tisdag 14 augusti 2012

Tillbaka i gropen.

Gropen. Hörnet. Under stenen. Välj själva, men någonstans där är jag igen.

Jag vet inte varför. Eller jag har en känsla av vad det handlar om men förstår inte varför det påverkar mig så fruktansvärt starkt.

Magen är i olag, illamående och skitränna är numera fast bosatta hos mig och inte bara gäster. Tårarna lurar i ögonvrån varje sekund som jag inte är på min vakt. Jag vill backa från allt och alla, försvinna, fundera och få lite ordning igen.

Jag har bestämt mig för att bjuda på lite trevligare saker en stund framöver, alltså inte min gnälltext, utan bilder. Okey?

17 kommentarer:

Sus sa...

Men varför är du så ledsen?

Ezter sa...

Kan man vara höstdeppig redan? Jag mår precis likadant! Du får en kram!

Malla sa...

nej! jag är ju tillbaka nu :)
kram

Realisten sa...

Kram vännen!

Fröken Hulda sa...

Tyvärr är du inte ensam i den där gropen. Men om vi klättrar sakta och säkert tillsammans tror jag vi kommer upp igen... nån gång ♥

Åsa Hellberg sa...

Det bästa med gropar är att de alltid har öppningar.

linda sa...

åh kram, hoppas du snart får vara glad igen.

Malde sa...

Skickar ännu mer kramar. Kan jag göra något mer?

<3

Renée sa...

Själv är jag oxå i den där j-a gropen. Var glad om du vet varför du är där för själv har jag inte en susning... Sen tycker jag att det inget gör att du gnäller, vi är ju bara människor allihopa eller hur :-) Hoppas ditt onda går över, mitt gör väl det när jag väl kommer på vad det beror på....om hundra år eller så...
STOR KRAM!

Knasterfaster sa...

Ok.

Nica sa...

Livet är som en jävla berg-å-dal-bana. Ibland vet man varför, ibland inte. Oftast vet man.
Har inte kommenterat på evigheter -men du vet att jag tänker på dig varje dag. Och mitt nummer står på eniro... Hinner inte till Åland de närmaste helgerna. Men jag siktar på en sensommar/höstvisit. Kanske vi kan få kramas då? Och så får jag prata oavbrutet med dig. Lyssna oavbrutet på dig och skratta och gråta sådär som man behöver.
Fina Venuskan.
<3

Anne med e sa...

Snäckskalsdalen. sa...

Bilder blir trevligt! Hoppas du snart vaknar upp happy!

Helena sa...

*skickar stege* kram

Maria sa...

Pest att må sådär men det måste vara "skönt" att veta varför. Kanske är det något du kan göra åt det?
Hoppas att du mår bättre snart men gnäll du om du behöver.
Kram ♥

Gafflan sa...

Nä men... :(
Fast jag ska erkänna att jag har gropar, stenar, filtar eller vad som helst jag mer än gärna kryper under med jämna mellanrum. Helst när jag inte riktigt fattar varför...
Bamsekramar till dig.

Singelmamman sa...

Det kan vara lite bättre att veta varför. Om det går att göra något åt det. Kanske du skulle ta hjälp av ett proffs som kan se objektivt på din situation och som kan hjälpa dig.