torsdag 21 februari 2013

Here we go again...

Kändes ganska bra när jag vaknade i morse. Talibanen var varm och lurvig vid ena knävecket, jag var inte superakut pinknödig och magen knorrade normalhungrigt. Kändes bra.

Sedan ställde jag mig upp. Just ja. Benet. Molto benet eller vad de nu säger i Italien. Jag som har lov att försöka stödja på det idag om det känns okey. Ska fundera en stund om det känns okey. Okey?

Skrivarkulan, BP och Lotta, välkomna som följare :-)

4 kommentarer:

Skrivkulan sa...

Ta det lite försiktigt, du.

Och tack för välkomnandet. Fast jag har följt dig länge, bara i lite olika skepnader så att säga. :) /Anna

Ezter sa...

Hrm, var nu försiktig!

Fru Fransson sa...

Vissa dagar så måste morgonen få lite längre tid på sig...

Hoppas att du mår bättre snart!

Snäckskalsdalen. sa...

Hmmmm....jag tycker synd om dig, jag. Kramar