Tyfonens offer.
En bild har fastnat på min näthinna, en bild som får tårarna att krypa fram inom ett par sekunder.
Barn, 3 - 5 år, sitter på rad i våta trasor med vilsen, skrämd uppsyn, tårarna rinner och de hackar tänder på grund av kyla och chock.. Vansinnigt. Fasansfullt.
Ännu mer förskräckt blir jag - även om jag förstår(?) det - nu äter de hundar och kattor de får tag på.
Riktigt förbannad blir jag när jag läser att en finsk hjälpsändning blivit kapad av plundrare. De stal både bil och innehåll och försvann innan de mest behövande fick ta del av det.
Det mesta av detta känns tröstlöst, men visst gör vi vad vi kan för att hjälpa?
1 kommentar:
Exakt den bilden har fastnat hos mig också. Jag har skänkt pengar. Det är det enda jag kan göra, även om jag skulle vilja åka dit just nu.
(och i detta nu rullar den bilden igen. Jag blir förtvivlad)
Skicka en kommentar