloppet till Mariehamn - nu är man nästan hemma!
Mammahäxans rosor får visa vår tacksamhet och glädje efter denna vecka. Alla härliga människor vi träffat som bjudit på mat, vin, sängar, skratt och kramar. TACK! Nu är vi så glada och nöjda med att vara hemma igen. Jag har fått krama om Guldlock, prata lite mer med Blåöga, men allra gladast är nog kissorna :-) eller kanske berget, för nu är jag där igen.
5 kommentarer:
Om det finns en Gud så bor hen nog på Kobba klintar.
Halleluja! :-)
Knaster: :-)) Du kan nog ha rätt!
Snacka om insyns (på Kobba Klinta) - inget vilt 6-liv eller nakenbad där inte de minutrarna båtarna passerar
Om man aldrig åker bort kan man aldrig längta hem <3
Skicka en kommentar