Jag har märkt att ganska exakt mellan klockan fem och halv sex drömmer jag som bäst. Ja, kanske inte alltid så jättebra, ibland är det ganska knäppa saker, men ganska härliga och sköna ändå. Tyvärr ringer klockan just när det är som bäst. Varje morgon bestämmer jag mig för att fortsätta min dröm när jag knappt tio minuter senare sitter i bilen och fortfarande är halvsömnig.
Tror ni det funkar? Nope. Innan vi är uppe vid stora vägen - 2,7 km - har jag glömt vad jag överhuvudtaget har drömt om. Minns inte ett dugg. Fast det var så bra femton minuter tidigare.
Men annars är soluppgången lika fin varje morgon. Nästan.
3 kommentarer:
Jag har drömt om Rafael Edholm och en höna i natt.
Jag är fortfarande förvirrad.
Ha ha ha ha! :-) / Venus
Ibland är det lika bra att man glömmer drömmarna!
Skicka en kommentar